Andreas Magnusson

En terrorist förtjänar inte vår oförståelse

Klockan 14.53 den sjunde april kom larmet om att en lastbil i hög fart plöjt in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm. En timme senare lägger journalisten Joakim Lamotte ut en nyfilmad mobiltelefonfilm på sig själv. För er som inte har sett hans populära filmer så följer de alltid samma princip. Joakim filmar sig själv när han är väldigt arg. Vreden är dagsaktuell och saknar all analytisk skärpa. Den publika framgången bygger på att han på ett skickligt sätt säger det som folk tänker, ja alltså de som inte har tänkt färdigt riktigt än.

   I sin korta film berättar Lamotte att det som inte fick hända nu har hänt och han lägger skulden på politikerna. ”Politikerna har inte lyft ett finger”, säger han och det blir uppenbart att han inte ens känner till att det pågår arbete mot våldsbejakande extremism i alla större kommuner och på riksnivå.

   För han säger inte att arbetet har varit dåligt (den hade däremot kunnat vara en rimlig åsikt). Han säger att de inte ens har arbetat. Det är inte en värdering. Det är ren okunskap.

   Lamotte berättar vidare i filmen om hur vi låter hemvändande IS-soldater få leva vidare i vårt land som om ingenting har hänt. Jag är säker på att Säpo inte skulle hålla med om den beskrivningen.

   Det kanske mest fascinerande och samtidigt smaklösa är hur Joakim Lamotte med självklarhet en timme efter händelsen talar om IS innan någon vet vem som ligger bakom dådet, hur han med självklarhet anklagar politikerna just en timme efter att det har skett istället för att göra det en timme innan det skedde och hur han samtidigt påstår att hans tankar är med offrens familjer. Jag skulle tro honom mer om han hade väntat tills åtminstone likstelheten hade satt in.

   Lamotte hinner säga mycket i sin korta film. Han berättar att i Göteborg har en teateruppsättning där man försöker förstå IS-krigare ”istället för att bura in dem” fått skattepengar. Förståelsen upprör honom mycket.

   Det är svårt att hänga med i resonemanget. Bör IS-krigarna buras in i teaterpjäsen? Är han missnöjd med handlingen? Jag tror inte det. Troligen är han snarare på ett allmänt plan arg över att människor försöker förstå varandra.

   Joakim Lamotte är inte ensam om att inte förstå vad förståelse är, men man blir lika häpen varje gång man hör sådana yttranden. Moderatpolitikern Hanif Bali var inne på samma linje, den annars på många sätt skickliga krigsreportern Magda Gad likaså. Alla har de kritiserat Stadsteaterns uppsättning Jihadisten. Ingen av dem har sett den.

   Det är som om de inte fattar att man kan förstå och fördöma saker samtidigt, att det till och med är själva förutsättningen för att kunna fördöma med trovärdighet och att det dessutom är själva förutsättningen för att kunna förhindra att något liknande ska ske igen.

   I slutet av januari sprack en gjutform vid bygget av en ekodukt i Sandsjöbacka söder om Göteborg. Rasrisken var stor och motorvägen fick tillfälligt stängas av. Därefter tvingades man riva allt och börja om hela bygget. Man påbörjade omedelbart en utredning för att kunna förstå vad som hade gått snett.

   Ingen skrek om att man inte ska förstå vad som har hänt och istället bura in ansvarig byggingenjör. Alla insåg att man både vill förstå och utkräva ansvar.

   Varför är vissa så ointresserade av att förstå vad som formar de människor som genom våldshandlingar vänder sig mot vårt samhälle? Är de rädda för att om vi skrapar lite på den ondskefulla ytan, så ska vi finna någonting därinne som påminner oss om oss själva, något som påminner oss om att vi alla alltid är delaktiga i det som sker och att en terrorist också är en människa inte helt olik dig och mig?

   Så här efter ett terrordåd ställer de sig gärna på rad, de som påstår sig ha förstått precis vad som skulle hända och varför. Vi har ganska lite nytta av deras efterklokhet. Fokus borde ligga på att söka så mycket information som möjligt för att kunna förhindra att det någonsin händer igen.

   Någon som kallblodigt mördar människor förtjänar inte vår oförståelse. Den typen av tillfredställelse ska de inte få. Vi måste vägra att acceptera den våldsbejakande islamistens svartvita världsbild med muslimer på den ena sidan och alla andra på den andra sidan. Och det här får vi aldrig glömma: Det finns 1 500 000 000 muslimer på vår jord. En av dem satt bakom ratten till lastbilen på Drottninggatan. 1 499 999 999 gjorde det inte.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.