Vem arbetar dina politiker för?

Tycker du att det är lämpligt att en svensk politiker tar emot pengar från exempelvis Ryssland, samtidigt som de har inflytande över hur Sveriges relationer till Ryssland ska utformas?

En fråga som uppstår när svenska politiker inte bara tar emot pengar utan dessutom vägrar redovisa varifrån de ekonomiska pengarna kommer ifrån är: vems intressen som finns i första rummet?

Svenska politikers uppdragsgivare är Sveriges befolkning. Att vägra att redovisa var man får pengar ifrån, är ett ställningstagande som är lika talande som ett muntligt svar.

Många yrkesgrupper är omgärdade av lagar som syftar till att förebygga och förhindra korruption och olika former av otillbörlig påverkan. En grupp som är jämförbar med politiska företrädare är offentliga tjänstemän.

Offentliga tjänstemän har rätt att skaffa sig extrainkomster och bisysslor, förutsatt att dessa inte skadar förtroendet för myndigheten eller hindrar deras huvudanställning. Det finns strikta regler för vad som är tillåtet, särskilt när det gäller opartiskhet och oberoende.

Eventuella bisysslor måste rapporteras till arbetsgivaren. Det är inte tillåtet att ha bisysslor som är förtroendeskadliga, konkurrerande eller som hämmar den vanliga tjänsteutövningen.

En offentlig tjänsteman som arbetar med människor i olika former av utsatthet, får exempelvis inte ta emot ersättning från klienter som man arbetar med. Man får inte ens acceptera gåvor från anhöriga eller vänner till klienter.

I ljuset av dessa regler är beteendet som både Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe uppvisat så uppenbart olämpligt, att det inte ens skulle behöva tas upp.

I fallet med Busch och Måwe är det dessutom inte bara en individs hälsa och utveckling som står på spel. Båda besitter positioner som innebär att de kan påverka hela Sveriges befolkning och kärnan i Sveriges demokrati.

Det är häpnadsväckande att individer som har Sveriges befolkning som sina uppdragsgivare, har skapat en egen gräddfil som innebär att de ställer sig över grundläggande principer om etik och transparens.

Om det är något man borde ha lärt sig från den amerikanska politiken, är det just detta. Varken Epstein-skandalen eller USA:s medverkan i Israels folkmord hade sannolikt kunnat fortgå, om amerikanska politiker inte varit så nedsolkade av ekonomiska och politiska särintressen.

Det finns inte något som är lika skadligt för öppna demokratiska samhällen som politiker som missbrukar sina förtroenden och låter sig korrumperas.

En av flera frågor vi behöver ställa oss är om vi vill ha politiker som är till salu. Vill vi ha en politik som bygger på att man kopierar andra länders misslyckanden?

Med hänvisning till…

Energiminister Ebba Busch (KD) har nyligen uttryckt i en intervju i Göteborgs-Posten att ”kriget i Iran har kastat världen in i den värsta energikrisen någonsin”.

Hon fortsätter med att konstatera att: ”Den rådande situationen övertrumfar oljekriserna 1973 och 1979 och energikrisen 2022”.

Hon fortsätter med att säga att ”hon verkligen beklagar situationen och är medveten om att det är tufft för många branscher” och avslutar med att säga att ”väljare bör vara beredda på att krisen kommer att få ytterligare konsekvenser framöver”.

Innebär hennes nyfunna insikter att hon kommer omvärdera sitt blinda, inhumana och ovillkorade stöd till folkmordsregimen i Israel?

Det är absurt om hon fått en plötslig uppenbarelse på grund av ökade bensinpriser, när hon inte gjort någonting för att förhindra ett folkmord där tio eller kanske hundratusentals civila förlorade sina liv.

Vi skulle haft en chans att undvika den utveckling som ägt rum just nu, om Busch och resten av Sveriges regering hade stått upp för folkrätt och internationell lag.

Men ett sådant ställningstagande hade sannolikt förargat hennes ”sponsorer”?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.