Den välmående ynkedomen

För oss som älskar den liberala demokratin och vad den gjort för oss, är det kväljande att se de superrika i USA flockas kring sin korrupta president och andäktigt ge honom offergåvor för att själva kunna få del av korruptionen. Anhängare av akademisk frihet löper risk för kvävningsdöd när vi tvingas beskåda amerikanska universitet knäböja för en misogyn, konspiratorisk och faktaresistent president. Och för de flesta advokater är det troligen motbjudande att se hur stora amerikanska advokatbyråer viker ner sig och jobbar gratis för sin korrupte president i syfte att inte förlora pengar.

I alla dessa fall går det att motivera varför. Företag, advokatbyråer, tidningar, universitet vill inte förlora pengar. Enskilda befattningshavare och politiker vill inte förlora sina karriärer och sin försörjning. Kort sagt, pengar och karriär värderas högre än den liberala demokratin, rättsstaten yttrandefriheten och den akademiska friheten. Detta trots att yttrandefrihet, rättsstat, akademisk frihet och demokrati varit en grundförutsättning för många av dessa människors företag och i förlängningen deras rikedom. Det är ynkligt att beskåda.

Ännu värre är det att beskåda hur såväl svenska som europeiska politiker ytterst lamt kritiserar hur Israels armé till synes urskillningslöst attackerar den palestinska civilbefolkningen med det allt tunnare argumentet att Hamas-terrorister gömmer sig bland civilbefolkningen. Som om det någonsin skulle vara acceptabelt att svälta och döda tusentals barn för att komma åt enskilda terrorister. Som om palestinska barn över huvud taget inte har något värde.

Israel har ett associationsavtal med EU som slår fast att avtalet grundas på respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Med tanke på att avtalet ännu inte hävts av EU går det bara att dra en av två slutsatser. Antingen betraktar vi inte palestinier som människor, eller är vi så rädda att kallas antisemiter att Israel för alltid kan komma undan med precis vad som helst. Det är ynkligt att beskåda.

Vi har alla ett ansvar att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Om inte vi som enskilda människor, särskilt inflytelserika beslutsfattare och politiker, står upp för anständigheten så förvandlas allt till tomma ord, utan värde.

En mänsklig rättighet är ingen rättighet om ingen försvarar den.  

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.