Där man censurerar citat censurerar man snart människor

Av Andreas Magnusson 2019-04-30

Jag skrev nyligen en krönika där jag citerade en SD-politiker som använt nedsättande och rasistiska ord. Som så ofta uppstod det en sidodiskussion. I det här fallet hörde människor av sig och önskade att Paragraf skulle ta bort ett av orden i citatet.

   För mer än tjugo år sedan gjorde min svärfar misstaget att på en middag i en amerikansk överklassfamilj använda ordet ”fuck” när han citerade en annan person. Det blev alldeles tyst innan värden lyckades släta över det hela genom att snabbt börja prata om prata om ”the civil war”. I USA är de känsliga med orden.

   Efteråt fick han förklarat för sig att han möjligen kunde ha använt formuleringen ”the f-word” i ett citeringssammanhang. Fula ord bör man enligt den republikanska middagsätarhögern hålla inne med.

   Samma sorts moralism har letat sig hit men den har blommat ut i ett betydligt mer oväntat sammanhang. De språkliga puritanerna i Sverige finner man främst bland anti-rasister och människor som tycker sig själva stå så långt man kan ifrån de människor i USA som förfasas över att könsord används vid middagsbjudningar.

   I en krönika härförleden citerade jag en SD-politiker som hade använt p-ordet, j-ordet och n-ordet. Jag fick därefter upprörda e-brev och kommentarer på FB. Det jag hade gjort var tydligen inte PK.

   Tycker du att det är svårt att förstå vad jag säger när jag censurerar ord och förkortar allt? Ja. Jag håller med. Själva idén med språket är att vi ska göra oss förstådda. Om du nu inte vet vad som menas med p-ordet så har du missat viktig information.

   När vi vill kritisera ett uttalande av en politiker så blir det svårt att kritisera uttalandet om vi inte får berätta vad personen har sagt med motiveringen att ordet är så olämpligt att det inte bör nämnas ens när man kritiserar någon för att de använt det.

   Det är en syn på språket som bygger på att ord är som virus och att de kan smitta oss när någon tar vissa bokstavskombinationer i sin mun. Oavsett syfte.

   Det är, enligt dessa människor, rimligen bokstäverna i sig som är fula – inte avsikten att förnedra andra människor eller avsikten att ge sig på någon beroende på till exempel kön, religion eller etnicitet.

   I flera av de mejl och kommentarer jag fick när jag citerade SD-politikern som talat om ”juden”, ”pedofildyrkaren” och ”negern” som de stora hoten mot mänskligheten berättade man för mig att mitt återgivande av ett av de tre orden bidrog till en ”normalisering”.

   Genom att kritisera ordanvändandet hade jag alltså enligt denna logik i själva verket gjort reklam för ordanvändandet. Ja, det var bara det ena ordet de hade problem med. Att citera en person som kallar muslimer för ”pedofildyrkare” var tydligen helt i sin ordning.

   Det märkligaste av allting är att det väl inte finns en enda människa som inte förstår vad n-ordet syftar på. Den som använder formuleringen ”n-ordet” borde således rimligen också anklagas för att hålla ordet i fråga vid liv. Det är till och med så att själva användandet förutsätter att alla vet vilket ord man egentligen syftar på.

   Jag tycker självklart inte att ordet i fråga ska användas när vi talar med andra människor eller när vi skriver till varandra. Det är omodernt, kränkande och respektlöst. Men jag tycker att det är intentionen bakom en språklig handling som är omoralisk – inte bokstäverna som sådana.

   Därmed tycker jag inte heller att det är lika illa om en dement 95-åring använder sig av ett ord som ansågs helt neutralt när hon var ung som när en yngre Sverigedemokratisk politiker gör det i syfte att kränka andra människor.

   Jag tycker inte heller att vi som citerar SD-politikern gör fel eftersom alternativet är att människor inte får reda på vad som sagts.

   I min värld vore det vansinnigt om rasismen inte kan avslöjas eftersom vi har fullt upp med att vårda våra språk.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

 


  Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.