Integrationsskuld? – Nej, det är lögn och förbannad dikt!

Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Therese Carvalho, som är mest känd genom inviter till M om kriminalpolitiken, och Lawen Redar, som är integrationspolitisk talesperson och omtalas som ”S-kronprinsessan”, suffleras av S-riksdagskvinnan Ida Karkiainen.

Innebörden är att Socialdemokraterna säger nej till förslaget från MP, V och C om att stoppa utvisningar av unga vuxna som växt upp i Sverige tillsammans med sina föräldrar, men utvisas när de fyller 18 år.

Utvisningarna innebär att splittra familjer och alltså i strid med grundlagen och Barnkonventionen. Man vill också rätta till att de som utsatts för retroaktiv lagstiftning genom att s.k. spårbyte omöjliggjorts och väletablerade svenskspråkiga, skötsamma och
integrerade invandrare utvisats, ofta med arbete inom sjuk- och äldrevård samt serviceyrken. Båda dessa saker har ingenting med den av partikongressen beslutade ”strama immigrationspolitiken” att göra.

Rent skamligt lögnaktigt blir det med de socialdemokratiska talespersonernas tal om ”integrationsskuld”. Utredningar, bl.a. inom det Socialdemokratiska Katalys, och spanska regeringens ställningstagande att p.g.a. samhällsvinsten välkomna invandring visar klart att det inte blir någon skuld vid immigration – och naturligtvis inte heller vid integration – utan istället en samhällelig vinst.

Att Socialdemokraterna nu – trots inviten från de partier man tänkt sig regera med efter höstens val – slår följe med Johan Forssell och övriga i den neofascistiska Tidöregeringen är en skam och i vart fall för mig ett oförklarligt brott mot allt vad jag kallar solidaritet och rättsinne.

Av Bo Widegren, 86 år, jur kand, pensionerad revisionssekreterare

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens