Börje Carlsson

Via de små brottslingarna nås de stora

Snatterier utreds på distans och ska tydligen ses som något nytt och bra. Åtminstone i Region Väst. Redan här reagerar jag eftersom jag hävdar att polisens försök att arbeta på distans alltid blir helt fel. Polisarbete kan inte ske på distans utan allt polisarbete kräver närhet. Närheten skapar kontakter och förtroende som är grunden till ett fortsatt bra polisarbete.

   Allt som skapar kontakt är bra i ett längre perspektiv. Visst man kan säkerligen beta av ett antal ärenden på distans men det blir lika meningsfullt som att ge någon ricinolja mot hosta. Vem vågar hosta efter en dos ricinolja? När oljans verkan gått över finns hostan kvar. Just närhet till allt och alla är a och o för framtida polisarbete.

   Snatteri är ofta inledning eller början på en nystartad eller pågående brottslig karriär. Att gräva i snatterier eller andra tillgreppsbrott kan ofta leda till hela brottsserier och även leda in till den grövre kriminaliteten.

   Dagens butiksrån är i allt större utsträckning ett snatteri som gått överstyr och om förövaren inte åker fast kommer han med stor sannolikhet att fortsätta till ännu grövre brottslighet.

   Idag försöker polisen komma åt de grovt kriminella gängen med hjälp av andra myndigheter. Detta är ett steg i rätt riktning och här ges då möjligheter att plocka av gängmedlemmar både det ena och det andra såsom dyrbara klockor, kontanter och bilar. Men eftersom dessa gäng lever på kriminalitet blir varje slag mot deras plånbok också en grund för fortsatt brottslighet. Varje krona som tas ifrån de kriminella måste ju ersättas och oftast sker detta genom nya brott.

   Idag gör polisen allt för att bli så effektiva som möjligt men denna effektivitet har en baksida. Baksidan är att man missar att de flesta tillgreppsbrott ingår i brottsserier av vaneförbrytare. Snatteri/stöld är typiska sådana brott.

   Yrkeskriminalitet har en förmåga att utveckla sina utövare och inte ens de grövsta brottslingarna avhåller sig från att hämta det de behöver, i olika butiker, utan att betala.

   När man via en länk förhör en snattare/tjuv har denne oftast gripits på bar gärning. Att då i närvaro av ett par väktare erkänna ett brott via polisens telefon, lämna ifrån sig stöldgodset och säga sig vara redo att ta emot ett strafföreläggande är ingen stor sak. Just att han gripits på bar gärning med godset på sig gör att polisens intresse för att sätta detta brott i relation till flera brott blir svagt.

   Ett förhör, ansikte mot ansikte mellan misstänkt och en polis, har alla förutsättningar till att leda vidare. Här säger då många att polisen inte har personal till detta men jag vidhåller att det är väl använd tid och det handlar bara om prioriteringar. Nu kommer säkert ännu högre protester från olika håll som ser mina idéer, inte bara som heltokiga, utan som fullständigt ogenomförbara.

   Eftersom polisen vill komma åt de grövsta brottslingarna så måste man också arbeta mot dessa banditers hantlangare som många gånger utför skitjobben åt dessa grövre gangstrar och möjliggör dessas sätt att leva och verka.

   Jag har svårt att förstå hur man kan inrikta sig mot ett visst klientel utan att jobba med de signaler som strålar ut från dessa. Vill jag komma åt en stortjuv börjar jag ju naturligtvis med att spana och kontrollera alla kända hälare. Varje stulen pryl som tjuven säljer blir ju ett spår som leder och pekar mot honom.

   Samma sak med gangsterkrigen. Här gäller det ju att kartlägga verksamheten och alla smågangstrar runt gängkärnan leder ju in mot kärnan.

   Så vad jag vill ha sagt är att polisen inte ska försöka klara upp brott via telefon utan det skall ske ansikte mot ansikte. Vid varje snatteriförhör finns utrymme för ett kreativt tänkande för den förhörande polisen men vad jag har lärt mig är att, trots 46 år i myndigheten, nästan ingen har sådan otur att han åker fast för det första och enda brott han begått. Detta gör i förlängningen att samhällets reaktion på snatterier blir alltför svaga och gärningsmannen fortsätter sin brottsliga bana. Att åka fast blir som ett olycksfall i arbetet.

   Det handlar egentligen bara om prioriteringar och om att minska de arbetande polisernas administrativa börda. Idag är målsättningen att 50 % av poliserna skall verka i lokalpolisområdet. Bland dessa 50% finns då också ett förhållandevis stort antal chefsbefattningar.

   Det betyder att resterande 50 % av poliserna, minus de som arbetar med grova brott, är en belastning för de arbetande poliserna. Om förutsättningarna ändras till att minst 70 % av poliserna arbetar inom lokalpolisområdet, högst 20% av poliserna arbetar regionalt med grova brott och upp till 10% är den nödvändiga administrativa ryggsäcken med olika chefer, så skulle förutsättningarna ändras dramatiskt.

   Det skulle i en medelstor polisregion med tre lokalpolisområden innebära upp till 200 polisiära chefer i hela regionen, 3-400 regionala poliser för att utreda grova brott och cirka 4-500 lokala poliser till den lokala polisverksamheten. Idag är bara cirka 300-325 poliser involverade i varje lokalpolisområdet.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.