Herr Åkesson är en förolämpning

Att lyssna till herr Åkesson kan lätt framkalla mardrömmar även för icke-lättskrämda, men frihetsälskande demokrater.

Enligt herr Åkesson är det inte nog med alla de straffökningar, övervakningsmöjligheter av oskyldiga, rättssäkerhetsvidriga principer om anonyma vittnen och visitationszoner som redan införts eller ska införas.

Mycket vill ha mer. Till exempel angiverilag och möjlighet för polisen att i så kallat förebyggande syfte låsa in helt oskyldiga personer. Han vill även, likt Sovjet under Stalin, kunna fängsla barn.

Nu väntar jag bara på den omvända bevisbördan. Vi ska alla betraktas som skyldiga om vi inte kan bevisa motsatsen. Angreppet mot den mänskliga kulturens främsta skapelse, rättsstaten, är på allvar.

I den rådande opinionen som tycks kunna drivas hur långt som helst i jakten på de gängkriminella, försöker politikerna överträffa varandra i repressiva förslag som aldrig förr. Och den obestridlige mästaren i denna konst är givetvis herr Åkesson, som driver politiken i den riktning han vill.

Det må gälla kriminalpolitik, obefintlig klimatpolitik eller invandring. Herr Åkesson håller i ratten och övriga politiker och journalister förhåller sig och anpassar sig till detta faktum istället för att ställa herr Åkesson till svars för sin vilja att nedmontera rättsstaten och avskaffa friheten för oss alla. Det är alldeles märkligt hur många som fått tunghäfta, fast att framtiden står på spel.

För snart 90 år sedan beskrev Torgny Segerstedt herr Hitler som en förolämpning eftersom alla tvingades sysselsätta sina tankar med vad herr Hitler hittade på. Sverige har nu fått sig egen förolämpning mot den fria människan och rättsstaten.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.