Salemmarschen återuppstod

Marschen som under sin storhetstid kunde mobilisera ett tusental högerextrema från runt om Europa, är till minne av 17-årige Daniel Wretström, en vilsen tonåring som tragiskt bragdes om livet vid en busshållplats efter ett urartat slagsmål den 9 december 2000.

I år stod NMR, tillsammans med den försvagade Aktivklubb Stockholm, som arrangör och på ansökan skrev man att man räknade med någonstans mellan 50 och 5000 deltagare.

Väl på plats vid startpunkten, pendeltågsparkeringen i Rönninge, lyckades man dock endast få ihop 150 sympatisörer som ställde upp och påbörjade sitt fackeltåg som avslutades med tal och kransläggning vid platsen i Salem där Daniel Wretström tog sitt sista andetag.

Tidigare på dagen hade även antirasister samlats på Rönninge torg för en motdemonstration. Målet var att i god tid vara på plats i Salem och försöka störa marschen i bästa möjliga mån.

Motdemonstranterna som saknade tillstånd var också långt färre än under tidigare år. Dessutom kunde man även urskilja en generationsskiftning och avsaknad av strukturerade antirasister.

Man tog plats i ena hörnet av torget och ställde upp med sina banderoller för att inte vara alltför mycket i vägen för Salem-bornas årliga julmarknad som olyckligt nog ägde rum just denna helg.

Den unga gruppen antirasister kändes smått ledlösa och avsaknaden av tydlig ledning märktes när man redan en halvtimme efter uppsamling gjorde ett halvhjärtat försök till att bryta igenom polisens avspärrning utan riktigt syfte.

Detta ledde till att gruppen drev ner mot en park i ett närliggande bostadsområde och här blev förvirringen total för en stund. Polisen som även dem kändes ringrostiga efter alla års uppehåll drev på motdemonstranterna men även dem utan tillsynes strategi eller eftertanke. Formationerna skapade ett numerärt underläge som hade kunnat utnyttjas av mer erfarna antirasister.

Efter en kortare svängom fann man sig åter på torget där man sedan slog rot precis vid pendeltåget för att möta rasisterna som började samlas på andra sidan tågspåret. Där stod man sen till det att rasisterna började marschera.

Då förflyttade man sig parallellt med fackeltåget i ett försök att genskjuta, men polisen hade positionerat sig och tagit till med resurser så en konfrontation var omöjlig. Här började även många ur motdemonstrationståget att vika av hemåt och då till pendeltåget.

Sammantaget känns det som att samtliga inblandade parter ställde upp med sitt B-lag, nazisterna som var få till antal på grund av dålig organisation. Antirasisterna som saknade ledning och struktur och polisen som absolut hade rätt antal på plats men agerade huvudlöst och förvirrande.

Det blir intressant att se hur det kommer se ut nästa år efter det här årets blyga comeback.

/Dali