Det är inte mördare och tjuvar som kostar oss mest

Jag har under de senaste månaderna kört ett par hundra mil på större och mindre vägar. Jag vet att det inte handlar om så många mil men trots det så handlar det om ett antal timmar där jag befunnit mig mitt i trafiken. Trafikanter av idag tycks i stor utsträckning bestå av ögontjänare och trafikmarodörer.

   När man ser på en del av dessa medtrafikanters framfart mitt bland andra trafikanter och mitt på ljusan dag, börjar i alla fall jag fundera på vad alla dessa människor är kapabla till när ingen ser dom. Jag blir faktiskt lite skrämd över all den hänsynslöshet och de dåliga omdömen som visas.

   Alla är naturligtvis varken trafikmarodörer eller ögontjänare men de hyggliga, skötsamma och hänsynsfulla bilisterna märks inte, eftersom de inte utmärker sig.

   Den stora frågan blir trots allt, i detta inferno av regellösa individer, var finns polisen? Under dessa, några hundra mil, har jag bara sett ett tiotal polisbilar. Jamen det var väl inte så dåligt? Det betyder ju att jag sett två till tre polisbilar per hundra mil. Tyvärr, samtliga dessa polisbilar var på väg från Linköping till IFK Norrköpings första hemmamatch för säsongen. Därutöver inte en enda polismålad polisbil.

   Långtradarna av idag har tydligen nästan samma fartresurser som många personbilar. Svenskregistrerade långtradare är oftast förhållandevis nya och de ser välhållna och välskötta ut. De framförs ofta något över det tillåtna. En snittfart ligger förmodligen någonstans strax under 100 km/timmen, antingen det är motorväg eller annan väg.

   De utlandsregistrerade körs inte med samma omdöme och bilarna ser oftast betydligt sämre ut när man tittar på detaljerna. De verkar som om utlandsbilarnas chaufförer oftast är mer stressade för de kan inte ha en annan lastbil framför sig även om det tar flera kilometer innan de lyckats köra om. Här ligger förmodligen snitthastigheten något över 100 km/tim.

   Lastbilarnas farter är oftast bara störande vid de jättelånga omkörningarna och när man som personbilsförare får dessa stora fordon liggande tätt bakom. Oftast handlar det om 5-10 meter trots att man håller den tillåtna hastigheten, med marginal.

   Mest störande är dock de personbilsförare som tror sig vara Juan Manuel Fangio, Stig Blomqvist eller Stirling Moss. De kommer med farter som ofta uppfattas som det dubbelt tillåtna och här infinner sig det första konstaterandet. Oftast blir man omkörd av fem nollor, en bakom ratten och fyra i fronten. Därefter kommer de med en stjärna i nosen och slutligen BMW som inte verkar kunna köras lagligt.

   Under dessa flera hundra mil förbluffades jag av en vit BMW som i trakten av Jönköping, under flera mil höll de hastighetsgränser som fanns.

   Nollvisionen i trafiken kan nog myndigheterna bara glömma om trafiken skall få fortsätta att utvecklas på det sätt som sker just nu. Med en totalt frånvarande polis håller laglösheten på att ta över fullständigt.

   Om polisen skulle sätta upp en dold fartkamera mellan två ordinarie kameror är jag övertygad om att polisens statistik skulle utvecklas på det sätt som de högsta polischeferna vill. Ännu bättre statistik skulle det bli om fartkamerorna läste av alla trafikanter som passerade förbi. Nästa fartkamera skulle också registrera passerande bilar och samtidigt räkna ut snitthastigheten mellan kamerorna. Då skulle den polisiära statistiken uppfylla alla statistikbitares våta drömmar.

   Någonstans måste utvecklingen brytas för även om antalet dödade i trafiken kan minskas så kommer antalet skadade att öka och det är inte mördare, våldtäktsmän och tjuvar som kostar samhället de största kostnaderna. De största kostnaderna orsakas av alla trafikmarodörer som inte tycks förstå sin roll, sitt samspel och sitt ansvar i trafiken.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.