Nu tycks polisorganisationen ha nått vägs ände

2018-05-17

Till och med de högsta polischeferna tycks börja inse att polisverksamhet inte går att bedriva på avstånd. Och nu börjar ropen skalla från olika kommunstyrelser att poliser är en bristvara som saknas på nästan varje ort.

   Fortfarande tycks dock de högsta polisiära cheferna tycka att det är bättre att ligga lågt och hålla tyst än att riskera sina platser vid köttgrytan. Inte ens den nya rikspolischefen, Anders Thornberg, som skulle haft ett gyllene tillfälle att profilera sig hörs eller syns.

   Regering och riksdag håller på med sin överbudstaktik. Denna taktik innehåller i stort tre hjärtesaker:

  • Bättre betalt för poliserna.
  • Fri utbildning för poliserna.
  • Fler poliser.

   Ju närmre höstens val vi kommer desto högre hörs de politiska utfästelserna. Löneförhöjningen och fri utbildning vore, om viljan finns, bara ett par pennstreck bort. Det finns dock problem även med dessa till synes enkla ting.

   Regeringen vill inte lägga sig i lönerörelsen utan vill att parterna själva ska åstadkomma en högre lön för poliserna. Om så ska ske kommer poliserna inte inom överskådlig tid få politikernas aviserade bästa påslag på 6-7 000 kronor per månad. Går inte regering och riksdag in och tar beslut om detta så kommer ingenting att hända.

   Inte ens detta lönepåslag kan med säkerhet locka tillbaka avhoppade och rutinerade poliser som säkerligen inte hoppat av polisjobbet bara för att få några få tusenlappar högre lön.

   Fri utbildning har troligen regeringen svårt att besluta om eftersom detta egentligen är en fråga om rättvisa mot alla andra som själva får betala sin utbildning. Den nuvarande regeringen har hög svansföring när det gäller rättvisa och likabehandling, i varje fall på de lägsta samhällsnivåerna där alla, i rättvisans namn, ska ha det lika djävligt.

   Fler poliser ska åstadkommas genom fler obesatta utbildningsplatser. Men varefter vakanserna kungörs borde regering inse att det inte blir fler poliser bara för att fler tomma utbildningsplatser skapas.

   Kanske har Morgan Johansson insett det för på nyheterna kvällen den 15 maj 2018 sa han inte längre 10 000 fler poliser utan 10 000 fler nyanställda inom polisen och det är ju en viss skillnad.

   Kommunpolitiker har också insett att det behövs fler poliser också på de mindre orterna och för att på dessa orter försöka vidmakthålla ordning och säkerhet anställs allt fler väktare och ordningsvakter till mångmiljonkostnader.

   Dessa vakters/väktares kostnader drabbar kommuninnevånarna som redan betalat en vacker slant till polisen, via skattsedeln, för att dessa skall ansvara för ordning och säkerhet.

   Staffanstorp i Skåne har ungefär 15 000 invånare varav de flesta nog betalar eller har betalat skatt. Trots det anlitas nu väktare/vakter för nästan sju miljoner kronor för att upprätthålla ordning och säkerhet. En ordning och säkerhet som invånarna redan betalt en gång.

   I Sverige finns 172 kommuner med 10 – 50 000 invånare som förmodligen helt saknar en närvarande polis. Med Staffanstorps siffror skulle var och en av dessa kommuner behöva anställa vakter/väktare för mellan 4-5 miljoner upp till dryga 23 miljoner kronor per år, för att upprätta den ordning och säkerhet som skattebetalarna redan betalt 25 000 000 000 kronor för genom polisens anslag.

   Men så enkelt är det inte för även de större orterna tycks sakna tillräckligt antal poliser för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. När man läser statsmakternas krav på polisen är ”ordning och säkerhet” de första ord som kommer upp. Det kommer mer – men jag anar att ordning och säkerhet är det absolut viktigaste.

   Antalet invånare i Sverige har ökat och sett per capita har antalet poliser blivit färre. Framförallt har poliser i yttre tjänst, per capita, minskat katastrofalt. Det är här kärnproblemet ligger.

   Var finns poliserna och hur används de? Där finns hela problemet. Kontrollera det och vidta de åtgärder som krävs så kommer en stor del av landets polisbrist lösas. Det skulle säkerligen inte helt försvinna men allt skulle bli så mycket bättre. Om dessutom polisen organiserades efter samhällets struktur skulle det bli ännu bättre.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.