Polischeferna predikar – men inga klara besked

2018-01-02

Så har då återigen intelligentsian inom polismyndigheten sagt sitt på polisens hemsida där risken att bli motsagd är mindre. Skarpare lagstiftning, tillräcklig bemanning och uppgraderad utrustning. I en artikel ger Dan Eliasson och Mats Löfving exempel på insatser inom flera områden för att motverka den grova brottsligheten och attackerna mot polisen.

   Det är dags att summera år 2017. Därmed går polismyndighetens två pärlor, Eliasson och Löfving, tillsammans ut med sina åsikter som tycks ha skapats av devisen att ”anfall är bästa försvar”.

   De börjar med att berätta om varför polisen inte har lyckats bättre. De räknar upp terrordådet på Drottninggatan. NMR-demonstrationerna och EU-toppmötet i Göteborg. Därefter förs skjutningarna på tal.

   Duon, Eliasson och Löfving, har dessutom sett tecken på att brottsligheten har börjat öka igen. Det var säkert chockerande för denna duo, eftersom de fram tills nu tycks ha levt i sin egen lilla bubbla. Båda har ju, de tre senaste åren, hävdat att polisen har läget under kontroll och varit på rätt väg även om det understundom kan ha varit besvärande.

   Två frågor som kräver särskilda åtgärder är den ”grova brottsligheten och angreppen mot polisen”. Fortsätter man läsa Eliassons och Löfvings lilla försvarstal så går det att utläsa att med ”den grova brottsligheten” avses gängkriminaliteten. Här glömmer de väldigt lätt all övrig grov brottslighet mot gemene man.

   Gängbrottsligheten måste prioriteras men inte på bekostnad av att alla övriga grova brott läggs i balans. Jag har svårt att förstå hur gängkriminaliteten kan tillåtas ta alla resurser från polisen. Gängbrottsligheten är besvärande men behöver inte/får inta ta alla utredningsresurser.

   I dessa kretsar sker det mesta internt och mördaren från igår är mordoffer i morgon. Det måste gå att kartlägga dessa med betydligt mindre resurser. Det är i grunden en fråga om ledarskap. Utan att validera människoliv är övrig grov brottslighet lika viktig att utreda.

   Utan att egentligen veta tror jag att gängbrottsligheten är polisens bästa alibi och orsak för att förklara alla nedåtgående siffror förutom trafikbrott, narkotikaförseelser samt snatterier som tillsammans håller upp den polisiära statistiken.

   Angrepp på polisen är ingen ny företeelse utan så har förekommit i alla tider. Våld eller hot mot poliser är inte acceptabelt lika lite som angrepp mot myndighetsobjekt eller polisers egendom men detta är inget nytt. ”Förövarnas avsikter går inte att missförstå”, hävdar duon.

   Det är nog samma sak med Eliassons och Löfvings avsikter för de går nog inte heller att missförstå. De söker hela tiden förklaringsmodeller som ursäkt för ett mediokert ledarskap inom polisen.

   ”Senaste tidens attacker har passerat alla gränser. Listan över allvarliga angrepp börjar bli lång”, skriver de. Ja, den kan synas lång om man är historielös och har kort minne men okay, varje angrepp är ett för mycket men beskriv det inte värre än vad det är.
   ”Utvecklingen går åt fel håll. Samtidigt ökar angreppen vår beslutsamhet” fortsätter de att mässa. Nu blir jag förvånad för det är väl första gången dessa två gentlemän medger att något går åt fel håll. Tidigare har det hela tiden sagts ”snart, inom någon sexmånadersperiod har polisen vänt utvecklingen”. Det är väl ett friskhetstecken att duon Eliasson och Löfving har kommit till sjukdomsinsikt.
   Polisen måste, precis som alla andra anpassa sitt arbete efter hur samhället ser ut. Ytterligare ett exempel på att duon plötsligt upptäckt att polisen finns till för medborgarna och inte tvärtom.

    ”Resurserna styrs mer mot de mest brottsbelastade områdena”, kan jag läsa. Ja det har vi medborgare lagt märke till och våra iakttagelser är inte uppmuntrande och det är mycket av dessa resurser som borde satsas bredare för med denna ensidiga resursförflyttning kommer fler brottsbelastade områden att skapas.

   Ibland hittar dock också ett par blinda hönor ett korn:
  ”Hela samhället måste agera utifrån sina ansvarsområdenDet krävs kraftfullare insatser för att få fler i arbete, förbättra skolresultaten, lyfta boendemiljöerna och mycket annat. Det är mest angeläget i de mest utsatta områdena runt om i landet”.

   Här kommer fler korn men knappast ätbara:

  • Skarpare lagstiftning”. Vad hjälper skarpare lagstiftning om brotten inte klaras upp? Inte ett vitten mer än möjligen tillgång till den bästa verktygslådan. Men det har ju polisen redan i varenda utredning av de grövsta brotten.
  • Rättslig respons. Det är för lätt för kriminella att komma undan idag”. Det låter väl bra men först måste misstankar styrkas bortom rimliga tvivel. De ”unga lagöverträdare som ställer sig helt utanför samhällets spelregler” kommer väl polisen inte åt om också poliserna ställer sig utanför gällande spelreglerna.
  • Tillräcklig bemanning. Ju fler kollegor poliser har runt sig i svåra situationer, desto säkrare och tryggare kommer de att känna sig”. Fullständigt glasklart och det är väl därför polisen lokaliseras på allt färre orter. Ännu viktigare är dock beslutsfähiga chefer som förstår polisen och polisjobbet. Inte en massa nickedockor som utan ett varningens ord låter den polisiära administrationen gröpa ur den polisiära numerären.

   Och sedan kommer den vanliga lilla harangen ”i slutet av februari 2018 ska vi tydliggöra behoven”. Hur många gånger ska inte det och det ske, då och då?

   Därefter följer ett antal punkter som är till intet förpliktande utan mest ordbajseri för att två sina händer men inte ett ord om hur antalet polisaspiranter ska ökas eller hur avhopparna ska lockas tillbaka eller hur polisernas löner ska utvecklas. Men ballistiska hjälmar ska de få.

   Sedan kommer duons ”bästa” stycke i hela skrivelsen:

   ”Polisen är orubblig i sin ambition för att skapa ett tryggare samhälle. Vi fortsätter att förebygga och bekämpa brottsligheten. (Fortsätta något som inte sker idag?) Men det är inte bara polisens ansvar. Alla delar av samhället måste ta ansvar för att vi ska kunna vända utvecklingen. Den grova brottsligheten måste pressas tillbaka. Detsamma gäller angreppen mot polisen. Hot och våld mot de som är satta att hjälpa och skydda allmänheten får aldrig normaliseras”.

   Men inte ett ord om hur allt detta ska ske – men det kommer väl besked om det – om sex månader?

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.