Hanif Bali

Riksdagspartiernas etiska policy – vem bryr sig

2018-06-13

De flesta av våra riksdagspartier har etiska policydokument där deras högt stående moral beskrivs. Man behöver bara skrapa lite på ytan för att se att det bara är politiskt skitsnack. I själva verket accepterar flera av våra etablerade partier att dess representanter beter sig som skitstövlar.

   De flesta partier har problem med förtroendevalda som agerar olämpligt i sociala medier. Vänsterpartiets Simon Fors har flera gånger kritiserats för olämpligt beteende på Twitter. En annan representant, Amineh Kakabaveh, spred vid ett omtalat tillfälle vidare rasistisk islam-kritik. Partiet var som helhet mycket förlåtande även om det uppstod intern kritik.

   Att bete sig illa mot sina medmänniskor är ingen höger- eller vänsterfråga. Det viktiga är hur partierna agerar när representanter smutsar ner partiets värderingar. Och här finns det nog lite olika kulturer. Emellanåt agerar partierna dessutom inkonsekvent.

   I Moderaternas etiska policydokument står det så här: ”Vi tar avstånd från alla former av mobbning, sexuella trakasserier eller annan kränkande behandling. Vi accepterar inte nedsättande, sexistiska eller rasistiska attityder.”

   När Delmon Haffo som var digital kommunikatör hos Moderaterna kallade Annika Strandhäll för ”hora” i direktsänd web-TV i tron att kameran var avstängd, så stängdes han av med omedelbar verkan och sparkades från jobbet. Partiet visade då att de tog sin etiska policy på allvar.

   Tyvärr har det inte varit riktigt lika viktigt med etiken när det gällt en företrädare som har stort folkligt stöd. Ja, jag talar om sociala medier-fenomenet Hanif Bali.

   Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali har sagt följande om skribenten Kawa Zolfagary: ”Ett barn föddes och man slängde fostret och döpte efterbörden till Kawa Zolfagary”.  Ensamkommande flyktingar uppmanades i en skriftlig kommentar att ”strejka ihjäl sig”. I andra sammanhang har han till personer sagt eller skrivit ”Håll käften!”, ”Är du dum i huvudet?”, ”Käften batikhäxa!” och i skrift kallat den svenska domarkåren för ”jävla syltryggar!”

   Hanif Bali har nyligen hängt ut en kvinnlig lärare på Facebook vars åsikter han inte delar med namn, namn på arbetsplats och rektors namn så att den som så vill ska kunna kontakta arbetsplatsen. Elevernas säkerhet ifrågasattes av Bali och uthängningen legitimerades med att hon är före detta kommunpolitiker för Vänsterpartiet. Den uthängdas ”brott” är att hon menar att det förekom problem med hederskultur i Sverige redan innan invandringen.

   I Moderaternas etiska policydokument står följande: ”Våra relationer till andra partier ska präglas av respekt och av att vi bidrar till en god ton i samhällsdebatten.”

   Moderaternas etiska policydokument är väldigt klokt. Partiet har på pappret höga etiska ideal och ställer omfattande krav på sina representanter. När det gäller Delmon Haffo satte man ner foten direkt. Agerandet fick konsekvenser. Så här står det i policydokumentet:

”Förtroendevalda bör tänka på att agera på ett sådant sätt att vår utgångspunkt i alla människors lika värde aldrig kan ifrågasättas. Vi ska vinna förtroende och val genom vår politik och genom att uppträda på ett sätt som gör att människor kan känna tillit.”

   Är det då möjligt att ifrågasätta om Hanif Bali helt ställer upp på tanken om alla människors lika värde när han kallar vänsterkvinnor för batikhäxor, tycker att ensamkommande ska strejka ihjäl sig och undrar om vissa människor är dumma i huvudet? Ja, jag tycker nog det.

   Men det är också möjligt att Moderaternas etiska policydokument bara är tänkt att användas mot vissa representanter och inte andra. Det rimmar i så fall väldigt illa med partiets nya slogan ”lika för alla”. 

   I det etiska policydokumentet menar man att öppenhet är önskvärd. ”Som förtroendevald ska vi i alla situationer agera på ett sätt som tål offentlig granskning” står det. Rimligen välkomnar Moderaterna därför denna text och dess innehåll.

   När en person väljer att kandidera för Moderaterna måste personen fylla i en så kallad kandidatförsäkran som är ett slags etiskt avtal. Hanif Bali har troligen fyllt i en sådan. Han lovade i detta dokument bland annat att ”vara ett föredöme och iaktta god moral”. Med sin underskrift har han också försäkrat att ”jag är en offentlig person och därmed representant för Moderaterna i alla sammanhang, i så väl ord som handling även om jag är personvald.”

   När Hanif Bali i skrift kallade profeten Mohammed för pedofil analfabetisk ökenkrigare eller hävdade att den borgerliga skribenten Moa Berglöf måste ”förändra sig eller dö” så gjorde han det i partiets namn. Samma sak när han på Facebook hängde ut ensamkommande flyktingars representant Fatemeh Khavari med vilken adress hon är skriven på och vilket företag personen hon delar adress med arbetar för.

   Hanif Bali agerar som representant för Moderaterna och Moderaterna har inte offentligt tagit avstånd från något av Balis uttalande (förutom när han kallade domarkåren för syltryggar). Vi måste därför förutsätta att Hanif Bali håller partiets officiella linje undantaget den negativa synen på högt utbildade jurister.

   Fram till nyligen satt dessutom Hanif Bali i partistyrelsen, vilket visar att han är en verklig maktfaktor inom partiet. Av väljarna har han fått det högsta förtroende man kan få i Sverige – han är en av dem som är satta att stifta våra lagar och verka för det allmännas bästa.

   Men är Moderaterna ensamma om att formulera fina ord som ibland inte betyder någonting? Nej, jag tror tyvärr inte det. Hanif Bali må vara ett extremt exempel men de andra partierna har liknande glapp mellan ord och handling hos partiets representanter.

   Sverigedemokraternas etiska riktlinjer skiljer sig från moderaternas etiska policydokument genom att det handlar mer om hur man som representant ska undvika att kunna anklagas för att göra fel än att man inte ska göra fel. Så här står det till exempel:

”Skriv aldrig i affekt! När känslorna är som starkast blir inlägg och kommentarer sällan väl avvägda. Andas in. Andas ut. Skriv. Sociala medier bör överhuvudtaget inte användas när man är upprörd eller befinner sig i annat tillstånd som försämrar omdömet.”

   Det där andra tillståndet handlar kanske om personer som sitter hemma framför datorn och råkat få i sig några Pripps för mycket. Mycket handlar om att undvika skandaler, men på några punkter vill Sverigedemokraternas etiska dokument ändå visa att det handlar om mer än att bara låtsas vara en god människa:

”Såsom vi själva vill bli behandlade, så ska också våra politiska motståndare behandlas. Det innebär att Sverigedemokraternas företrädare aldrig ska: sprida lögner om andra partier och dess företrädare eller opinionsbildare.”

   Även Sverigedemokraterna har en kandidatförsäkran i vilken den som aspirerar på att bli förtroendevald skriftligen försäkrar att den ska ”vara ett föredöme och iaktta god moral”.

   Jag behöver kanske inte påminna om järnrörsskandalen, om riksdagsledamoten Lars Isovaara som anklagade invandrarkillar för att ha stulit hans ryggsäck när han i själva verket hade glömt den i fyllan på krogen.

   Jag behöver kanske inte påminna om SD-ledamoten Marcus Wiechel som på Facebook kallade afrikaner för ”satans jävla aphelveten” eller riksdagsledamoten Jonas Åkerlund som i radio kallade invandrare för ”parasiter”.

   Jag behöver kanske inte heller påminna om att flera Sverigedemokratiska nämndemän ertappats med anonymt hetsande på olika hatsajter eller att 20% av den Sverigedemokratiska riksdagsgruppen har dömts för något brott (1% av ledamöterna för de andra partierna har dömts för något brott).

   Sverigedemokraternas etiska riktlinjer är kanske i första hand en pappersprodukt, men till skillnad från Moderaternas agerande med Bali så har partiledningen i många fall reagerat och agerat.

   Socialdemokraterna har också etiska riktlinjer och en kandidatförsäkran på samma sätt som Moderaterna och Sverigedemokraterna. Den Socialdemokratiska kandidatförsäkran är betydligt mer formell än Moderaternas och Sverigedemokraternas och specificerar väldigt lite om hur en Socialdemokrat faktiskt bör agera mot andra människor. Det mest etiska är att man förpliktigar sig till att uppträda på ett sätt som är förenligt med partiets värdegrund. Vilken denna värdegrund är förblir oklart.

   Kanske tycker Socialdemokraterna att det är rimligt att ställa lägre krav på sina anställda än på de folkvalda, men två personer anställda på partihögkvarteret hade i slutet av förra året skapat ett trollkonto där man bland annat hängde ut Hanif Bali. För att möta den mediala stormen så valde partiet i början av året att stänga av personerna från sina tjänster. Åtminstone den ene av dem arbetar enligt Linkedin fortfarande kvar som omvärldsanalytiker för partiet.

   ”För oss som parti är det helt oacceptabelt att använda oss av fejkade konton”, sa presschefen då. Och när det gäller etik handlar det kanske framförallt om att markera mot väljarna att partiet står för några goda ideal. Så fort strålkastarljuset släckts kan man ändå göra som man vill.

   En klassisk historia handlar om när Tage Erlander lämnade Riksdagen 1973. Den berättas i lite olika varianter men huvudpoängen, som tycks vara sann, är att Erlanders fru Aina gick tillbaka med en påse med pennor som han tagit med sig hem från arbetet. De där pennorna tillhörde ju staten. Idag drar vi mest på munnen åt berättelsen. Vi uppfattar det som överdrivet präktig moral.

   Tyvärr är det nog så illa att vi får de folkvalda vi förtjänar. Om vår egen moraliska kompass är sådan att vi gärna roffar åt oss, snackar skit om andra och beter oss allmänt illa så kan vi inte längre kräva något annat av våra folkvalda. På det sättet är kanske Hanif Bali och hans gelikar framtidens politiker – vad än policydokumenten har att säga om saken.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

 


  Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.