Varför lyssnar inte Polisen på sina anställda?

Redan då protesterade jag, trots att jag då slutat som polis, och många med mig och hävdade att hela omorganisationen var en tulipanaros. Lätt att säga, men svår att skapa.

Det var fullständigt självklart att den nya organisationen var dömd att bli ett fiasko eftersom det inte fanns en enda vettig tanke bakom vare sig tillkomst eller skapande.

Först fjärmar polisen sig från sina uppdragsgivare genom att koncentrera personalen på några få polisstationer. Jag vet inte hur många polisstationer det finns idag, men jag anar att antalet dygnetruntbemannade stationer är under ett 40-tal. Jämfört med 50 år tidigare då antalet stationer var över 500. Detta trots att en stor och bärande del var att skapa en nära och förtroendeskapande polis.

Därefter krymper man kontaktvägarna till polisen genom att koncentrera antalet telefonväxlar till ett fåtal som är näst intill omöjliga att inom rimlig tid få kontakt med. Om man mot förmodan får kontakt är oftast växeloperatören fullständigt okunnig om den mest lokala geografin och om den personkännedom som är ett måste för att kunna hjälpa till.

Den nya organisationen tog så god tid på sig med chefstillsättningarna att den mesta polisverksamheten låg i träda flera år. Ja så lång tid att till och med polisledningen insåg att de måste presentera höga statistiksiffror för att försvara den nya verksamhet som nu var näst intill obefintlig försåvitt man inte räknade alla höjdares besök runt om i landet där de berättade om hur bra verksamheten blivit.

För att kunna ge ett intryck av att verksamheten trots allt fungerade påbörjades en pinnjakt. Eftersom brottsstatistik bara räknas i denna pinnjakt var det de självuppklarade brotten som kom att dominera denna statistik. Självuppklarade är de brott som är både upptäckta och uppklarade när en polis ser dem. Det handlar således om fortkörning, snatteri och narkotikabrott osv. Med detta fick de grova brotten frodas eftersom de krävde resurser som genom omorganisationen inte fanns.

För att avhjälpa polisbrist äskades anslag till nya poliser men eftersom det tar tid anställdes mer och mer civilpersonal som nästan kom att räknas som poliser när polistäthet och polisantal skulle presenteras.

Polisledningen gick ofta ut och berättade att nu har så och så många nya poliser utbildats till färdiga poliser. Dessa siffror såg ju bra ut eftersom man aldrig angav hur många som pensionerats under samma tid. Nettotillskottet var således lätträknat.

Polisstatistik måste läsas med omtanke och misstanke eftersom varje mynt har två sidor. Man kan således inte bara ta statistik och olika uppgifter för givna utan betänka att de kan betyda något annat.

Dessutom tycks polisledningen anse att de skapat en nära och förtroendeskapande polis om de mest belastade områdena under några timmar, efter ett grovt brott, välsignas med en större flock poliser.

En förtroendeskapande polis skall finnas nära medborgarna under dygnets alla timmar.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.