Det politiska spelet är designat för treåringar

2018-04-12

Problemet med det poliska spelet är att det är designat för treåringar och samtidigt är det 18-årsgräns för att rösta. Det innebär att det politiska samtalet vädjar till barnet inom oss och våra mest primitiva drifter.

   Jag skulle vilja driva min omgivning till vansinne och gärna i trafiken och har därför två idéer. Antingen så krypkör jag på alla accelerationssträckor vid motorvägspåfarter när jag har bilar bakom mig eller så cyklar jag på landsväg som saknar vägren men har en cykelväg jämte (som jag givetvis inte använder). Skulle någon av metoderna inte ha avsedd effekt så återstår bara en sak: Jag får bli politiker.

   Den politiska metoden för att driva människor till vansinne är faktiskt till och med långt mer effektiv än metoden att obstruera i trafiken. Så här går det till:

   Om du företräder ett parti som befinner sig i opposition så ska du konstant befinna dig i onyanserad opposition. Det innebär att alla förslag som läggs från regeringen, oavsett vad det handlar om, alltid ska anses vara dåliga. Om förslaget är väldigt likt ett eget förslag så kan du säga något i stil med att ”det är glädjande att de har tagit till sig av våra idéer men förslaget kommer alldeles försent.”

   Och om förslaget mot förmodan skulle vara bra utan att det egna partiet direkt tänkt på saken kan du gärna säga något i stil med: ”Det är visserligen bra, men förslaget är otillräckligt och visar att regeringen inte tar de här frågorna på allvar.”

   Skulle du istället företräda ett parti i regeringsställning så ska du konstant hävda att alla problem beror på vad den förra regeringen gjorde. När du får kritik för något så ska du omedelbart vilja tillsätta en utredning. Att ”tillsätta en utredning” är politikerspråk för ”kan ni inte sluta tjata om det där nu?”

   Skulle du företräda den alla bittraste delen av oppositionen som är i opposition mot allt och alla så kan du förslagsvis hävda att allt är invandrarnas fel.

   En politisk debatt följer alltid samma struktur. Innan framträdandet övar politikern in några sköna oneliners och målet är att leverera dessa. Debattens syfte är inte att vi ska få reda på hur politikerna vill att det här samhället ska bli bättre utan att vi ska få reda på att de andra är dumma.

   Den här sortens naivitet försöker tilltala barnet inom oss och det lilla barnet inom oss tänker saker som ”släng ut alla invandrare!”, ”förbjud mobiltelefoner!”, ”förbjud böneutrop!”, ”ni är dumma!”, ”vi hade den först!”, ”det är vår tur att ha gungorna!”

   En del skulle säga att det politiska samtalet allt för ofta sker på sandlådenivå men jag tror att det är att underskatta vad som sker i våra sandlådor. Där lånar man spadar av varandra, bygger tillsammans, lägger snabbt konflikter åt sidan och går vidare.

   Mycket talar för att det här kommer att bli den enfaldigaste valrörelsen någonsin. De utspel vi har fått se hittills har alla det gemensamt att de är designade för att fånga upp opinionsvindar istället för att vara vinden som blåser.

   Politik är inte längre ett medel för att skapa idealsamhället utan en marknadsanalytisk kalkyl för röstmaximering. Socialdemokraterna kunde lika gärna vara Coca Cola, Moderaterna Pepsi Cola och Vänstern Cuba Cola. Folkrörelser för förändring har blivit institutioner för maktkoncentration.

   Åtminstone inför valen läggs alla visioner åt sidan. Istället går makthungriga politiker till städskrubben och drar fram dumsugaren. De trycker på knappen och hoppas på att vi ska vara korkade nog att låta oss sugas in i den väldiga maskin som bara tycks samla in men aldrig vill dela ut.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.