Börje Carlsson

Att vara en människa – inte bara en liten lort

2018-02-24

Harakiri ett grisigt men vedertaget sätt för japanska män att begå självmord. Med en speciell kniv skärs magen upp från vänster till höger. Detta sker för egen hand och för att det ska bli riktigt traditionellt ska helst en vän stå bredvid och omedelbart efter uppsprättningen särskilja huvud och kropp med hjälp av ett vasst svärd. Det skulle kunna liknas vid ett självmord med dödshjälp.

   Så här grisigt tar svenska politiker livet av sin politik och dödar den lika effektivt som med japansk harakiri. Sossarna har nu påbörjat sin avrättning genom att börja ifrågasätta all assistans till behövande unga och gamla och däremellan skära ner på övriga behövande.

   Nu ligger ett väl genomtänkt (?) förslag/utkast på regeringens bord. Visserligen har Stefan Löfvèn sagt att det inte blir tal om att förändra för de barn som behöver assistans. Han nämner dock inget om de äldres behov så fortfarande är väl ättestupan aktuell. Inte heller nämns besparingarna på övriga behövande.

   Assistansen för unga och gamla ska enligt utredaren avskaffas. Jag förstår inte problemen. Det är inte alls klart att det ska sparas på dessa grupper utan en god början är att ta bättre ansvar för ekonomin genom att stoppa alla de bedragare, enskilda personer och olika företag som styrda av girighet tillskansar sig miljardbelopp.

   De ska stoppas och få betala tillbaka tillskansade kronor, varenda oärligt åtkommen krona. Vårt samhälles svagaste måste få kosta annars skapar vi ett samhälle där i alla fall jag inte vill medverka i. Dessa vårt samhälles svagaste ska inte behöva oroa sig för världsliga ting utöver den oro de och deras anhöriga redan har för hälsan.

   En ledstjärna för svenska politiker vore att lyssna till Astrid Lindgrens ord från 1939. Jag har något lite förändrat några raderna som Astrid skrev:

Sverige kunde vara ett ljuvligt land att leva i, är inte det trots att vad alla önskar, är att i trygghet få leva och forma sina liv.
Låt oss inte nöja oss med mindre, låt oss agera med mod och tålamod och låt oss möta välfärdens giriga parasiter med en politik för trygghet, solidaritet och framtidstro.

   Dessa ord är lika aktuella idag som när Astrid skrev dem och även om jag något lite förändrat hennes rader känner jag att den statliga utredaren, av LSS och assistansfrågor, borde kunna ha Astrids rader i bakhuvudet. Saknaden efter Astrid Lindgren blir allt större och var finns den hjärtevarma människa som kan påverka och axla hennes mantel?

   Den socialdemokratiske utredaren hävdar att hennes förslag/utkast ska göra verksamheten mer kostnadseffektivt och då funderar jag på varför den hjälp som dessa människor, unga som gamla, behöver för ett drägligt liv måste vara kostnadseffektiv? Detta med kostnadseffektivitet är vad statsministern också hävdar.

   Finns det någon annan statlig eller kommunal verksamhet som är kostnadseffektiv? Jag kan ärligt talat inte komma på en enda kommunal eller statlig verksamhet som är kostnadseffektiv? Ge mig ett enda exempel så skall jag omgående backa på dessa rader.

   Försvaret, är det kostnadseffektivt för de 50-tal miljarder detta kostar årligen. Här har köpts in dyrbara helikoptrar som kostar 200 000 kronor per timma och som man därför inte har råd att flyga med, men de är vackra att se på. Till angivna kostnader kommer krigsmateriel på flera hundra miljarder de närmaste tio åren.

   Sjöfartsverket/Räddningsverket, hur kostnadseffektivt är detta med jättedyra helikoptrar som inte fungerar i annat än bra väder och där antal räddningsuppdrag fabuleras för att det ska se bra ut. När dessa inköp ifrågasattes svarade en talesperson på varje fråga oavsett hur den ställdes ”nu har vi fått de helikoptrar som vi velat ha och som är optimala för svenska förhållanden”.

   Polismyndigheten, hur kostnadseffektiv är den. Här fungerar kanske verksamheten hjälpligt i en del större orter medan landsbygden övergivits. Myndigheten belastas nog av alla statliga verks mest omfattande byråkrati.

   Karolinska sjukhuset, hur kostnadseffektivt är detta med alla fördyrningar och underhållskostnader som är så höga att man inte ens har råd att flytta en toapappershållare om den kommit fel.

   Stockholms landstings inköp av stödstrumpor för sex tusen kronor per par, hur kostnadseffektivt är det? Att därefter leja en advokat för att utreda sin handel och vandel hur kostnadseffektivt är det.

   Här finns stora effektiviseringsvinster att göra men gör det på rätt ställe. Spara inte på samhällets mest sårbara. Kan också uttryckas med Astrid Lindgrens kloka ord om att vissa saker måste man bara inse: ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.