Veckans värsta

Låt oss stå upp för Greta Thunbergs engagemang

2018-12-08

Veckans värsta är rimligen när vuxna framträdande personer på den yttersta högerkanten ger sig på den 15-åriga Greta Thunberg och hennes föräldrar för att hon engagerat protesterar mot miljöhotet. Det är naturligtvis enklare, men ack så ynkligt, att slå mot ett barns engagemang än mot alla de framträdande forskare som nu lägger fram rapport efter rapport om att vi måste ta miljöhotet på stort allvar.

   Det är rimligt att just Greta Thunbergs generation reagerar eftersom de i större utsträckning än oss som är betydligt äldre kommer att få ta konsekvenserna av vad som nu pågår.

   Det är ömkligt fegt att istället för att ta en seriös diskussion om de vetenskapliga rapporter som nu duggar tätt avseende klimatet och vad som håller på att hända, så ifrågasätter man istället att Greta Thunberg inte är skolan. (Vilket hon dock är fyra av fem dagar i veckan.)

   Bakom de här påhoppen på ett 15-årigt barn är det ju uppenbart att man på den yttersta mörkblåbruna kanten vill förneka miljöhotet men inte rakryggat står för det.

   En gång i tiden ifrågasatte man det civila motstånd och de utomparlamentariska metoderna som drev fram att arbetare skulle kunna bilda fackföreningar. Ett av argumenten gick ut på att simpla lågutbildade arbetare inte skulle lägga sig i hur företagen sköttes. Passade det inte så kunde de säga upp sig. Och någon rätt att strejka skulle de absolut inte ha.

   Än mer tydligt var det med kampen för kvinnlig rösträtt såväl i Sverige som i andra länder. Då var ett av argumenten att kvinnor inte gjorde värnplikt och därmed inte kunde räknas som fullvärdiga medborgare.

   Så här har det varit sedan urminnes tider. Utomparlamentariska kampmetoder och civilt motstånd har bemötts med slingriga ohållbara argument medan historien till slut har gett dem rätt som ställde helt rimliga krav.

   Själv tillhör jag den generation som protesterade mot Vietnamkriget. Mycket av det vi gjorde sågs inte som riktigt rumsrent. Och visst affischerades det både här och där utan tillstånd. Och visst blev vi jagade av poliser och visst fick vi veta att vi var huliganer och att det var gatans parlament och så vidare. Inte minst fick vi påskrivet att USA:s krig mot en fattig bondebefolkning i Sydostasien var befogat och rätt.

   Men historien gav oss rätt. Ingen vettig tänkande människa hävdar idag att Vietnamkriget var något bra. Att det var något som i historiens ljus kan försvaras.

   Liksom det idag är självklart att anställda människor ska få bilda fackföreningar. Och inte minst resulterade den utomparlamentariska kampen för kvinnors rösträtt i det självklara att kvinnor ska ha rösträtt.

   Låt oss alla hoppas att även det 15-åriga Greta Thunberg engagerat för fram resulterar i en seger. Låt oss hoppas att hon i framtiden ska stå som en symbol för att det togs krafttag och att det som nu pågår och som utgör ett hot mot oss alla, kunde vändas till något bra – innan det var för sent.

   Men att det alltid kommer att finnas personer som attackerar de som hävdar att något måste förändras, det får vi nog leva med. Att de fegt slår mot de svagaste, i det här fallet ett barn, lär även framöver upprepas. Men till slut blir de besegrade. Vilket vi kan glädjas åt, för om de konservativa krafterna som genom historien varit emot förändringar hade vunnit – skulle vi fortfarande framleva våra liv i grottor.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.