Använder polisen etnisk profilering?

2019-01-31

Etnisk profilering innebär enligt Diskrimineringsombudsmannen: "Etnisk profilering är när man använder kriterier baserade på etnisk tillhörighet eller förmodad etnisk tillhörighet. Diskriminerande etnisk profilering är när sådana kriterier inte är sakligt motiverade. I synnerhet är det synliga etniska minoriteter som utsätts och riskerar att utsättas". Inom polisen förekommer över huvud taget ingen etnisk profilering, enligt höga polischefer. Är det så?

   Naturligtvis förekommer etnisk profilering och det är egentligen en förutsättning för att polisen ska kunna klara de uppdrag som de ställs inför.

   Det går att kalla detta vid flera olika namn men i slutändan blir det etnisk profilering oaktat vad det från början kallades och oaktat vad syftet egentligen var. Efter att ha sett Kalla fakta går det inte ens att utesluta diskriminerande etnisk profilering från vissa poliser.

   När poliserna beordras att utföra kontroller av invandrare för att kontrollera dessas status som asylsökande eller deras uppehållstillstånd då blir det med automatik hudfärg, hårfärg eller språk som kristalliserar ut de som polisen ska kontrollera.

   Jag vet inte vilka urvalskriterierna skulle vara annars. Samma sak när det gäller att hålla tummen i ögat på gangsters om de har en annan etnisk bakgrund, eller tillfälligt är här för att begå brott.

   Det handlar om samma urvalskriterier. Det vore ju ganska meningslöst att bara kontrollera vithudade, blonda och blåögda personer som talar oklanderlig svenska om det är flyktingar och migranter som ska kontrolleras.

   Man kan naturligtvis komma runt detta genom olika beslut men det skulle innebära ett ofantligt merarbete för en redan hårt ansträngd poliskår. När ett uppdrag består i att kontrollera migranter så söker man det som är karaktäristiskt för migranter – eller finns det någon annan urvalsmetod?

   Det finns olika sätt att komma undan den etniska profileringen men det innebär att urvalsmetoden ska baseras på annat än vad uppdraget säger.

   När statsmakterna beslutar att poliser skall intensifiera jakten på människor som vistas i Sverige illegalt, av olika skäl, går detta med en naturlags självklarhet ut över etniska minoriteter även om dessa varit svenska medborgare i generationer.

   Det är i högsta grad oursäktligt och kränkande och framkallar nog många svarta tankar och funderingar hos de utsatta. Men jag har svårt att förstå hur jakten på illegala invandrare ska kunna intensifieras utan att många, väldigt många, människor kränks.

   Att inte försöka kontrollera de som vistas här illegalt är ingen tillfredsställande lösning – eller är det ändock bättre än att kränka en stor del av befolkningen?

   De etniska minoriteter som intresserar polisen brukar i stort vara självmarkerande och ge olika skäl till polisiering.  Att bara existera är dock ingen bra grund för att behöva kontrolleras av polis.

   Det här är inte något nytt problem som har kommit med den stora invandringen, men det samtidigt med en extrem polisiär centralisering utesluter den personkännedom som fanns förr.

   Däremot kan man efter Kalla Fakta lätt konstatera att poliserna skulle kunna/måste uppträda på ett betydligt respektfullare och artigare sätt. Det går inte an att kalla invandrare för ”råttor, kamelryttare, bidragstagare” och liknande epitet.

   Polisens uppträdande kommer att styra hur de i framtiden kommer att bli bemötta. Det är inte rimligt att i nästan varje situation försöka skapa en konfrontation bara för att den kontrollerade personen kan ha rötter någon annanstans i världen. Den värld som idag börjar bli så förstörd att den i stora delar kan bli obeboelig. Då kommer vi att tvingas till tolerans och respekt för varandra – för då blir det en överlevnadsfråga.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.