Samtyckeslagen får aldrig bli ett vapen

Lagen antogs med höga ambitioner: den skulle stärka kvinnors rättigheter och markera att sex alltid måste bygga på frivillighet. Men i rättssalarna har den utvecklats till något annat. Den har blivit ett instrument som riskerar att urholka rättssäkerheten.

När ord står mot ord förväntas den åtalade i praktiken bevisa sin oskuld. Det strider mot en av rättsstatens mest grundläggande principer: att skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel. Ändå ser vi gång på gång hur domstolar resonerar tvärtom – att om kvinnans berättelse framstår som trovärdig så räcker det. I en dom från en svensk hovrätt kan man till exempel läsa: ”Även om bevisningen är begränsad finns ingen anledning att ifrågasätta målsägandens uppgifter, vilka framstår som sammanhängande och trovärdiga.”

Men det är just detta som är kärnproblemet. Trovärdighet är inte bevis. Tvivlet, som egentligen ska leda till friande dom, bortförklaras.

Vi behöver våga tala om konsekvenserna av detta synsätt:

• En kvinna kan ångra sig efteråt och anmäla.
• En separation kan leda till en hämndanmälan.
• I vårdnadstvister kan anklagelser användas som vapen för att vinna barnen.
• Skadestånd på hundratusentals kronor skapar incitament att fabricera historier.

Det innebär inte att övergrepp inte sker. Det innebär att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: att sexuella övergrepp är ett allvarligt samhällsproblem – men också att rättssystemet måste skydda oskyldiga män från att dömas på bristfälliga grunder.

För rättssäkerhetens skull måste vi återgå till kärnan: ingen ska kunna dömas utan stark bevisning. En försvarsadvokats roll är inte att bevisa att klienten talar sanning, utan att visa om åklagarens bevisning håller. Det är alltid åklagaren som bär bevisbördan.

Idag straffas tvivlet bort. Det är en farlig utveckling. Ett rättssystem som i praktiken vilar på trovärdighetsbedömningar i stället för på bevis riskerar att producera just det som rättsstaten ska skydda mot: oskyldigt dömda.

Regeringen och lagstiftarna måste ta ansvar. Samtyckeslagen behöver granskas på nytt, inte bara i sin vackra intention utan i sin rättsliga tillämpning. För frågan är enkel men avgörande: vill vi ha ett samhälle där unga män lever i ständig rädsla – inte bara för övergrepp, utan för att bli falskt anklagade?

Av: Nina Hamilton
Medlem i nätverket Mannaminne – en grupp med syftet att stärka rättssäkerheten för alla parter inblandade i sexualbrottsmål

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.