Veckans bästa!

När ett utsatt område blir åtgärdat

Av Börje R P Carlsson 2020-01-18

Gårdsten var ett särskilt utsatt område med alla de problem som kännetecknades av detta. Här bestämde sig poliserna att de skulle ändra på detta och återta området till medborgarnas fromma. Nu fem år senare, efter ett målinriktat arbete med en ständigt närvarande polis, är Gårdsten inte längre klassat som ett särskilt utsatt område utan kan idag ses som ett exempel och ett föredöme för hur klassiskt polisarbete kan resultera i samhälle där lugnet är på väg att återvända.

    Rom byggdes inte på en dag och fortfarande befinner sig Gårdsten i riskzonen. Sannolikheten är dock större att Gårdsten med alla engagerade poliser och medborgare fortsätter den inslagna vägen än att de drabbas av ett återfall. Allt under förutsättning att inte de högsta beslutsfattarna börjar lägga sig i genom att försöka påverka poliserna eller styra arbetet.

   Polisen genomförde dessa förändringar med något som de kallar FAS-metoden. Fas 1 var att återta gator och torg och genom detta starta fas 2 där andra samhällsaktörer kunde flytta fram sina positioner.

   Så långt hade medborgarna börjat inse att polisen fanns där för deras skull och nu var det dags för fas 3, kampen mot den brottslighet som sker i det fördolda. Polisens kontaktyta hade nu vuxit så medborgarna visste var de kunde vända sig med sina tips och uppslag.

   Poliserna är föredömen med ett korrekt uppträdande gentemot medborgaren och den polisiära initiativtagaren säger:

– Jag brukar säga att vi ska vara äckligt korrekta, om någon polis har gjort fel ska vi be om ursäkt. Sådant bygger förtroende hos lokalbefolkningen.

   Allt tar tid men Gårdsten visar att engagerade poliser nära medborgaren gör skillnad och jag är övertygad om att poliserna känner en djup tillfredsställelse över vad de, tillsammans med olika insatser, skapat.

För övrigt anser jag…

   att det var en ynnest att få arbeta som polis. Under 46 år arbetade jag inom polisen. Inte en enda av dessa dagar ångrade jag mitt yrkesval. Jobbet hade allt som man kunde begära av ett jobb. Det var precis som det sas i någon gammal folder (som skulle locka människor till att söka till polisen) omväxlande, intressant och spännande.

   Och, oftast lägger jag till, engagerande (ibland engagerande till förbannelse). Det enda som saknades var en furstlig ersättning. Trots att det inte var högavlönat funderade jag inte på lönen en enda gång innan facket för många år sedan drog igång kampanjen 15 000 i månaden till polisen.

   Jag överdriver kanske något när jag säger att jobbet var ett kall men nästintill var det så. Inom polisen fanns allt som behövdes för att skapa engagemang och om man söker sig till polisen av intresse att få arbeta med människor kommer tillfredsställelsen att vara total.

   Nu kommer säkerligen vän av ordningen hävda att gårdagen var en idyll jämfört med idag.

   Jag medger att dagens samhälle är hårdare, tuffare och råare men där den enda egentliga skillnaden är gängskjutningarna och gängkriminalitet som knappast förekom på min tid. Men antalet mord var ungefär lika många eller kanske något fler.

   Vi hade post- bank- och värdetransportrån där det ibland sköts ganska vilt. Rånargäng förekom i förhållandevis stor utsträckning. Under min tid som polis mördades ett femtontal poliser i riket. Ett trauma för inte bara polisernas närmaste. Så allt var inte idyll.

   Var tid har sin brottslighet och det är polisens uppgift att bekämpa. Hur det är idag vet jag inte men det mest störande under min tid som polis var chefstillsättningarna som ofta utgick från strikt tjänsteålder. Detta började till delar förändras i slutet av min bana där de sökande värderades men oftast segrade de följsamma.

   Men kan jag och har min röst något värde så uppmanar jag intresserade medborgare att söka till polisen för ett intressantare och mer omväxlande jobb är svårt att hitta.

   Nu kanske vän av ordningen frågar varför jag så ofta hackar på polisen om det nu är så fantastiskt? Jag försöker att i möjligaste mån kritisera den nya organisationen och de högsta cheferna där. Varken organisationen eller de högsta cheferna når upp till de förväntningar medborgarna har rätt att ställa.

   Att jag slår ner på enskilda övertramp sker med samma grund som när jag fostrade mina barn till att bli rättskaffens medborgare. Mina barn har jag lyckats med men hos polisen återstår en del men jag måste väl ha rätt att reagera när något blir fel.

   Avslutningsvis. Känner du att polisen kan vara något för Dig. Sök dit du kommer inte att ångra dig och om så skulle vara fallet är utbildningen inte bortkastad.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.