”Jag finns på nätet, alltså finns jag”

Jag kan själv vittna om det. Så sloganen ändrades efter kanske 20 år och ersattes med ett nytt ”What happens here, only happens here”. Inte heller det påståendet är till hundra procent sant, allt beror på vem som vittnar och vem som har tolkningsföreträdet.

Det som händer i Vegas, händer även på nätet. På samtliga områden och dessutom billigare. Det som händer på nätet stannar på nätet. Eller? Till en viss del, gör det det. Genom Internetarkivet Wayback Machine kan du visserligen komma åt 916 miljarder webbsidor som du inte längre omedelbart kan nå via dina sökmotorer, men som sagt, dessa sidor är arkiverade och dess länkar får du betrakta som döda i ditt dagliga nätliv.

För nästan exakt på dagen för 4 år sedan köpte jag en extra kraftig dator och när jag konfigurerade den för att bäst passa mina behov, aktiverade jag varningar från Google alerts, dvs. jag skulle hållas uppdaterad varje gång mitt namn nämndes på någon webbsida. Jag förväntade mig att jag skulle få en notis då och då, kanske en i veckan, men helt rätt hade jag inte.

Jag samlade alla länkar som jag fick notis om i ett Word-dokument, som bara växte och växte. Länkarna numrerades automatiskt och expanderade till 4 200 plus. Yes, över 4 200 samfälliga länkar hade jag samlat på mig under årens gång. Bara ”sökordet” ”födda i januari”, alltså månaden jag är född i, förekommer på nätet cirka 100 gånger, inte bara på Wikipedia, utan även i olika tidningar över hela världen, encyklopedier, och bokpresentationer… (En samfällig länk är exempelvis denna länk som inkluderar 100 av mina artiklar skrivna för Magasinet Paragraf. För Tidningen Kulturen, för att ta ett annat exempel, skrev jag över 350 artiklar men i sagda lista omnämns denna publikation bara en enda gång, här.)

Det som står i Wikipedia om dig och mig är allmän egendom, det betyder att Wikipedia-artiklar är publicerade under en fri licens (Creative Commons Attribution-ShareAlike, CC BY-SA), något som innebär att vem som helst får kopiera och återge innehållet, så länge man anger korrekt attribution, dvs. nämner att texten kommer från Wikipedia. Och texten kan dessutom återges i översättning till samtliga existerande Wikipedia-språk.

Guldgrävare över hela världen utnyttjar detta. De kopierar sidor och tjänar pengar på denna verksamhet. ”Sådan er kapitalismen”, som dansken Per Dich framförde i sin protestvisa, känd även i Sverige i Fred Åkerströms, Finn Zetterholms, Bengt Sändhs och flera till versioner.

budenbach.org, wikiless.org, nina.az, duhoctrungquoc.vn, duhocchina.com, wordaz.com, hyperleap.com, wikikou.ru, ar.wiki5.ru, isni.oclc.org, wikiz.com, iaekm.org, mamaija.net, sapientiaro.com, turkcewiki.org, wikipredia.net, dokodoc.com, dailymuktoshokal.com, hokkaipedia.org, memim.com, tecnosuper.net, sesamy.com, opensea.io, wikiscuba.com, gebiao-medical.com, no-regime.com, liquisearch.com, ichacha.net och ett 40-tal domännamn till, lockade med mitt namn på 55 (femtiofem) olika språk klickar till sig och därmed tjänade pengar.

Efter något år eller så, när dessa domäner var allmänt accepterade och tillräckligt frekventerade, byttes deras innehåll mot reklam som annonserade att delar av domänplatsen är exempelvis till försäljning.

Klickar du förslagsvis på länken här öppnas länken till hyperleap med följande erbjudande:

”Data, Media, and People
Combining artificial intelligence with advanced data indexing and search offers limitless possibilities. We’re obsessed with making it easier for businesses to take advantage of these technologies with our SaaS products.
Applicant video screening and collaboration
Deep search aggregation and data monitoring
Automated audio/video management and editing
AI Recruiter
Job Search with AI-Powered Career Coaching”

Och samma gäller även för länkarna här och här och ett tiotal till. Jag har skrivit till Hyperleap, men de är upptagna med viktigare göromål än svara till dem som ofrivilligt bidrog till deras välmående.

En del länkar med mitt namn leder till dejting-sidor, som om jag var världens mest aktive matchmaking-förmedlare.

Mest irriterande av allt detta missbruk, är de länkar med mitt namn, som leder till scareware, det vill säga fake antivirus-popup. Dessa är visserligen helt ofarliga, men de kan scare the shit out of många ovana datoranvändarna. Meddelandet ”Vi har upptäckt 5 kritiska trojaner på din dator. Tryck på länken för att säkert avlägsna dessa”, uppenbarar sig på din skärm, när du trycker på en sådan länk och avsändaren är i nästan samtliga fall mjukvaruföretaget McAfee, som på detta påträngande vis vill skaffa sig nya kunder. Som tur är, är sådana popup lätt att avlägsna.

Det tog mig en hel arbetsvecka att rensa bort, från min lista med länkar till mitt namn alla dessa entreprenörer som utnyttjar mitt namn och mina ansträngningar och framgångar till att bygga sina företag och tjänade och fortfarande tjänar pengar på det. Man anklagar dem som tränar AI-modeller för att göra detta utan att be om tillåtelse och utan att betala för sig. Diskussionen om vem som äger vad borde utökas. Har jag rätt till mitt namn vars goda namn jag byggde under åratal genom mitt skrivande etcetera eller kan vem som helst nyttja det för att bygga sina egna ekonomiska karriärer?

You don’t own me / You don’t own me / I’m not just one of your many toys / You don’t own me // © John Madara och David White

Nu har jag reducerat min lista med mer än 50%. 4 200 länkar blev 1 900. Och de är äkta. Men Google och samtliga andra sökmotorer, är ett levande organism, jämförbar med mykorrhiza, som är komplexet mellan en svamps hyfer och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra.

Liksom svamparna knyter samman världen både under och ovan mark gör även webbnätet det. Svamparna växer oupphörligen och mer eller mindre okontrollerbart och de även dör, till synes lika okontrollerbart. Det dör färre, mycket färre, svampar än nya växer till.

När jag började googla mitt namn någon gång i början av 2000-talet – Språkrådet tog in ordet ”googla” i sin nyordslista år 2003 – fann jag kanske 4 träffar. Antalet träffar växte sig så småningom till cirka 50. Det antalet markerade en betydande förändring: Nu började länkar pekande till mitt namn leva ett eget liv helt opåverkat av mina vardagliga aktiviteter och prestationer. Antalet träffar växte som svampar ur jorden. Och så är det till dags dato. Bara under de senaste tio dagarna utökades min lista med 15 nya länkar.

Jag, Vladimir Oravsky, omnämns på nätet många, många gånger. Motsvarar mitt samlande av länkar pekande till mitt namn adertonhundratals provokativa rörelse om ”konst för konstens egen skull”? Googlar jag mitt namn för googlandets egen skull?

Ingenting finns bara för sin egen skull, inte ens livet, och dessutom är mängden av omnämnanden på nätet bärare av en hel del annat än bara omnämnanden.

Att söka sitt namn på nätet kan jämställas med forskning om sin historia och kanske även bakgrund.

Bara det att det finns en ansenlig mängd företag som livnär sig på att åt ivrigt betalande kunder optimera Google och andra sökmotorers träffsäkerhet och prioritetsrankning, måste uppfattas som bevis på att resultaten av sökmotorernas träffar tas på allvar.

”Jag är medveten, alltså finns jag till”, yttrade René Descartes. Denna uppmärksammade observation är fortfarande levande, oaktat att den antecknades med en gåspenna år 1637. Idag dock är det datorer som gäller, så det ligger nära till hands att omformulera Descartes tanke till ”Jag finns på nätet, alltså finns jag”, eller ”så länge jag finns på nätet, finns jag”.

Vad kan man göra om man vill höja Googles (sökmotorernas) uppmärksamhet?

Ett osvikligt råd är att man skall producera och producera, det vill säga mata sökmotorerna med ständigt nya uppgifter. Är man författare, dramatiker och journalist, då skall man skriva och skriva mycket. Viktigt är också att man producerar sig på olika plattformar. Mina cirka 100 böcker – historiska romaner, skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker – 30-tal teaterpjäser och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar och essäer för ett 100-tals publikationer världen över avspeglar sig på Google och andra sökmotorer. Produktionsmängden och produktionstakten räknas.

Gimme your body / Gimme your mind / Open your heart / Pull down your blind
Art for art’s sake / Money for God’s sake
Gimme the ready’s / Gimme the cash / Gimme a bullet / Gimme a smash
Gimme a silver, gimme a gold / Make it a million for when I get old
Art for art’s sake / Money for God’s sake // Money talks so listen to it / Money talks to me / Anyone can understand it / Money can’t be beat, oh no / When you get down, down to the root / Don’t give a damn don’t give a hoot / Still gotta keep makin the loot //
© Eric Stewart, Graham Gouldman

 Är man kändis, då spelar produktiviteten mindre roll. Google älskar nämligen, och omfamnar kändisskap. Detta på grund av att googlande dyngflugor älskar och famnar allt kändisskap. Enligt den logiken, de mest omskrivna och därmed även de viktigaste ”kulturella företeelser” i Sverige, säg under år 2023, var Mark Levengood och Jonas Gardells separation, Carolas bantningskur, PewDiePies första barn och så filmen ”Barbie”, som, påstods det, förbrukade så mycket rosa färg att det förorsakade en global brist på densamma.

Avsaknaden av livsviktigt dricksvatten i Nigeria, Somalia, Sydsudan och Jemen blev i jämförelsen bara en försumbar droppe bland världens självförvållade skavanker. Det som sker i Jemen, stannar i Jemen.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.