Krönika

Lars Løkke Rasmusen

Den danska rättspolitiken är ett skämt

2018-03-03

Statsministern Lars Løkke Rasmusen har presenterat sitt så kallade Ghettopaket och man tror att det är ett skämt. Lösningen på gängkriminaliteten och den övriga kriminaliteten är att införa dubbla straff för brott som begås i utsatta områden. Man ska också förbjuda människor som går på bidrag att flytta in i dessa områden.

   Jag tänker på alla de där norgevitsarna man drog när man var liten. Det är först nu jag inser att vi hela tiden valde fel grannland att skoja med. Den danska politiken mot utanförskap och kriminalitet är ungefär lika begåvad som den om norrmannen som tog med sig en bildörr ut i öknen. Han löste värmeproblemet genom att veva ner rutan.

   Den viktigaste grunden för en rättsstat är alla människors lika värde. I Sverige hade vi till exempel på medeltiden landskapslagar som fungerade ungefär enligt den modell Rasmussen önskar.

   I västgötalagen var det tydligt att man inte fick slå ihjäl en dansk. Det var böter på det. Slog man istället ihjäl en stockholmare så var det klart högre böter. Att slå ihjäl en göteborgare var förenat med dödsstraff (ja, jag vet att Stockholm och Göteborg inte fanns men det handlade om dessa områden).

   Kanske är det åt det här hållet den danska regeringen sneglat när de bestämt sig för att upphäva principen om alla människors likhet inför lagen. I Danmark kriminaliserade man för några år sedan tiggeri, vilket fick till följd att människor i högre utsträckning har sökt sig till annan kriminell verksamhet. Om man behöver bryta mot lagen för att ha råd att leva så är just tiggeri ett dåligt val. Det är helt enkelt inte värt småpengarna.

   Nu tror de sig kunna minska brottsligheten genom att införa dubbla straff i vissa områden. En rimlig konsekvens blir att brottsligheten istället flyttar till andra områden och så får man införa dubbla straff där istället och så flyttar brottsligheten och så får man… Ja, du fattar. Till sist är det dubbla straff överallt men lika mycket kriminalitet. Höga straff minskar inte kriminaliteten. Se bara på USA.

   Det ser likadant ut i Danmark som i Sverige. I vissa segregerade förortsområden bor det i högre utsträckning människor med annan bakgrund än den nationella. I dessa områden är det lättare att få bostad. Här är utanförskapet stort i form av markant högre arbetslöshet.

   Den danska lösningen på utanförskapet är helt enkelt att förbjuda den. Kan man tänka sig en annan lösning? Kan man tänka sig en politik som inte utgår från straff och förbud utan bygger på att man tror på människors förmågor – som bygger på att man ser människor som potentiella tillgångar istället för som potentiella belastningar?

   Kan man tänka sig en politik som handlar om solidaritet, om att dela med sig av resurser, om att stimulera lokala initiativ, om att hindra människor från att från början söka sig till kriminalitet, om att ge människor utbildning, om att positivt verka för integration i hela landet?

   Det kanske är lite barnsligt men jag börjar mer och mer känna med Ernst-Hugo Järegårds karaktär i Lars von Triers TV-serie Riket. I slutet av varje avsnitt klättrade han upp på taket till Rikshospitalet i Köpenhamn och blickade ut över Sverige med kikare. Där i fjärran kunde han skymta Barsebäcks kärnkraftverk och skriker ut:

   ”Tack, ni svenska vakttorn. Med plutonium tvingar vi dansken på knä. Här: Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där: Sverige, hugget i granit. Danskjävlar. Danskjävlar!”.

   Det är viktigt att Sverige inte på samma sätt släpper efter för enfaldig populism. Vi får det samhälle vi väljer men vi förtjänar bättre än att likt Danmark ta oss allt längre bort från rättssäkerhet mot medeltida ideal om människors olikhet inför lagen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.