Joakim Lamotte

Joakim Lamotte kallas rasist och förstår inte varför

Jag skrev en krönika om Joakim Lamotte och reaktionerna lät inte vänta på sig. Många var positiva för att någon äntligen analyserat vad han egentligen håller på med. Andra var arga och talade om ett ”karaktärsmord”. De som inte gillade texten hävdade att den höll låg klass och att den var obehaglig. Men vad som höll låg klass och varför den var obehaglig fick jag aldrig riktigt veta.

   En del undrade varför jag hatade Joakim Lamotte så mycket att jag hade känt mig tvungen att skriva texten. Sanningen är att jag inte hatar honom alls.

   Faktum är att jag mest av allt är orolig. Både för honom och hans följare. Jag är orolig över vad som har hänt med Lamotte och jag är orolig över vilken typ av samhälle hans journalistik är med och skapar.

   En del tyckte att det var fegt av mig att använda rasist-kortet. Eftersom jag ingenstans skrivit eller ens insinuerat att Lamotte skulle vara rasist, så är det en avslöjande slutsats. När man rakt upp och ned beskriver vad Lamotte sysslar med så framstår gärningen tydligen som rasistisk. Till och med hans egna följare drar denna slutsats.

   Tesen i min text var att Joakim Lamotte har hamnat i ekonomisk beroendeställning till sina finansiärer. De har genom swish-donationer betalat för en typ av journalistik och förväntar sig avkastning på investeringen.

   Min tes var också att Joakim Lamotte troligen hade en annan målsättning och agenda från början. Till stöd för det angav jag bland annat ett samtal jag haft en gång med ett par journalister som arbetat med Lamotte. Jag lyfte här fram att han på den tiden sågs som en klok och rolig person men att de upplevt en förändring på senare tid.

   En del var mycket upprörda över att jag här ”stödde mig på rykten” och insinuerade saker utan att ange källor. För det första är källskydd av förklarliga skäl viktigt i ett samhälle med pressfrihet. För det andra handlade det ju om vittnesmål som bekräftar att Lamotte var en klok och rolig kille.

   Jag hade ju dessutom själv samma uppfattning i början. Det första videoinlägg jag såg från honom för ett par år sedan tyckte jag var riktigt bra. Han satt i sin bil och var arg och ledsen (i början satt han nästan alltid i bilen). Det kändes äkta.

   Han hade nyss varit på ett informationsmöte som kommunen hållit om ett blivande asylboende. Lamotte var arg på hela not in my backyard-mentaliteten. Alla grannar som när det kom till kritan var egoister och inte ville ha dit några människor som flytt från krig.

   När jag letar på Lamottes Facebooksida som är hans publicistiska bas, så hittar jag inte det där klippet längre. Kanske minns jag fel, men jag har hört andra prata om precis samma klipp och att det en gång i tiden fanns en Lamotte som kände empati med flyktingar i Sverige.

   På Facebooksidan hittar man förutom ett antal arkiverade livesändningar och åtskilliga textinlägg 73 videologgar. Av dessa är åtminstone 27 sådana att det huvudsakliga temat handlar om att knyta invandrare till brottslighet. Ett tema som återkommer i flera filmer är: Släng ut invandrare som begår brott!

   Joakim Lamottes filmer hade aldrig haft samma genomslagskraft om han inte hade gjort det enkelt för sig. Anledningen till att Sverige inte alltid kan utvisa dömda brottslingar är för att landet som brottslingen är medborgare i vägrar att ta emot eller för att det pågår storskaligt krig på en plats som Syrien till exempel.

   Den som tycker att man ska utvisa ändå får gärna anmäla sig som frivillig till att flyga rakt in i en krigszon med risk för att få planet nedskjutet.

   Ibland följer den filmade ilskan en logisk princip. Ibland inte. Som när han var arg på Stadsteatern för att de inte burar in terrorister eller arg på Gabriel Wikström för att han spelade Pokemon samtidigt som sjukvården i Sverige var dålig.

   Från början handlade många av Lamottes inlägg om att han har föreläst på en skola och många av hans livevideos handlade om att han intervjuade folk på plats vid olika händelser. Nu för tiden handlar hans livevideos istället ofta om att människor inte vill prata med honom och att skolor avbokar honom som föreläsare – nu senast gymnasieskolan i Gislaved.

   Enligt Joakim Lamotte är därför det fria ordet hotat. Som om det var en mänsklig rättighet att få föreläsa för elever eller att få intervjua ensamkommande flyktingar.

   Han biter inte den hand som föder honom – men den hand som föder honom kommer snart att koppla strupgrepp på honom. De har betalt för en sorts ”sanning” och den sortens ”sanning” är precis vad han måste ge dem.

   Joakim Lamotte blir upprörd när han kallas rasist. Samtidigt sker det allt oftare och så till den grad att han börjar få svårt att utföra sitt jobb. Lamotte har fått stämpeln som en av propagandisterna i SD-garderoben. En av dem som väntar på att komma ut med sina verkliga värderingar.

   Den typ av journalistik Joakim Lamotte publicerar vill uppenbarligen många människor ta del av, samtidigt som väldigt få människor vill medverka i den. Jag menar inte att det gör Lamotte till en Hänt i veckan-journalist men jag menar att han har fått samma trovärdighetsproblem.

   Åtskilliga människor skrev till oss efter vår publicering om att de försökt bemöta rasism och främlingsfientlighet på Lamottes Facebooksida men att kommentarerna tagits bort trots att de varit sakliga.

   Joakim Lamotte har, mig veterligen, inte alls bemött min kritik om att han genom det stora flödet bidragspengar skulle vara en beroende journalist. Förmodligen är frågan känslig för honom.

   Flera läsare har lagt upp länk till Paragraf-krönikan på Lamottes Facebooksida och länkarna har omedelbart tagits bort. När kritik riktas mot honom är han uppenbarligen snabb på att moderera läsarinlägg.

   Här följer några inlägg som däremot får stå kvar. Den här kommentaren om en person Lamotte kritiserar i en film har stått orörd sedan 17 oktober:

”Han har ju batikhäxorna i sitt försvar, alla dessa så kärlekstörstande äldre käringar som tycker det är för långt till Afrika……”

   Den 11 oktober skrev en Lamotte-följare så här om flyktingvågen och inlägget står fortfarande kvar:

”I dessa massiva människotåg har det våldtagits och mördats små pojkar till och med pga sexdrifter hos männen är helt utanför vad vi anser är normalt.”

   En annan läsare fattar sig kort om kvinnor som kämpar för att ensamkommande ska få stanna i Sverige.

”Pedofilkäringar!”

   Joakim Lamotte säger sig ha gjort mer på två månader för att bekämpa sexuella trakasserier mot kvinnor än vad Fi har gjort på tio år – men han tycker uppenbarligen att kvinnohat på hans forum är lämpligare läsning än en krönika på Paragraf.

För övrigt anser jag att…

   Skolorna säger nej till Lamotte och då säger Lamotte också nej. Beskedet igår om att Joakim Lamotte tänker sluta föreläsa på skolor är alltså ungefär lika relevant som om han hade meddelat att han inte längre står till förfogande för det svenska fotbollslandslaget.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.