Svensk kärnkraft mål för ryska attacker

Vattenfall tänker köpa reaktorer (om de subventioneras med skattemiljarder) som är mindre än dagens reaktorer. En mindre och modernare reaktor har större motståndskraft om den skulle förlora kylningen, t ex om anslutningen till elnätet skulle brytas. Detta tar inte bort möjligheten av en härdsmälta, men det minskar sannolikheten.

En mindre reaktor är en mindre ekonomisk investering men räknat per MW så kommer elen från en sådan reaktor att bli dyrare. Idag finns inga nya reaktorer som kan tävla prismässigt med förnybar el från vind och sol och därför är stora skattesubventioner en förutsättning om Vattenfall skall kunna göra sin investering.

Om man läser den öppna dokumentationen för en av de föreslagna reaktorerna, BWRX 300 från GE Veranova, så påstår företaget att reaktorn är enklare och billigare att bygga än de reaktorer som vi har idag. Reaktorer som för övrigt designades på 70-talet så det vore konstigt om man inte gjort några förbättringar.

Ett av skälen till det lägre priset är att den har ett betydligt tunnare skalskydd än konventionella reaktorer. Det krävs mindre mängder stål och betong och detta gör reaktorn enklare och billigare att bygga. Detta fungerar i fredstid men det gör också reaktorn sämre skyddad för ryska drönare, ryska robotar, ett flygplan som störtar eller en terroristattack.

Ryssland har upprepade gånger hotat med kärnvapen under kriget mot Ukraina men har hittills avstått från göra verklighet av hoten. När det gäller kärntekniska anläggningar så har man i praktisk handling visat att man inte respekterar vare sig internationella avtal eller lagar. Ryska regimen är villig att utan att blinka utsätta sin egen eller andra länders civilbefolkning för kärnkraftshaverier.

I början av kriget mot Ukraina ockuperade ryska soldater områden i den förbjudna zonen kring Tjernobyl. De byggde skyttegravar utan skyddsutrustning och spred radioaktivitet omkring sig! När strålskadorna började synas flydde soldaterna hals över huvud. Senare under kriget slog rysk beskjutning hål på den så kallade sarkofagen som kapslar in det havererade kärnkraftverket. Ännu så länge har lyckligtvis inga stora mängder radioaktivitet läckt ut.

Reaktorerna i Zaporizhzhia har förlorat kontakten med elnätet på grund av ryska attacker. Reservgeneratorerna fungerade och kunde driva kylvattenpumparna tills strömmen kunde återställas. Hade det inte fungerat hade det blivit en härdsmälta. Trots allvarliga varningar från IAEA har kärnkraftverket i Zaporizhzhia utsatts för attacker i flera omgångar.

I Kharkiv i Ukraina, nära ryska gränsen, finns en kärnanläggning som används för forskning och för att tillverka radioaktiva isotoper. I anläggningen finns stora mängder med uran av högre anrikningsgrad än vad som används i vanliga reaktorer. Anläggningen har ingen betydelse för Ukrainas elförsörjning, men trots detta har den utsatts för rysk beskjutning 74 gånger under kriget enligt New York Times. Om uranet i anläggningen skulle spridas skulle det förgifta stora områden.

I Kursk finns två reaktorer av samma typ som den som havererade i Tjernobyl. Det är grafitmodererade reaktorer som är instabila och som dessutom saknar en skyddande reaktorinneslutning. Enligt ryska källor träffade en ukrainsk drönare en transformatorstation utanför reaktorerna. Det är svårt att veta om detta är sant men enbart det faktum att Ryssland fortfarande använder sig av den här sorten farliga reaktorer visar hur lite de bryr sig om sin befolkning.

Om vi skall ta ett ryskt krigshot på allvar så måste vi också ta deras hot mot våra kärnanläggningar på allvar. Ryska bomber kan döda och rasera hus. Ryska bomber som träffar en kärnanläggning skulle göra stora områden obeboeliga i hundratals år. Resultatet skulle också bli generationer människor som plågas av effekter av strålning i form av cancer och genetiska skador.

Så här resonerade chefen för Ukrainas största energibolag i en intervju i The Times (i min översättning): ”Ett kolkraftverk på 200 MW kan förstöras av en eller två missiler. En vindkraftspark med motsvarande kapacitet består av 35 enheter och måste träffas av minst 35 missiler. Att bygga sol, vind eller batterilagring handlar inte bara om grön omställning det handlar om energisäkerhet.”

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.