Finns mycket att oroa sig för – eller låta bli

När jag hör om bombdådet i Manchester blir jag lika upprörd som alla andra och fördömer alla dessa terrorattacker. Samtidigt börjar jag fundera på alla dessa självmordsbombares primära syfte. Vad jag förstår så är deras syfte att skapa kaos, förvirring och skräck och få sin fundamentalistiska organisation att framstå som stark och oövervinnerlig.

   Men hur kan de vara så galna att de gladeligen offrar sig själva för att få komma till ett ”himmelrike fyllt av honung och jungfrur”. Om det finns något liv efter detta så tror jag att många självmordsbombare kommer att bli djupt besvikna och kanske rent av ångra det de gjort. Man lever bara en gång, och många knappt ens det, och därför borde varje människas liv värdesättas som oersättligt.

   Syftet att skapa kaos, förvirring och skräck lyckas de med för efter varje terrordåd finns, de närmaste veckan/veckorna, bara detta dåd i medieflödet. För varje självmordsbombare får deras organisation en ohygglig spridning av sitt budskap.

   Jag förstår nyhetsvärdet med terrorattacken och förstår vikten av att låta alla veta men kan trots det inte låta bli att fundera på vad som skulle ske om terrorattackerna (6 personer dör i genomsnitt varje dag i terrorattacker) inte skulle uppmärksammas utan bara glida förbi i tysthet precis som svältdöden (95 000 dör per dag), eller krigsoffren (80 000 dör per dag), eller offer för cancern (22 000 dör per dag), eller som trafikoffren (3 600 dör per dag) eller som andra självmördare (2 200 dör per dag) och så vidare.

   Det är således inte särskilt rationellt att gå omkring och låta sig skrämmas eller oroas av dessa attacker vars enda egentliga syfte är att skrämma och oroa. Trots att de är så ohyggliga bör de kanske inte få denna totala massmediala uppmärksamhet.

   Precis som livet i övrigt har vissa människor tur eller otur och råkar befinna sig på fel plats med fel gener eller vanor. Ingen kan med hundraprocentig säkerhet veta vad som sker ens det närmaste dygnet – men under detta dygn kommer flera hundra tusen människor att lämna jordelivet.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.