Av Anders Cardell 2025-05-25
Under de senaste åren har vi alla kunnat bevittna hur sverigedemokratiska företrädare gång på gång uttryckt sig avhumaniserande och demoniserande om människor med invandrarbakgrund. För få kom detta som en överraskning – Sverigedemokraterna är trots allt ett parti med rötter i rasistiska idéer och en tydligt främlingsfientlig agenda.Att detta numera sker öppet, i offentligheten och i maktens centrum, är djupt oroande. Det strider mot grundläggande demokratiska principer och mot idén om allas rätt att leva i trygghet, utan att förföljas för sin tro, hudfärg eller etniska bakgrund.
Upprepade utspel mot minoriteter
Sverigedemokraterna har gjort en lång rad utspel som varit möjliga just för att måltavlan varit människor ur olika minoriteter. Här är några exempel:
- Jonas Åkerlund kallade invandrare för ”parasiter”. Som vice partiledare kallade han invandrare för ”parasiter” i radio och föreslog att en halv miljon människor borde utvisas. Trots detta satt han kvar i riksdagen. (Källa: Expo)
- Richard Jomshof jämförde islamiska symboler med hakkorset. I januari 2024 föreslog han att förbjuda den islamiska halvmånen och stjärnan, och jämförde dem med nazismens hakkors. (Källa: Wikipedia)
- Björn Söder ifrågasatte judars och samers svenskhet. 2014 påstod han att judar och samer inte kan vara ”riktiga svenskar” om de bevarar sin kulturella identitet. Uttalandet möttes av kraftig kritik. (Källa: Motargument)
- SD-möten fyllda med rasistiska uttalanden. Sveriges Radios ”Kaliber” avslöjade att rasistiska kommentarer förekom på en tredjedel av de SD-möten man besökte. Bland annat kallades somalier för ”barbarer”. (Källa: Aftonbladet)
- Förslag om särlagstiftning och förvaringscenter för invandrare. SD har föreslagit lagar som skiljer på svenska och utländska medborgare, samt inrättandet av särskilda förvaringscenter – åtgärder som kritiserats för att vara odemokratiska och rasistiska. (Källa: Expo)
Från retorik till realpolitik
Sverigedemokraternas kampanj mot minoriteter är inte bara en fråga om retorik – det handlar om att förändra människors föreställningar om hela grupper. Genom att gång på gång måla upp invandrare som problem, förstärks negativa stereotyper i det allmänna medvetandet. Det är en medveten strategi.
Vi vet att människors föreställningar styr både åsikter och beteenden. Det är samma mekanism vi har sett historiskt i förföljelser av minoriteter.
Det som nu är annorlunda – och djupt oroande – är att Sverigedemokraternas politik fått legitimitet genom sitt samarbete med regeringen. Tidigare skulle det varit otänkbart att borgerliga partier samarbetade med ett öppet rasistiskt parti, men med Tidöavtalet har gränserna förskjutits.
Återvandringspolitiken – en farlig vändpunkt
När regeringen nu beslutat att socialtjänsten ska ”informera och uppmuntra till återvandring”, institutionaliseras den politik som tidigare isolerats till Sverigedemokraterna. Det är ett svek utan motstycke mot Sveriges minoriteter.
Det signalerar att invandrare inte är här för att stanna, utan är tillfälliga gäster – en ”belastning” snarare än en del av nationens framtid. Det är att bekräfta den bild SD målat upp: att vissa människor aldrig riktigt hör hemma här.
Jag har aldrig under min livstid hört ett mer avskyvärt förslag än detta.
Vem står upp för Sveriges arbetande invandrare?
Sveriges invandrare har under decennier burit upp samhället med hårt arbete, ofta i lågavlönade yrken inom vård, omsorg, transporter och andra samhällsbärande funktioner. Att nu bli bemötta med uppmaningar om att ”återvända” är djupt kränkande.
Det är inte de som är problemet – det är de som bygger Sverige varje dag.
Alla partier som ingår i Tidöavtalet borde skämmas. Jag hoppas att framtidens politiska ledare vågar stå upp för rättvisa, jämlikhet och erkänna det ovärderliga bidrag som människor med utländsk bakgrund har gett – och fortsätter ge – till det här landet.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga. Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.