Tino Sanandaji

Vägen, sanningen och Tino Sanandaji

2018-03-06

Eftersom ingen annan text har rekommenderats till mig fler gånger än Tino Sanandajis självutgivna bok Massutmaningen så borde den inta en självklar plats i litteraturhistorien. Det gör den inte. Men att döma av dess stora läsarstöd så kommer det väl snart börja pratas om nobelpris. Min misstanke är att följarskaran ser såväl ekonomipris som fredspris och litteraturpris som högst aktuella.

   Efter texter här på Paragraf får jag ofta mejl med samma tydliga budskap: ”Läs Tino Sanandajis Massutmaningen!” Det brukar kombineras med fraser om att det kan få mig att ”vakna” eller att ”få upp ögonen” – ni vet sådant som hängivet religiösa människor som funnit vägen, sanningen och livet brukar säga till andra.

   Så varför läser jag inte bara boken? Jag har ju läst en massa andra kända religiösa skrifter för att sätta mig in i hur de tänker och för att kanske om möjligt få en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. Koranen, Bibeln, Upanishaderna, Mormons bok, Dhammapada – den typen av texter. Kunde jag läsa texter från en vredgad Gud så kan jag väl läsa en text från en vredgad nationalekonom?

   Jag tror att problemet med Tino Sanandajis bok är att jag redan vet hur den kommer att börja, sluta och vad som kommer att hända i mitten och jag förstår vilken läsarreaktion han vill ha. All dålig litteratur är konstruerad på det sättet.

   Tino Sanandaji är extremt förutsägbar i sociala medier. Invandringen förstör Sverige. Den kostar oss en massa pengar och den leder till ökad brottslighet. Varje inlägg handlar om det här. Om och om igen. Och så är han arg och sarkastisk mest hela tiden.

   Till och med de egna följarna skäller han ut när de agerar irrationellt eller drar ”fel” slutsatser. Men det hör kanske till systemkollapsgenren.

   Eftersom det är omöjligt att räkna på kostnader för invandring i relation till intäkter och eftersom vi inte kan jämföra ett Sverige med invandring med ett Sverige utan invandring så är själva projektet både omöjligt och meningslöst.

   Tino Sanandajis livsprojekt är ett luftslott och därför är det också ett högst ointressant livsprojekt.

   Antingen tror man på ett ganska öppet Sverige med invandring eller så tror man på ett ganska slutet Sverige utan invandring. Lite som att man antingen tror på Gud eller så gör man det inte.

   Det går givetvis att vara såväl nyanserat som onyanserat kritisk mot en alltför generös flyktingpolitik och att vara såväl nyanserat som onyanserat kritisk mot en alltför strikt invandringspolitik. Det är en annan sak.

   Poängen är att grunden för själva ställningstagandet om ett öppet eller slutet Sverige alltid handlar om värderingar och människosyn. Det finns ingen objektiv fakta som talar för eller emot invandring.

   Vi kan jämföra det med att en övertygat religiös människa någon gång alltid måste ha gjort det man kallar ett leap of faith. Förr eller senare når alla människor som söker en sanning fram till en osäkerhetspunkt där man måste välja att tro eller att inte tro.

   Tino Sanandaji har dykt in i statistik för att försöka bevisa att Sverige har rasat samman till följd av invandringen. Eftersom argumentationen alltid stödjer sig på sig själv så blir det lite som när någon säger: ”Gud finns. Det står i andra Mosebok 3:14.”

   Den typen av argumentation övertygar bara de redan frälsta och precis som med Bibeln är det fler människor som följer Massutmaningen än som förstår vad det står i den.

   Om det är något Tino Sanandaji inte tycker om så är det att bli ifrågasatt. Den meriterade journalisten och före detta folkpartipolitikern Maria Robsahm har sammanställt statistik över det väpnade våldet i Sverige som tydligt visar en nedgång över tid vad gäller människor som dör av våld.

   Den visar också att barn och kvinnor i allt mindre utsträckning utsätts för våld. Otroligt glädjande siffror som inte alls passar Tino Sanandajis världsbild. Men eftersom det är svårt för honom att sakligt bemöta statistiken så söker han sig istället mot personangrepp och avledningsargumentation.

   I ett Facebookinlägg skriver Sanandaji: ”Maria Robsam påstod nyligen att jag gillar barnmord.” Påståendet är absurt och vem som helst som läser Robsahms inlägg ser att det helt saknar grund. Men det stannar inte där. Tino Sanandaji bombarderar Facebook med inlägg om Robsahm:

  • Han skriver att hon har dömts för bedrägeri, vilket är felaktigt.
  • Han skriver att Robsahm slängdes ut ur Folkpartiet där hon var EU-parlamentariker, vilket är felaktigt.
  • Han skriver att hon är vaccineringsmotståndare, vilket hon inte är.

   Alla dessa inlägg syftar till att misskreditera Robsahm eftersom hon på ett oantastligt vis visat att det dödliga våldet i samhället minskar.

   Inte ett enda av Sanandajis utfall på Facebook handlar om sakfrågan. Flera av dem har av Facebook bedömts som osakliga personangrepp och de har därför tagits bort. Han har också stängts av under några dagar från att lägga upp nya poster.

   Jag vill inte dra för stora växlar av det. Enskilda avstängningar kan skribenter drabbas av utan saklig grund. Jag har inte drabbats själv men på grund av den mänskliga faktorn är det möjligt att Facebooks personal missbedömer inlägg. Samtidigt tycks det vara ett återkommande mönster hos Sanandaji. Aggressiva utfall istället för saklig argumentation.

   Även Magasinet Paragraf har varit måltavla för Sanandajis livliga fantasi. I ett Facebookinlägg skriver han:

Magazinet Para§rafs har en layout som ser ut som en vanlig nyhetssida, men är i själva verket en konspirationsblogg som ofta sprider näthat och surrealistiska påhitt.

   Han stavar fel på såväl ”Magasinet” som ”Para§raf” precis på samma sätt som han stavar fel till Maria Robsahm men det är uppenbart att han syftar på den här publikationen. Vad har han då för stöd för sitt påstående? Inget alls, men svadan är enorm när Sanandaji ska beskriva Sveriges största kriminal- och rättsmagasin. ”Syftet är att tysta korrekt rapportering med smutskastning”, skriver han.

   Vi kan pausa där en stund. Andas in och andas ut. Konspirationsblogg med syftet att tysta korrekt rapportering med smutskastning. Låter det inte en aning precis som det Tino Sanandaji själv sysslar med i fallet med Maria Robsahm?

   Liksom skribenten Paulina Neuding bemöter Tino Sanandaji texter i Para§raf genom att visa att han inte förstår grunderna i hur en tidning fungerar. En debattext av den fristående skribenten Thord Eriksson avfärdas av såväl Neuding som Sanandaji med argument om vilken politisk åskådning Para§rafs chefredaktör hade för drygt fyrtio år sedan och vad en av krönikörerna har för brottsregister.

   Det är som att underkänna en debattext av Jimmie Åkesson som publicerats i Aftonbladet med argumentet att Aftonbladet TV:s redaktör Jan Scherman var aktiv i FNL-grupperna på 70-talet eller att underkänna Moderaternas politik för att Anders Borgs flickvän är krönikör på Aftonbladet och tidigare var sångerska i Army of Lovers. Förstår man inte vad en debattext eller en krönika är så ska man nog ligga lågt.

   Nej, jag kommer inte att läsa Tino Sanandajis Massutmaningen. Ni kan sluta mejla mig om det. Jag har precis fått hem Paul Austers nya. Den är niohundra sidor tjock och sen kommer det något annat klokt jag hellre vill läsa som Johan Norbergs Framsteg eller Katarina Wennstams senaste.

   Jag funderar på att mejla IKEA och berätta om ett möbelförslag på en fundamentalistisk bokhylla. Målgruppen är stor. Det handlar om en liten bokhylla som kan få namnet Tino. Den behöver vara max tio centimeter lång och ha plats för antingen Bibeln, Koranen eller Massutmaningen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.