Rasister tänker sämre än räkor

2018-02-26

Nu när jag är lika gammal som numret på mina skor så borde jag veta bättre än att lita på ett mjölkpaket, men enligt mjölkpaketet så sitter räkans hjärta i huvudet. Om det nu är sant, vilket jag inte för ett ögonblick betvivlar, så måste jag säga att det för mig gör räkan till en stor förebild.

   Medan vi andra lever våra vanliga småtråkiga liv med inköpslistor, dagishämtningar och arbetsplatsdiskussioner om tråkiga jobbrelaterade frågor så sitter det ett gäng hängivna systemkollapsmissionärer och undergångsonanerar framför sina tangentbord.

   Syftet är att med hårda ord frälsa världen och förlösa sig själva. Impotensen är dock påtaglig. De kommer ingenstans, inte ens på tangentbordet, som vi göteborgare skulle formulera saken. Det är mest en massa gnäll om hur hemskt allting är.

   Eftersom vi inte ens orkar med den sortens människor på jobbet så har vi ännu mindre lust att stöta på dem på Facebook och Twitter på vår fritid. Men deras gnäll är svårt att undkomma.

   Fredrik Reinfeldt uppmanade människor att öppna sina hjärtan men vad han helt hade missat var att många redan hade stängt sina hjärtan, låst och kastat bort nyckeln. Och den som stänger sitt hjärta ser inte flyktingar som människor i behov av skydd – de ser flyktingar som en kostnad.

   Vi kan inte hjälpa alla. Vi måste ta hand om ”våra egna” först. Den typen av snack.

   Snålt kan man tycka och förbannat elakt hur man än ser på saken. När hjärta och hjärna finns på samma plats tar man istället hand om sina medmänniskor.

   Med kall ironi raljerar systemkollapsprofeterna på twitter och Facebook om skäggbarn, barnlajvare, kamelknullare och annat människor kan få för sig att häva ur sig för att visa att de helt och hållet stängt av sina känslor. Det är som att det har blivit en tävling i vem som kan vistas längst i störst känslokyla – en slags omvänd bastutävling.

   ”Jag är inte rasist. Jag är realist” är en formulering som rasister gärna använder om sig själva. Tanken med den formuleringen är att försöka påstå att de bara säger som det är. Jag hade trott på dem om 99% av deras inlägg hade handlat om invandrare som inte begår brott. Det är nämligen så det är.

   Då hade en riktig sanningssägare, oavsett om han sitter i partistyrelsen för Moderaterna, har doktorerat i nationalekonomi eller har slutat föreläsa på skolor och slutat skriva krönikor för GP, kunnat kosta på sig att låta var hundrade inlägg handla om invandrare som begår brott.

   De säger inte alls som det är. De reducerar ner sin soppa av invandringskritik och domedagsprofeterande till en kletig gegga av främlingsfientlighet. Och det värsta av allt är att människor som borde veta bättre får för sig att ”vi måste ta deras oro på allvar” eller att ”man måste våga tala om problemen med invandringen”. En gång i tiden var det där bara SD:s politik. Nu har den letat sig ut över ett bredare politiskt fält än så.

   En undersökning av tidningen ETC visar att sedan 2005 har andelen artiklar i svensk press som kopplar ihop invandring med brottslighet ökat med 800%. Det talas så sjukt mycket mer om problemen med invandringen än vad som är befogat. Tre invandringskritiska texter i timmen dygnet runt i våra vanliga tidningar. Vi hjärntvättas med denna propaganda.

   Det sker en Pavlovsk betingning där vi istället för att börja dregla när vi ser mat kopplar på invandringskritiskt och islamofobiskt språkbruk när vi får höra om ensamkommande flyktingar och muslimer.

   Invandrarna är fler än någonsin men allt färre människor dör av grovt våld. Andelen misshandelsfall blir allt färre. Rånen blir färre. Förr utsattes kvinnor och barn i betydligt större utsträckning för våld än vad de gör idag. Arbetslösheten i Sverige är rekordlåg, BNP är högre än någonsin.

   Allt det här är fakta men det är fakta som inte passar undergångsonanisterna. Det beror på att de försöker använda huvudet utan att koppla på hjärtat. Det gör att de på allvar tänker sämre än räkor.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.