Arendt och Einstein förstod vad som skulle ske

Efter Förintelsen och andra världskrigets slut 1945 fanns ett akut behov bland världens judar att finna en säker plats, många överlevande i Europa befann sig i flyktingläger, utan medborgarskap eller hem. Stödet för en judisk stat ökade, särskilt i västvärlden.

Den 14 maj 1948 utropades staten Israel, vilket omedelbart ledde till det första arabisk-israeliska kriget, där flera grannländer invaderades.

Samtidigt pågick interna konflikter mellan olika judiska grupper om hur staten skulle organiseras, politiskt och militärt. En rörelse som spelade en central roll var en grupp vid namn Irgun Zvai Leumi (Irgun).

Irgun var en högerextrem, sionistisk paramilitär organisation som agerade i det brittiska mandatet Palestina från 1930-talet fram till Israels bildande.

Rörelsen inspirerades av Zeev Jabotinskys revisionistiska sionism, som var en hårdför ideologi som förespråkade ett “Storisrael” och avvisade alla former av kompromisser. Rörelsen kom under senare år att ledas av Menachem Begin.

Irgun blev känd för våldshandlingar som bombningen av King David Hotel (1946) och massakern i Deir Yassin (1948), där över 100 palestinska civila dödades.

När Irgun upplöstes militärt, ombildades dess politiska kärna till Herut (Freedom Party), ett ultranationalistiskt politiskt parti.

Partiet grundades av Begin i juni 1948, med inspiration från samma revisionistiska sionism och fascist-influerade tänkare Zeev Jabotinsky, som partiets föregångare Irgun.

Det kan vara värt att känna till att Benyamin Netanyahus far, Benzion Netanyahu var personlig sekreterare till Jabotinsky.

Herut betraktades som en extrem, auktoritär rörelse där Begin förde fram en hård, militärisk vision om Storisrael och saknade intresse av att hitta kompromisser med den arabiska befolkningen. Partiet hade stort stöd från vissa judiska grupper, men var en källa till stor oro bland andra.

Under hösten 1948 reste Menachem Begin till USA för att samla pengar och politiskt stöd från amerikanska judar. Ett annat syfte var att presentera Herut som en legitim politisk kraft i Israel samt försöka tona ner intrycket av rörelsens extrema förflutna.

Albert Einstein, Hanna Arendt, Sidney Hook och andra prominenta judar såg detta som ett hot, inte bara mot det nya Israel, utan även mot judisk moralisk auktoritet globalt.

De ansåg att Herut förde med sig fascistiska idéer, USA:s judiska befolkning skulle vilseledas att stödja terrorister. De var övertygade om att partiet bidrog till att Israels demokratiska framtid hotades inifrån, inte bara av yttre fiender.

De skrev därför ett brev som syftade till att varna den amerikanska allmänheten, särskilt den judiska, för att låta sig luras av Begins yttre retorik. De ville inte att amerikanska liberaler och antifascister skulle associeras med en rörelse som påminde om de värsta rörelserna i Europa under 1930- och 40‑talen.

Nedan följer en översättning av brevet som publicerades i The New York Times den 4 december 1948:

TILL REDAKTIONEN FÖR THE NEW YORK TIMES

Nya Palestinapartiet: Menachem Begins besök och den politiska rörelsens mål granskas.

Bland de mest oroande politiska företeelserna i vår tid är framväxten av det så kallade ”Frihetspartiet” Tnuat Ha Herut (Herut) i den nybildade staten Israel, ett parti som i sin organisation, sina metoder, sin politiska filosofi och sin sociala appell påminner i hög grad om nazistiska och fascistiska partier.

Partiet har vuxit fram ur medlemmarna och anhängarna till den tidigare Irgun Zvai Leumi, en terroristisk, högerextrem och etnochauvinistisk organisation i Palestina.

Det pågående besöket av Menachem Begin, ledare för detta parti, i Förenta staterna är uppenbart ett försök att skapa intrycket av ett befintligt amerikanskt stöd inför det kommande israeliska valet samt att stärka de politiska banden till konservativa sionistiska kretsar i USA.

Flera amerikaner med en nationell renommé har ställt sina namn till förfogande för att välkomna Begins besök.

Det är ofattbart att personer som motsätter sig fascism världen över, om de vore till fullo informerade om Begins politiska bana och perspektiv, skulle kunna stödja den rörelse han representerar.

Innan oåterkallelig skada sker i form av finansiella bidrag, offentliga manifestationer till Begins förmån, samt skapandet av ett intryck i Palestina att en betydande del av Amerika stödjer fascistiska element i Israel, måste den amerikanska allmänheten informeras om Begins och hans rörelses verkliga bakgrund och mål.

De offentliga deklarationerna från Begins parti är ingen tillförlitlig vägledning till dess verkliga karaktär.

Idag talar de om frihet, demokrati och antiimperialism, medan de fram till nyligen öppet predikade en fascistisk statsdoktrin.

Det är i sina handlingar som detta terroristparti avslöjar sin sanna natur; från dess tidigare gärningar kan vi dra slutsatser om vad som kan förväntas i framtiden.

Attacken mot den arabiska byn Deir Yassin

Ett chockerande exempel är vad som skedde i den arabiska byn Deir Yassin.

Denna by, som låg avsides från huvudvägarna och omgavs av judisk mark, hade inte deltagit i kriget och hade till och med avvärjt försök från stridande arabiska grupper om att använda byn som bas.

Den 9 april (enligt THE NEW YORK TIMES) angrep terroriststyrkor denna fredliga by, som inte hade någon militär betydelse, dödade majoriteten av dess invånare ”240 män, kvinnor och barn” och behöll några få vid liv för att demonstrativt föra dem som fångar genom Jerusalems gator.

Den judiska allmänheten reagerade med avsky, och Judiska Byrån skickade ett telegram med ursäkter till kung Abdullah av Transjordanien.

Men terroristerna, långt ifrån att skämmas över sin gärning, var stolta över massakern, spred nyheten brett och bjöd in alla utländska korrespondenter i landet att bevittna de staplade liken och förödelsen i Deir Yassin.

Händelsen i Deir Yassin illustrerar Frihetspartiets verkliga karaktär och handlingssätt.

Inom det judiska samhället har de predikat en blandning av ultranationalism, religiös mysticism och rasöverlägsenhet.

Liksom andra fascistiska partier har de använts för att krossa strejker och har själva förespråkat avskaffandet av fria fackföreningar.

I deras ställe har de föreslagit korporativa sammanslutningar enligt italiensk fascistisk modell.

Under de senaste årens sporadiska anti-brittiska våldskampanjer inledde Irgun och Sternligan ett skräckvälde inom det judiska samhället i Palestina.

Lärare blev misshandlade för att de talade emot dem, vuxna sköts för att de hindrade sina barn från att ansluta sig.

Genom gangsterliknande metoder som misshandel, krossade fönster, omfattande stölder tvingade terroristerna befolkningen till underkastelse och plundring.

Frihetspartiets anhängare har inte deltagit i något av de konstruktiva projekten i Palestina.

De har inte återvunnit någon mark, inte byggt några bosättningar och endast försvagat den judiska försvarsverksamheten.

Deras mycket omtalade invandringsinsatser var minimala och i huvudsak inriktade på att föra in fascistiska meningsfränder.

Avslöjande motsägelser

Skillnaderna mellan de djärva påståenden Begin och hans parti nu gör, och deras faktiska verksamhet i Palestina, bär inte prägeln av ett normalt politiskt parti.

Det rör sig om ett parti med tydliga fascistiska kännetecken, för vilket terrorism (riktad mot såväl judar, araber som britter) och vilseledning är medel, och en ”ledarstat” det yttersta målet.

Mot bakgrund av ovanstående är det av yttersta vikt att sanningen om Begin och hans rörelse blir känd i detta land.

Det är särskilt tragiskt att den högsta ledningen inom amerikansk sionism har vägrat att ta ställning mot Begins strävan, eller ens att informera sina egna medlemmar om de faror för Israel som ett stöd till Begin innebär.

Undertecknade använder därför detta tillfälle till att offentligt framföra några centrala fakta om Begin och hans parti och uppmanar alla berörda att inte ge sitt stöd till denna senaste manifestation av fascism.

Isidore Abramowitz; Hannah Arendt; Abraham Brick; Rabbin Jessurun Cardozo; Albert Einstein; Herman Eisen, M.D.; Hayim Fineman; M. Gallen, M.D.; H.H. Harris; Zelig S. Harris; Sidney Hook; Fred Karush; Bruria Kaufman; Irma L. Lindheim; Nachman Maisel; Seymour Melman; Myer D. Mendelson, M.D.; Harry M. Orlinsky; Samuel Pitlick; Fritz Rohrlich; Louis P. Rocker; Ruth Sager; Itzhak Sankowsky; I.J. Schoenberg; Samuel Shuman; M. Singer; Irma Wolpe; Stefan Wolpe.

New York, 2 december 1948

Om man betraktar Benjamin Netanyahus politik genom Heruts ideologiska rötter blir det tydligt att revisionistisk sionism har spelat en avgörande roll i att forma Israels nutidspolitik.

Några exempel på Netanyahus Herut-influerade politik är bland andra:

• Expansionen av bosättningar. Netanyahus regeringar har kraftigt ökat antalet israeliska bosättningar på ockuperad mark, vilket följer Heruts krav på att hela Eretz Israel (det bibliska landet) tillhör judarna.
• Nationallagen (2018). Lagen slår fast att endast judar har nationellt självbestämmande i Israel, vilket innebar att den arabiska befolkningen förlorade status som jämlika medborgare.
  Lagen symboliserar revisionistisk nationalism i lagform, direkt i Jabotinskys anda.
• Attacker på rättsväsendet. Herut såg ofta domstolar och etablissemang som hinder. Netanyahu har aktivt underminerat domstolarnas självständighet, särskilt sedan 2023, under hans “juridiska reform”.
• Avvisande av tvåstatslösning. Netanyahus retorik har varierat, men i praktiken har han saboterat varje seriöst försök till en tvåstatslösning och stött en de facto enstatslösning där palestinierna hålls utan fulla rättigheter (vilket är en idé som Herut förespråkade).

Netanyahu och hans parti Likud är inte exempel på moderat politisk pragmatism som vissa vill påstå, utan snarare en ideologisk efterföljare till rörelser som Irgun och Herut.

Netanyahu och Likud har institutionaliserat ett flertal idéer som en gång företräddes av radikala och extremistiska rörelser som Irgun och Herut.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.