Är Alf Robertsons Sverige också mitt Sverige?

2018-05-31

Jag satt på passagerarsätet i en Peugeot en vacker dag i maj. Vägen slingrade sig runt sjön och sedan upp till Håverudsakvedukten som hålls samman av 33 000 nitar. Trots 150 års konstant utsatthet för vatten har ingen av dem någonsin behövt bytas ut. Svensk kvalité när den är som bäst. Där och då var känslan av nationell stolthet så gott som maximal även om bilen var fransk.

   Och som om det inte vore nog: I bilstereon Alf Robertsons ”Mitt land” – låten som börjar ”Jag är en kran i Göteborgs frihamn en disig morgon och jag är en kyrkbåt vid Siljans strand.”

   Om man vill kan man alltid raljera över Alf Robertsons Gul Blend-romantiserande dansbandstendenser, eller så kan man lyssna ordentligt och kommer då att inse att han kanske bättre än någon annan lyckades fånga vanliga svenskars liv i ord och ton.

   I ”Mitt land” talar Affe med mäktig basröst över tonerna till den svenska nationalsången och berättarjaget identifierar sig med allt som är typiskt svenskt. Vackra rader som ”Jag är en badande unge på sommarlovet och jag är Smålands skogbevuxna mark” varvas med mer socialrealistiska. Den här till exempel:

”Jag är midnattssolens mäktiga sken och jag är ett paket ifrån Ellos i Borås. Jag är Violen från bokhandeln i Flen och jag är stämpeluret hos Asea i Västerås.”

   Det är så mycket genuin svenskhet komprimerad i så få rader att även en globalist som jag kan känna att det verkligen finns något som är typiskt svenskt och att jag hör hemma här.

   Sverige är ett fantastiskt land, tänker jag och vrider upp volymen samtidigt som Robertsons knarrande röst säger sig tillhöra en kostym från Kapp Ahl i en garderob.

   Jocke Berg använde exakt samma jag är-strategi som Alf Robertson i Kents sista stora hitlåt, men anslaget var ett annat. La Belle Epoque hade samma form men innehållet var förändrat.

Jag är handen som håller flaggan
Jag är ficktjuven på Centralen
Jag är bomben på terminalerna
I väskan som lämnats kvar

    Jocke Bergs berättarjag är terroristen, den kyliga nationalisten, den främlingsfientliga politiken, den som slutat rösta i val, drevet på skolgården, svarstsjukan, alkoholen, rohypnolen, de snabba SMS-lånen och människor som går in i väggen.

   Alf Robertsons berättarjag är de stora nationalskalderna, den underbara naturen, de små människorna som med sina vanliga enkla liv gör vårt land till en vacker plats. Det är en lite trasig bild men tavlan som målas blir ändå vacker.

   Jocke Bergs Sverigebild är inte bara lite trasig. Den är totalkvaddad och tavlan som målas är för ful för att hängas upp på någon vägg.

   Alla människor beskriver inte verkligheten på samma sätt, men Robertson och Berg verkar inte ens beskriva samma land. Robertsons låt kom 1981 och Kent-låten 2014. Har Sverige havererat så fullständigt att de 33 år som skiljer låtarna åt gör att de faktiskt är representativa skildringar av landet båda två?

   Det är ingen orimlig teori. Man hinner mycket på 33 år. Jesus hann till exempel med att födas, utföra mirakel, skapa en ny religion, spikas upp på ett kors och återuppstå. Och landet Sverige hann med en mördad statsminister 1986, två stora flyktingvågor (1992 och 2015) och förvandlingen från ett sammansvetsat land till ett sönderslitet land där ett politiskt parti med rötterna i nazismen idag är största politiska parti för manliga väljare.

   Det är lätt att tänka att Alf Robertsons Sverige har försvunnit och ersatts av Jocke Bergs Sverige – att paketet från Ellos nu har blivit en bomb i en väska på Centralen.

   Systemkollaps är ett ord som Alf Robertson tack och lov aldrig behövde höra innan sin bortgång för tio år sedan. Han slapp också se Sverigedemokraterna i Riksdagen och en massa obehagliga politiska utspel i syfte att svartmåla landet som han älskade.

   Men var egentligen Sverige ett bättre land 1981 än vad det är idag? Det beror på hur man ser det.

   1981 är ett av de få år sedan mätningarna inleddes 1950 då BNP faktiskt minskade i landet. Sverige befann sig precis i slutet av en allvarlig ekonomisk kris. Idag är vår BNP mer än sju gånger så hög som den var då. Sverige är ett betydligt rikare land rent ekonomiskt. Det betyder inte att alla får ta del av rikedomen.

   1981 hade vi väldigt låg arbetslöshet i Sverige. 2,5% var den då. Idag är den högre även om den minskat rejält de senaste åren. Någonstans runt 7% arbetslöshet har vi nu, men det är stora skillnader mellan olika grupper av människor. Andelen utrikes födda som är i arbete är betydligt lägre än andelen inrikes födda som är i arbete. Samtidigt ska man veta att arbetslösheten minskar även i denna grupp. Det går faktiskt åt rätt håll.

   1981 konstaterade SCB att 26% av svenskarna inte sade sig ha någon nära vän. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än att åtminstone var fjärde svensk borde ha upplevt stor känsla av ensamhet.

   Idag är det inte riktigt lika illa men 11% av kvinnorna och 17% av männen uppger att de inte har någon nära vän. Det gör att åtminstone var sjätte svensk borde uppleva stor känsla av ensamhet.

   Uppskattningsvis är 290 000 svenskar socialt isolerade, vilket innebär att de bor ensamma och träffar bekanta eller släktingar mer sällan än en gång i veckan.

   Just 1981 är ett intressant år att göra ett nedslag vid eftersom det var precis då ett trendbrott inleddes. Kanske började allt med marginalskattereformen som klubbades igenom efter den så kallade underbara natten 23-24 april 1981 då Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet enades om en ny skattepolitik.

   Under 50-, 60- och 70-talen minskade de ekonomiska klyftorna i landet mellan rik och fattig. Från och med 1980-talet påbörjades en trend som håller i sig än idag. För varje år som går så ökar avståndet mellan den som har lite och den som har mycket i det här landet och det sker alldeles oavsett regering.

   Det är lätt att förstå varför människor i Sverige känner sig missnöjda och desperata. Jag tror att politiker 1981 tänkte att det var viktigt att skapa ett land där människor trivs men att politiker 2018 tänker att det är viktigt att skapa ett land där resurser utnyttjas effektivt.

   Effektiviseringstanken leder till underbemanning på sjukhus eftersom vi inte vill budgetera utifrån högsta möjliga patienttryck och låta vårdpersonal ta det lite lugnare resten av tiden. Effektiviseringstanken leder till att vi bygger hus nästan på varandra för att utnyttja den dyra marken så effektivt som möjligt. Effektiviseringstanken leder till att vi rationaliserar bort våra egna drömmar. I ett effektiviserat land svensktillverkar man inte 33 000 nitar som kan hålla i 150 år.

   Jag var bara barn då, men jag tror att Sverige 1981 var ett betydligt mer ineffektivt land än Sverige 2018. Själv sprang jag omkring i träskor. För den som inte minns så kan jag berätta att ingen människa springer särskilt effektivt i träskor.

   Så, vad har vi för alternativ? Ska vi stänga ner internet, landsgränserna och aktiemarknaden och gå tillbaka till den tid då drygt 8 miljoner svenskar klarade sig på sju gånger mindre än vad 10 miljoner svenskar klarar sig på idag? Nej. Det verkar dumt.

   Världen ser inte likadan ut 2018 som den gjorde 1981. Hoverudsakvedukten är sig lik och naturen är densamma, men när omvärlden förändras måste också Sverige förändras.

   Det jag saknar från våra politiker idag är en genuin vilja att driva en politik som för Sverige framåt utan att tappa vår historiska grund. Ingen defensiv förbudspolitik med populistiska utspel om mobiltelefoner, böneutrop, invandringsstopp, moralpoliser och angiverisystem.

   Det är inte din plikt att rösta. Eftersom du lever i en demokrati väljer du själv, men det är de politiska partiernas förbannade ansvar att få dig att vilja göra det.

  Jag vet inte hur det är för dig men få saker gör mig mindre sugen på att delta i ett demokratiskt val än att lyssna på gnälliga politiker som tävlar i vem som kan vara tuffast mot minorietsgrupper.

  Jag tycker att avslutningen av Alf Robertsons Mitt land fångar den ideella riktningen ganska väl. Ett lands ledare måste tro på medborgarna och lita på dem.

   Den som litar på någon behöver inte utgå från förbud och krav. Den som litar på någon behöver inte skrämmas med hårdare straff. Den som litar på någon behöver inte misstro den som säger sig vara sjuk. Den som litar på någon utgår från att den andre också vill dig väl och att alla vill leva i ett land där vi bryr oss om varandra.

   Så här avslutar Robertson sin hyllning till Sverige:

”Jag älskar mitt land och människorna som bor här, även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat av sådant som händer omkring mig. Men kärleken och känslan för det land där jag är född och där jag lever, den kan ingen ta ifrån mig. För de milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna och människorna, de är en del av mig själv. Och människorna som bor här, dem tror jag på i en värld som ibland inte riktigt vet vad den vill, men jag är glad över att jag får leva och att jag får bo i Sverige.”

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.