Carl Larsson. Namnsdag på härbret.

Den 18 april har Valdemar och Volmar namnsdag i Sverige

Av Vladimir Oravsky 2023-04-17

”Vladimir är ett vanligt slaviskt mansnamn, främst i Ryssland. Det har lånats in i svenskan som Valdemar” upplyser svensk Wikipedia. Så rubriken på denna betraktelse skulle kunna vara, den 18 april, har Vladimir namnsdag.

Sedan den 24 februari 2022 hörs namnet Vladimir nästan dagligen i svenska media. Både tillsammans med efternamnet Putin och efternamnet Zelenskyj. I Zelenskyjs fall antog namnet Vladimir en ukrainsk form, Volodymyr.

Jag heter också Vladimir, Vladimir Oravsky. Det är mitt namn de senaste 76 åren, alltså sedan min födelse. Jag hade aldrig problem med det. Åtminstone inte i Tjeckoslovakien, där jag var född.

När Warszawapaktens militärstyrkor ockuperade Tjeckoslovakien 1968 för att rädda det från glidningen över till den människofientliga sidan av järnridån, flydde jag till Sverige.

Jag studerade och studerade och efter att jag tenterat av så många universitetskurser att min studierådgivare började bäva att jag blir oanställningsbar, begynte jag söka arbete.

Jag sökte hundratals jobb men kom aldrig ens till anställningsintervjun. Då fick jag rådet att byta mitt namn till något svenskt, något som en del invandrare gjorde av förståeliga skäl.

Men att byta namn gav ingen garanti, då jag hade ett personnummer som omedelbart avslöjade mig som en otillhörande, främmande bakterie i den svensknationella renhetsfloran.

Så småningom började andra vindar blåsa. Plötsligt blev ett utländskt namn en tillgång. Alla ville ha åtminstone en invandrare på sin anställningslista.

Det gav status, det visade att arbetsgivaren var tolerant, internationell, öppen för nya idéer. Inte minst inom kulturens värld. Även jag blev eftertraktad och blev den förste ickesvenskfödde kulturchefen i Sverige.

Den 21 februari 2022 erkände Ryssland de ukrainska utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk, något som blev en uvertyr till en fullskalig invasion av Ukraina den 24 februari. 

Hjärnan bakom denna blodiga invasion är Rysslands president, en jurist med specialisering i internationell rätt, en man med samma förnamn som mitt. Hans namn är Vladimir Putin. Att jag inte bytte mitt namn för 40 år sedan.

Jag får nämligen mejl och telefonsamtal som låtit mig veta att Vladimir är allt annat än ett comme il faut-namn. Mina skriverier som fram till nyss var både eftertraktade och välbetalda, returneras till mig, åberopande min associationsskuld.

Det är ödets ironi, eftersom min mor föddes i Zakarpatska oblast i Ukraina och hennes modersmål var ukrainska.

Och hon och min far lät mig inte döpas till Vladimir som en tribut till Putin, han var faktiskt inte ens påtänkt när jag föddes, det var inte heller Vladimir Lenin som stod som föredöme för mina föräldrar, utan det var isapostolos Vladimir I av Kiev, som liksom jag var flykting i Sverige, fast han var det under en period kring tusentalet.

Putin jobbade i 16 år för den civila delen av underrättelsetjänsten i Sovjetunionen kallad KGB, Kommittén för statssäkerhet. I folkmun kallad ”hemliga polisen”.

Den kallades så, trots att den verkligen inte var hemlig. Dess styrka och den fruktan den spred hade sitt fundament i just det, att alla visste att den fanns.

Jag minns de hemliga männen som i sina ankellånga skinnrockar kom till vår tvårummare i Bratislava och möblerade om den i jakt på flygblad, som ”imperialisternas” flyg råkat släppa över vårt bostadsområde.

Skinnrockarna slängde ut hundratals böcker från våra bokhyllor och ruskade om var och en i tron att allt som stod mellan raderna skulle skakas fram.

Enstaka sidor fastnade i deras kunskapsgiriga händer och de kastade upp bladen i luften och lät dem singla ner som stora snöflingor, en varsam demonstration av att det kalla kriget inte kände till några andra årstider än vinter. Var det en traumatisk upplevelse? Jag minns den i alla fall fortfarande.

År 1983 var jag med en internationell teatergrupp på en teaterfestival i Köpenhamn. Även en tjeckisk teatergrupp var där samtidigt, och en slovakisk filmkameraman och regissör gjorde en dokumentärfilm om den.

Han sökte upp mig och en kväll vigde vi åt tjeckiska, slovakiska och danska förfriskningar. Under påverkan av dessa bekände han, att för att få detta utländska uppdrag, var han tvungen att lova att hämta färsk information om mig till den tjeckoslovakiska underrättelseorganisationen.

Jag svarade att jag inte ens hade en aning om att de hade någon ofärsk och föråldrad information om mig.

Det kommer många ukrainare till Sverige just nu, för att undvika bombningar i sitt land. Min förhoppning är att deras namn, oavsett om det är Vladimir, Jaroslav, Mohammed eller Dmitri, inte kommer vara en belastning för dem. Och att de kan leva fritt här, utan att behöva se sig om och rädslas att rysk underrättelseorganisation samlar information om dem.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


  Vladimir Oravsky presenterar sig så här. Är en 75-årig författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem.
Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Hans pjäser, böcker och dikter har vunnit åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen.
Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig. Vladimir Oravsky har skrivit 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar. Ett urval av hans böcker finns att tillgå här.
Vladimir är en av Para§rafs fasta medarbetare.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.