Moment 22 i metoo

”Gatans parlament måste också ha en preskription” säger advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Jag är inte riktigt säker på vad hon menar men om jag gissar så tror jag att hon anser att våldtagna och kränkta kvinnors rätt att offentliggöra övergrepp eller kränkning upphör efter en viss tid.

   Det blir i så fall lite av en tillbakagång till hur det var för ett antal år sedan då kvinnans rätt att anmäla en våldtäkt upphörde efter sex månader. Är det dit Anne Ramberg vill skruva tillbaka klockan?

   Hon har naturligtvis rätt tycka vad hon vill men hon har knappast rätt att sätta sig till doms över brottsutsatta kvinnor och ifrågasätta deras rätt att berätta om hur de sexuellt missbrukats och till och med våldtagits.

   Kvinnornas berättelse är viktig både för deras egen skull men också för att väcka upp ett pågående scenario som måste ändras. Däremot vore det intressant att få Rambergs syn på när och hur denna kränkning eller övergrepp ska räknas och när börjar hennes föreslagna preskription löpa för kvinnornas, ibland livslånga, lidande. När blir en händelse ogjord?

   Jag kan i viss mån förstå hennes tankar för som jag ser det företräder hon i dessa ord de uthängda männen och deras rätt till en rättvisa och just behandling. Något som dessa män förnekat kvinnorna genom sitt handlande.

   När ärendet dessutom varit utsatt för en rättslig prövning och brott ej kunnat styrkas alternativt gärningen bedömts som ej brott. Skall kvinnan även då fortsättningsvis kunna offentliggöra sin utsatthet och namnge den man som redan prövats juridiskt? Ska hon fortsatt kunna hävda att hon våldtagits trots att brott ej kunnat styrkas?

   Hennes upplevelser och de brott/övergrepp som hon utsatts för är ju fortfarande reella fakta för henne trots att rättssamhället gjort en annan bedömning. Detta borde ingen kunna förbjuda henne men ska hon fortsatt kunna hänga ut namn och bild på den person som utsatt henne för detta trots att han friats av de undersökningar som gjorts?

   Här tycks syftet kanske mer vara att sätta någon vid skampålen, till allmän begabbelse, eftersom en fällande dom knappast finns inom synhåll. En liten hämnd är också en hämnd och kan också ge en viss upprättelse genom att mannen får den känsla av hjälplöshet som kvinnan upplevt vid de olika formerna av övergrepp.

   Att då peka ut förövaren blir dock mer tveksamt men oftast har förmodligen brottet/tafsandet inträffat på det sätt som kvinnan beskrivit men inte kunnat styrka. Enligt svensk lag ska man då anses som oskyldig tills motsatsen bevisats och juridiskt är mannen oskyldig.

   När han nu pekas ut kan han inte, och behöver egentligen inte, bevisa sin oskuld. Kvinnan har lika svårt att bevisa att händelsen skett. När ord står mot ord och båda är lika trovärdiga kan det vara omöjligt att avgöra vad som hänt och ärendet läggs ner. Är det då rimligt att fortfarande hänga ut förövare? Och till vilken nytta?

   När har en sexuellt kränkt eller våldtagen kvinna förlorat sin rätt att berätta om sitt lidande och om en utsatt kränkning. När blir hon förbjuden att berätta om vem som våldfört sig på henne?

   De våldsmän som idag offentliggörs har på olika sätt hållits om ryggen av olika chefer, beslutsfattare och arbetskamrater. De har ofta haft framgång i livet och setts som föredömen för många medan kvinnorna i tysthet tigit och lidit. För de flesta våldtagna kvinnor är inte våldtäkten över bara för att våldtäktsmannen avslutat brottet och lämnat henne.

   När nu den droppe som får bägaren att rinna över kommer – orsakar den en mindre översvämning och då blir det fortsättningsvis ett kattrakande och diskuterande om namn och bild på de våldförande männen ska offentliggöras eller ej. Det blir många ack och ve och många om och men innan namnen offentliggörs. Då börjar de olika medier att först offentliggöra de konkurrerande mediernas utpekade företrädares namn.

   Det är möjligen här Anne Rambergs tankar skulle kunna ha en viss bärighet när de våldförande männens namn offentliggörs. Men även här finns det motstridiga intressen. De män som hängs ut har ofta nått en viss berömdhet och status och vill inte höra talas om sina försyndelser. Medan kvinnorna troligen känner en stor lättnad över att äntligen våga komma ut med de traumatiska minnen dessa män orsakat.

   De största berömdheterna som nu hängs ut har alla i stort medgett att det förekommit någon störning i relationen med den anmälande kvinnan. De har utretts av arbetsgivare och polis. De har fått varningar och tillsägelser. De har bett om ursäkt och bedyrat att det mesta berott på missförstånd och med dessa ord har de väl i viss mån erkänt och även legaliserat att de blivit uthängda.

   Det kommer fortsättningsvis att bli intressant att se vad som kommer att ske framöver. Jag tror dock inte att någon ska förlita sig på att polisen kommer att klara ut några händelseförlopp, i varje fall inte när det gäller övergreppen. Möjligen någon utredning om falsk angivelse eller förtal.

   Nåja, hur det än blir så blir framtiden intressant och även om männen inte får någon juridisk påföljd så får de nu sin stund vid den skampåle som egentligen övergavs på 1700-talet.

 

 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.