Dick Sundevall

Den farliga våldtäktsmannen kunde ha varit inlåst

Polis och medier varnar just nu för en akut farlig våldtäktsman. Det bör de naturligtvis göra. Men den här mannen har dömts för allvarliga sexövergrepp tidigare. Flera gånger. Till långa fängelsestraff. Hade han dömts till rättspsykiatrisk vård hade han kunnat hållas inlåst livet ut, om psykiatriker och förvaltningsrätt ansett honom utgöra en fara för sig själv eller andra. Vilket han enligt polisen uppenbarligen utgör.

   En kriminalvårdsanställd ”specialist” har uttalat sig i olika intervjuer om hur bra program Kriminalvården har när det gäller sexbrottslingar. Men han gör det utifrån ett konkret fall som påvisar det direkt motsatta. Kriminalvården har ju haft honom inlåst i många år – i flera omgångar!

   Den här ”specialisten” hävdar också att sexbrottslingar sällan återfaller. Vet vi det? Eller handlar det bara om att polisen inte lyckas gripa dem – och att de därmed inte återkommer till Kriminalvården?

   Vi har ett återkommande problem i Sverige som består i att vi friskförklarar personer som utför sjuka gärningar. Vilket i sin tur utsätter andra människor för fara och resulterar i nya brottsoffer.

   Tröskeln för att i domstol bli förklarad att vara ”allvarligt psykiskt störd”, som det heter på juristsvenska, blir allt högre. Ja, just ”juristsvenska”. För ”allvarligt psykiskt störd”, är inte en medicinsk diagnos. Och sedan den nya lagen kom 1992 med det nya begreppet ”allvarligt psykiskt störd”, har det diskuterats vad det egentligen innebär.

   Vad vi vet är allt fler som döms till fängelsestraff måste flyttas över till rättspsyken för att de är så mentalt störda att Kriminalvården inte klarar av dem. Eftersom de blir allt fler så vet vi därmed att allt fler psykiskt sjuka som borde ha dömts till rättspsykiatrisk vård istället döms till fängelsestraff.

   Men då så, kanske någon tänker. Då hamnar de ju på ett rättspsyke till slut ändå. Ja, men de kan inte behållas där den tid som psykiatriker och andra på kliniken bedömer att det behövs för att de inte längre ska utgöra en fara för sig själva eller andra. De behöver inte heller försöka komma tillrätta med sig själva och sina eventuella hjärnspöken, eftersom de ska släppas ut den dag de skulle ha muckat från sitt fängelsestraff. Och det oavsett psykiskt skick:

– Jag har varit tvungen att släppa ut alltför många alltför tidigt, som jag inte skulle ha släppt ut om de från början hade dömts till rättspsykiatrisk vård, sa en chefsöverläkare jag pratade med.

   Så hade den nu efterlysta akut farliga våldtäktsmannen flyttats över från något av sina fängelsestraff till ett rättspsyke så hade det inte löst problemet.

   På landets rättspsyken finns patienter som man måste behålla inlåsta där tills man kan komma åt det som gör att de utgör en fara för andra medborgare. I en del fall kanske man aldrig gör det, eftersom den medicinska vetenskapen inte har kommit så långt.

   Det kan tyckas grymt att de kanske måste hållas inlåsta livet ut på den hårdaste form av mentalsjukhus vi har i landet, utan att ha begått något så grovt brott som mord. Det kan faktiskt tvärtom handla om ett ringa brott men att det var först i samband med det som man kom underfund med att personen ifråga måste in på en rättspsykiatrisk klinik. Där blir man en patient, inte fånge. En patient som alltså släpps ut först den dag då såväl en chefsöverläkare som en förvaltningsdomstol kommit fram till att personen kan vistas ute bland andra medborgare.

   Varför döms då psykiskt väldigt störda personer till fängelsestraff när de istället direkt borde ha hamnat på ett rättspsyke? Efter vad jag kunnat få fram via samtal med flera chefsöverläkare, handlar det om tre faktorer:

  1. Hårdare tag. Personer ska straffas hårt och ”inte komma undan med vård”. Det där är dock en gammal myt eftersom man oftast sitter längre inlåst på ett rättspsyke än i ett fängelse för motsvarande brott.
  2. Lagen är luddig och tolkas olika av jurister och rättspsykiatriker.
  3. Det är betydligt dyrare att ha personer inlåsta på rättspsykiatriska kliniker eftersom man där har större personaltäthet och fler högutbildade med högre löner.

   Det är dock en kostnad som vi skattebetalare borde vara beredda att ta. Priset blir högre – i form av mänskligt lidande – om sådana som den nu efterlysta farliga våldtäktsmannen lämnar nya brottsoffer efter sig.

 

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.