Identitetslös i Absurdien

I förra veckans artikel om hur bagerierna i Absurdien tillåtits reglera brödhandeln, och då inte minst hanteringen av allt från limpor till småfrallor, berättade jag även hur man i Absurdien överlåtit på landets sju största privatägda bagerier att utfärda så kallade mobila BagarID.

Precis som i fallet med vårt svenska BankID har BagarID:t intagit positionen som den ledande aktören för identifiering i den digitala världen. Precis som i Sverige kontrollerat av privata profitjagande aktörer.

Trots landets strävan efter demokrati och jämlikhet har bageriernas skoningslösa framfart skapat den nya underklass i Absurdien som vuxit sig flerfaldigt större än gruppen papperslösa som vistas illegalt i landet.

De digitalt identitetslösa som fått sina BagarID:n indragna och inte längre kan logga in för att köpa bröd, boka läkarbesök på nätet, fjärrlån av böcker eller lägga bud på en bostad och har i rasande fart blivit den nya underklassen.

Det har gått så ofattbart långt att de som fråntagits sitt BagarID inte ens kan logga in på sin bank för att betala månadsräkningarna.

Identitetslösa och därmed kastlösa i ett alltmer segregerat Absurdien där den som inte klarar av att hålla koll på brödomatuttag och sina rågbrödsskivor bryskt fråntas sina medborgerliga rättigheter.

I Sverige ägs och kontrolleras rätten över vem och vilka som ska ges tillåtelse att identifiera sig digitalt av sju privatägda banker.

Bankernas godtyckliga hantering av penningtvättslagen, där konton spärras och BankID:n dras in i allt större omfattning, bryter mot den EU-bestämmelse som ger varje medborgare rätt till ett betalkonto med möjlighet att utföra betalningar på nätet.

Bankernas massnedstängning av konton och indragning av BankID:n skapar en underklass som hänvisas till en svart ekonomi.

De svenska banker som äger BankID omfattas av ett avtalstvång gentemot landets konsumenter genom Betalkontodirektivet som infördes den 1 juni 2017.

Trots att lagstiftaren normalt undviker att blanda sig i privaträttsliga intressen, som till exempel avtalsfrihet mellan bank och kund, ansåg man att principen om allas rätt till betalkonto och därmed även BankID var viktig att skydda.

Bankerna är därför tvingade att erbjuda betalkonto till alla efter principen att det som erbjuds en ska erbjudas alla. Endast i undantagsfall och då det enligt lagstiftaren föreligger ”särskilda skäl” äger banken rätt att neka en kund att öppna betalkonto och få tillgång till BankID.

Bankernas efterlevnad av det tvingande betalkontodirektivet är allt annat än självklar. Kunder avvisas på grund av betalningsanmärkningar och tidigare oreglerade skulder, i strid med gällande tillämpningsregler.

En tilltagande integritetskränkande och lagvidrig tolkning hos bankerna av penningtvättslagen, i kölvattnet av Swedbanks ohämmade penningtvätt i Baltikum, har inneburit att konton spärrats och BankID:n dragits in. Med samma resultat som i Absurdien har hundratusentals förlorat möjligheten att kunna identifiera sig digitalt.

Det är djupt olyckligt att privata intressenters godtycke ska avgöra vem och vilka som ska ha rätt att identifiera sig i det digitala samhället. Det är än värre att privata intressenter ska ha rätt att avgöra vem och vilka som bereds möjlighet att tillhöra den vita respektive den svarta ekonomin.

Privatägda banker med egen rättstillämpning äger rätten att döma och fatta beslut över din rätt att kunna identifiera dig digitalt. Ett uppdrag som sköts utomordentligt uselt utan att röster höjs. Den nya identitetslösa underklassens röster försvinner i skvalet om bekämpning av det som tydligen anses vara det allvarligaste av alla brott – penningtvätt.

Mot bakgrund av bankernas ojämna, oförutsägbara och oklara hantering av vem som ska tillåtas identifiera sig digitalt krävs förändring. I Absurdien med en likartad problematik har landets politiker agerat och bestämt att frånta bagerierna rätten att utfärda BagarID.

Det ryktas att från och med årsskiftet övertas utfärdandet av internet ID av taxichaufförerna som man hoppas är mer ansvarskännande än bagarna.

I Sverige finns uppskattningsvis 20 000 papperslösa som under lång tid legat långt upp på politikens agenda, medan 500 000 vistas i vårt land som digitalt identitetslösa.

Rätten att kunna identifiera sig digitalt får inte bestämmas av godtycke hos privata aktörer. Den rätten tillkommer alla och envar.

Av Torgny Jönsson
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.