Publicerad 2025-11-14
Det vi vet är att klyftorna i samhället ökar, det är inte bara snack från vänstern - även medelklassen har fått känna av svidande höjningar av el- och matpriser.Men det är inte medel- eller överklassen som drabbas hårdast, någonsin. De grupper i samhället som drabbas hårdast är arbetare. De som oftast inte kan arbeta hemifrån, ofta de som tar hand om barnen för att föräldrarna ska kunna göra just det.
De som vi i stället för att ge en ordentlig ekonomisk bonus till, ville vi hellre ge applåder till under pandemin. Ledsen, men en applåd betalar inte hyra – inte ens en extra falukorv. Tyvärr är det inte bara tanken som räknas.
Det är ett omvänt Robin Hood-samhälle vi lever i och det är skrämmande hur vi ser på vinst och resultat, att något så påhittat som ekonomisk profit går före, och är viktigare än kreativitet och mänskligt välmående, att det fan, är – viktigare än rättvisa.
Är det rättvist att de som redan är, helt eller delvis, utanför systemet och marknaden får betala det högsta priset? De hemlösa, arbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärerna och de skuldsatta. I värsta fall är du en av de alla ovan…
Är det verkligen rättvist? Utan politiska floskler, jag undrar återigen, är det rättvist?
Är det verkligen rättvist att det går att tjäna pengar – på pengar?
Är det verkligen rättvist att den som redan har det ekonomiskt förspänt får det ännu mera förspänt med en regering som vill sänka skatter? Att sjuka tvingas till arbete. Dessutom till ett arbete den sjuke inte ens är intresserad av.
Är det rättvist att tvingas arbeta för att överleva i dagens samhälle?
Är det verkligen rättvist att ägare av ett privat företag inom vård, skola och omsorg kan göra miljoner i aktieutdelning och betala lägre skatt än dess företags anställda? Den anställde bidrar dessutom till att betala för de utdelningar som görs, då det är uttag ur skattefinansierad verksamhet – ur den gemensamma välfärden.
Vad skulle kunna göra det rättvist , då?
Rättvisa i basinkomst handlar om att ge alla lika resurser för livets grundläggande behov, vilket möjliggör verklig frihet och självbestämmande. Det handlar också om att minska stigma och social exkludering samtidigt som systematisk orättvisa i ekonomisk fördelning korrigeras. Forskning och filosofisk teori stödjer att detta är den mest rättvisa modellen för ett modernt samhälle.
Basinkomst utgår från idén att alla individer har lika värde och rätt till samhällets resurser.
Denna princip stödjer erkända teorier inom rättviseteorin, som Rawls rättviseteori, där samhället ska ordnas så att de som har det sämst ställt får största möjliga förbättringar. Genom en universell basinkomst får alla samma grundläggande ekonomiska möjlighet, vilket motverkar ojämlikhet född från arv, utbildningsbakgrund eller ekonomisk situation.
Jag tänker att man ska ha råd att leva oavsett livssituation.
Lite tankar på åtgärder och fördelar:
Basinkomst skulle kunna innebära minskad social orättvisa – OCH minskad stigmatisering (alla har råd att åka med på skolutflykter).
Minskade sociala kostnader – till en vinst av ökat psykiskt välbefinnande. Det finns studier från Finland som visar att stress och psykisk ohälsa minskat drastiskt för låginkomsttagare i projekt där basinkomst införts.
Basinkomst skulle innebära en ökad kreativitet, mer konst och kultur – en konstnär / artist / musiker kommer ha råd att hänge sig åt det de brinner för, utan att behöva heta X i efternamn.
Saker som skulle möjliggöra en rättvis ekonomisk struktur skulle kunna vara att:
- Höja skatten på kapitalvinster
- Höja skatten radikalt för höginkomsttagare
- Förbjuda vinster i välfärden – straffa och lagför välfärdsplundrare och skatteplanerare inom vård, omsorg och skola
- Avskaffa Försäkringskassan, avskaffa enheten för ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten
Det är dags att bryta arbetslinjen, inför rättviselinjen – vore kanske något.
Inför basinkomst för att; vore det egentligen fel med en början på ett på riktigt rättvist samhälle? Där du inte föds till vinnare, men inte heller förlorare utan ett samhälle där du bara tillåts att vara.
Av: Carl Erlandsson, 41 år, studerar på Göteborgs Universitet, tidigare arbetat inom vård och omsorg.
Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.



Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.