Jimmie Åkesson

Låt Sverigedemokraterna vinna arga leken

2018-05-25

Sverigedemokraterna – ett gäng bakåtsträvande gnällspikar som drömmer sig tillbaka till ett rågblont svenskt 50-talssamhälle som aldrig funnits. Det känns som att det borde vara enkelt att vinna matchen mot sådana dåtidspopulister. Ja, om de andra partierna inte också hade varit nostalgiska bakåtsträvare alltså.

   När Jimmie Åkesson och hans SD-kompisar med bakgrund i rasistiska BSS och andra vitmakt-grupperingar stod och viftade med svenska flaggor i början av 90-talet var det nog ganska få som trodde att de skulle komma att bli det politiska parti i Sverige som har flest manliga sympatisörer. Nog för att vi män ofta är empatilösa idioter. Men ändå.

   Man måste glömma och gå vidare. Så säger ingen som var med när nazisterna gasade ihjäl sex miljoner judar. Men när det gäller svensk politik så har det blivit allt mer populärt att nöja sig med närminnet. SD är ju inte rasister. Längre. De tycker bara illa om att människor som råkar ha en annan hudfärg kommer hit.

   Sverigedemokraterna tonade ner det rasistiska och tonade upp en sorts islamfientlig propaganda strax innan valet 2010. Det där var något helt nytt på den svenska politiska scenen. Jimmie Åkessons debattartikel Muslimerna är vårt största utländska hot fick stort genomslag 2009. ”Han säger ju som det är”, tyckte människor som inte kunde något om Islam.

   När SD lyckades ta sig in i Riksdagen 2010 så var ändå många djupt chockade. Finns det verkligen så många svenskar som går på den där skiten?

   Få av oss förstod då att de okunniga fördomar Jimmie Åkesson delade med sig av i valrörelsen 2010 skulle komma att bli etablerad dumhet över hela den politiska linjen 2018.

   Sverigedemokraternas vägvinnande strategi har alltid varit att låtsas som att världen inte behöver förändras, som att Sverige kan vara en ö opåverkad av omvärldshändelser.

   Vi vill fortfarande gå till kyrkan varje advent och sjunga psalmer men strunta i Gud så som vi alltid har gjort. Vi vill fortfarande spela rundpingis i radhuskällare och trimma våra Puch Dakotas. Vi vill fortfarande få den där hemmafrun i förkläde som lagar en saftig middagsstek medan vi är på jobbet. Och de där blonda barnen. Överallt. Inga jä-la slöjor. Det fanns ju inga slöjor på Elanders tid.

   Människor är inte idioter. De flesta av oss fattar att framtiden inte finns i dåtiden. Problemet är därför inte att de andra politiska partierna har vägrat samarbeta med dåtidspartiet Sverigedemokraterna. Problemet är att de har valt att ta över stora delar av deras dåtidspolitik och deras destruktiva ”det var bättre förr”-ideologi. När politik har blivit arkeologi så slutar vi tro på framtiden. Till slut blir vi lika håglöst trötta och cyniska som våra politiker.

   Glappet mellan de politiska partiernas nostalgiska dåtidskramande och väljarnas öppenhet har aldrig varit större än nu. Vill det sig illa kommer glappet att krympa utan att partierna har gått väljarna till mötes. Om inte väljarna kan komma till SD så får SD komma till väljarna.

   När Liberalernas Jan Björklund pratar om skolpolitik så handlar det till exempel om att återinföra katederundervisning. Den är inte avskaffad men när man hör honom tala så låter det som att det har blivit olagligt för en lärare att undervisa sina elever på vanligt sätt.

   Katederundevisning. Björklund gillar ordet eftersom det var sådan undervisning han själv uteslutande utsattes för som barn (innan han som vuxen förlorade i faktakunskap mot ett gäng femteklassare på TV alltså). Och så kryddar han det med att prata om att skolans betygssystem hellre får vara begripligt för föräldrar än utgå från den pedagogiska forskningens resultat.

   Liberalerna tycker helt enkelt att skolan var bättre vid den tid då pojkar bockade, flickor neg och alla visste skillnaden på korn, vete och råg och ordningen på fyra halländska floder.

   Socialdemokraterna pratar också gärna om skolan. De vill till exempel förbjuda mobiltelefoner i klassrummet och förbjuda religiösa friskolor även om de fungerar bra.

   Men allt handlar inte om skolan för det gamla arbetarpartiet. De vill begränsa invandringen också.

   Finansministern intervjuades nyligen i Aftonbladet och beskrev återgången till en reglerad invandring som klassisk S-politik. Som om svensk invandringspolitik någonsin varit något annat än reglerad.

   Det är svårt att hitta någon som ifrågasätter reglerad invandring (förutom i fantasin hos landets högerpopulistiska ledarskribenter och opinionsbildare). Däremot är det lätt att hitta människor som ifrågasätter Socialdemokraternas och andra partiers återkommande invandringskritiska utspel. Det blir liksom inte mer försvarbart med omodernt gnäll på invandring och invandrare för att man gör det i syfte att öka sin egen makt.

   När Kristdemokraternas Ebba Busch Thor fick chansen att beskriva sitt dröm-Sverige i SVT:s ”Tal till nationen” så beskrev hon ett land utan muslimska böneutrop. Det är på riktigt så viktigt för henne att bevara kristendomens monopol på religiösa ljudtrakasserier att hon tycker att det behövs en lag mot något som nästan inte finns. I drömsamhället har lagstiftarna täppt igen truten på muslimerna. Lite som vi gjorde under korstågstiden fast nu utan svärd.

   Vänstern försöker begränsa fri företagsamhet genom att förbjuda vinster i välfärden oavsett verksamhetskvalité. För Vänstern är det liksom alltid något fult om någon tjänar mer pengar än någon annan oavsett om alla tjänar på det.

   Centern ångar på med sin landsbygdspolitik men eftersom det nästan inte finns några bönder att tala till på bönders språk så får man lura i nyliberala storstadsbor att Stockholm är rena rama glesbygden. Ja globalt sett alltså.

   Miljöpartiet drömmer sig tillbaka till en tid då klimatsmarta val kom sig av att bilen och flyget ännu inte uppfunnits.

   Moderaterna som i alla tider varit Sveriges mest moralistiska parti vill nu förbjuda moralpoliser. Snacka om självskadebeteende. Och så vill man sänka skatterna trots att länder med högst skattetryck också tycks vara världens mest välfungerande länder.

   Men Moderater har ju liksom alltid velat sänka skatter. Att föreslå låga skatter och hög offentlig service har alltid varit ett framgångskoncept, för att locka till sig fattiga väljare som inte kan räkna eller rika väljare som vet att andra inte kan räkna.

   Frankrike, Danmark, Österrike och Belgien är länder med högre skatt i relation till BNP än vad vi har i Sverige. Riktigt låg skatt i förhållande till BNP har man däremot i Rumänien, Bulgarien, Polen och Irland. Fundera lite över vad dessa länder har gemensamt.

   Man kan inte vinna arga leken mot någon som inte kan skratta. Så enkelt är det. Titta på Richard Jomshof så inser du att det slaget mot SD är förlorat.

   Låt Sverigedemokraterna vinna arga leken och ge oss framtidsvisioner istället för dåtidsdrömmar från 50-talet med attityd från istiden. Riktiga idéer för framtiden är att föredra framför det rasistiska skitsamhälle som skapas med populistiska utspel och förutsägbart gnäll.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.