Fake news – en byggsten i det svenska mytbygget

Astrid Lindgrens saga Bröderna Lejonhjärta ges ut nu på nytt i en särskild utgåva med guldtext och med förord och efterord som handlar om yttrandefrihet och förbjudna böcker. Man hävdar att Bröderna Lejonhjärta var en förbjuden bok i Tjeckoslovakien på 70- och 80-talet. Detta hävdas även på Malmö stads webbsida om förbjuden litteratur samt på ett tiotal andra ställen.

Det sades på årets Bokmässa och den 30 september 2025, påstods det på nytt av någon som intervjuades i P1 Kultur. Då nämndes också att Franz Kafka var förbjuden i Tjeckoslovakien.

Hur var det med Kafka? Mig veterligen var det aldrig förbjudet att tala om Kafka i Tjeckoslovakien, och hans alltid på tyska skrivna arbeten utkom i Tjeckoslovakien både i tjeckisk och slovakisk översättning. Jag äger själv en slovakisk översättning av Das Schloss från 1965 och Der Prozess från 1964. Det är antikvariska exemplar som jag köpte i Bratislava år 1982 för futtiga 12 KČS, tjeckoslovakiska kronor.

Varför man i den tjeckoslovakiska socialistiska republiken inte tryckt Kafkas verk i ständigt nya upplagor kan ha en sådan prosaisk orsak och förklaring, som ett svalt publikintresse och begränsad ekonomi. Rättigheterna till Kafka låg som bekant hos Schocken Books Inc, New York, USA och deras handelsvaluta hette knappast, även det måste vara allmänt bekant, socialistiska kronor från Tjeckoslovakien.

Tittar man i tjeckiska eller slovakiska litterära handböcker, exempelvis i den av mig ägda Encyklopedia spisovateľov sveta / ”Författarnas världsencyklopedi” finner man lätt Kafka där. Allt som krävs är att kunna alfabetet.

Hur var det med Bröderna Lejonhjärta?

Bröderna Lejonhjärta översattes till tjeckiska av Jarka Vrbová. Hon gjorde en översättning på eget bevåg och erbjöd den till sitt förlag som artigt och bestämt tackade nej. Ordet förbud eller censur nämndes aldrig. Om förbudet var fallet, då skulle Jarka Vrbová vara den första som fick höra det, var så säker.

”Nu vet du för eviga tider att du är en av de våra, så förrädare du är”, heter det i Astrids Bröderna Lejonhjärta.

År 1968 ockuperade Warszawapaktens krigare det tjeckiska och slovakiska brödrafolket. Många fick offra sig, många blev dödade. Den 16 januari 1969 satte den tjeckiske motståndsmannen Jan Palach eld på sig själv, bara 20 år gammal. Tre dagar senare dog han av sina brännskador. En månad efter Palachs begravning brände sig Jan Zajíc till döds.

År 1973 kom Astrids Bröderna Lejonhjärta och i augusti 1975 skrev 35 länder på den så kallade Helsingsforsdeklarationen, Declaration on Principles Guiding Relations between Participating States.

Den tjeckoslovakiska medborgarrättsorganisationen Charta 77 bildades som en motreaktion på att den sovjetkuvade tjeckoslovakiska regeringen inte efterlevde de 10 deklarationspunkterna från Helsingforskonferensen.

Boken var aldrig förbjuden. Bröderna Lejonhjärta kunde men behövdes inte uppfattas i Tjeckoslovakien som en politisk bok, men Charta 77-medlemmar utnyttjade tillfället och gav ut den som en samizdatutgåva. I dag är Bratři Lví srdce, som Bröderna Lejonhjärta heter på tjeckiska, utgiven på förlaget Albatros.

Som sagt, officiellt var den aldrig förbjuden.

I Ungern kom Bröderna Lejonhjärta ut redan år 1975, alltså bara 2 år efter publiceringen i Sverige. Den fick heta Oroszlánszívű testvérek, en mycket bra översättning. Hur vet jag det? Elementary, my dear Watson, för att citera ett annat fake. Den ungerska översättningen fanns i mina föräldrars bokhylla i Bratislava. Och skulle boken kunna vara förbjuden? I så fall skulle den inte finnas i mina föräldrars bokhylla. Och dessutom skulle den inte ges ut i Ungern där bokutgivning också kontrollerades.

I vårt hem i Bratislava hade vi även Karin Boyes Kallocain, på tyska. Det fanns nämligen varken en tjeckisk eller slovakisk översättning. Var Kallocain förbjuden av ideologisk anledning? Den frågan kan jag inte svara på med säkerhet.

År 1982 kom dock Kallocain äntligen ut på tjeckiska, på förlaget Svoboda, vilket betyder Frihet, i 27 000 exemplar. Svoboda var, tro det eller ej, ett förlag som tillhörde det tjeckoslovakiska kommunistiska partiet och det fokuserade på politisk och social litteratur, främst inom marxism-leninismen.

Förutom ”Kallocain”, gav detta förlag ut även geografi- och reseboken Švédské království (Konungariket Sverige). Året var 1978 och det fanns vid den tidpunkten knappast någon som fick resa ut då från Tjeckoslovakien till kapitalistismens väst, åtminstone inte individuellt.

Svoboda gav ut även tio Martin Beck-romaner av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, däribland även Den vedervärdige mannen från Säffle, från 1971, som liksom Kallocain är numera upptagen bland verk i Sveriges kulturkanon.

Under Sammetsrevolutionen, år 1989, kom Kallocain ut på nytt, nu på förlaget Odeon och den här gången i 90 000 exemplar. Det var en enorm upplaga.

Huruvida George Orwells 1984: Nitton åttiofyra, en annan roman i den dystopiska genren, var förbjuden i Tjeckoslovakien vet jag inte heller men den gavs ut först ”jubileumsåret” 1984 och även det bara underjordiskt, i så kallade samizdat-upplagor. Märk väl att internet kom till Tjeckoslovakien och blev allmänt tillgängligt först år 1992, så innan dess kunde man inte läsa dessa frihetsrop digitalt.

Fake news bygger myter. Det finns olika anledningar till att något eller några förlag tackar nej till en utgivning, censur och förbud behöver inte vara den främsta anledningen.

I Sverige finns dock uppenbarligen ett starkt behov av att vid varje givet tillfälle peka på och poängtera, hur fria vi är, i jämförelse med andra länder. Även om det krävs fake news för att upprätthålla den myten.

Citatet att ”om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir den till slut en sanning” tillskrivs inte så sällan propagandaminister i Nazityskland Joseph Goebbels men även Adolf Hitler. Båda dessa illvilligt och dödligt manipulativa herrar var mästare på att använda massmedia för att sprida nazistisk ideologi, och båda var medvetna om kraften i upprepning och känslomässig manipulation för att påverka opinionen.

Att boken Bröderna Lejonhjärta var förbjuden i Tjeckoslovakien är en repetition bias som nära på hela Sverige håller på att svälja med hull och hår. För mig är denna blinda tilltro obegriplig.

“Elementary, my dear Watson”, är en mening som sir Arthur Conan Doyle aldrig låtit Sherlock Holmes att säga.

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.