”Gå emot den tillfälliga folkviljan”

Jag brukar ofta hänvisa till grundlagen som säger att all makt ska utgå från folket och utövas av folkets valda representanter. Men sedan Tidöregeringen tillträdde har hela regeringsmakten blivit något av en lekstuga av politiker som har obegränsat självförtroende och besitter en gränslös okunnighet.

De tycks tro att ”all makt ska utgå från folket” betyder att de likt vindflöjlar ska hänga på alla de hugskott, idéer och pamfletter som kommer medborgarna till del i partiernas jakt på röster.

Precis som vid barnuppfostran måste föräldrarna, eller politikerna, vara norm för hur man ska bete sig eller hur man ska uppföra sig. I föräldrarollen ingår att som förälder skall man fostra sina barn och inom familjens gränser skapa den harmoni som ger framtida goda medborgare. Familjen vet oftast bäst hur den ska formas och vilka ekonomiska normer de har att rätta sig efter.

Att som politikerna idag gör, skapar så likartade politiker att det nästan är omöjligt att särskilja dessa åt, är förkastligt eftersom populismen bara oftast är högst tillfälligt. De kanske borde ha betydligt större partisymboler för att kunna särskiljas. Eftersom samhällets reaktion på olika skeenden och händelser ofta bara blir dagsländor är det viktigt att hålla fast vid en linje som också håller för framtiden och när beslutet sätts på prov.

Ta den tuffa integrationspolitiken som exempel. Här slåss partierna om att generellt vara tuffast, mest hårdföra och vilja utvisa inte bara invandrare, utan uppehållstillstånd, utan varenda invandrare som genom att spotta på trottoaren visat bristande vandel.

Familjer ska splittras när barnen, som ibland är både födda och uppväxta i Sverige, ska avvisas när de fyller 18 år. Eller familjefadern som tackar ja till regeringens avvisningsbidrag och lämnar fru och barn trots att han levt, försörjt sig och till och med har en slant på banken. Samma skötsamma familjefader lockas/tubbas att lämna Sverige efter nästen ett helt och yrkesmässigt arbetsliv.

Nu kommer dock protester från många/massor av håll. Var det så partierna ville ha det? Tänk om ett parti vågat gå emot den tillfälliga folkviljan och följsamma politikers beslut. Då anar jag att i slutändan hade all makt visat sig utgå från folket, även om högst tillfälliga opinioner sagt något annat.

Lyssna på våra politiker och väg deras självförtroende och gränslösa okunnighet och ni förstår ingressen bättre.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.