Av Kim Fredriksson 2026-05-14
Sverigedemokraternas kvittningskupp handlar om betydligt mer än vanligt parlamentariskt rävspel. Det handlar ytterst om synen på vad ett riksdagsmandat egentligen är och innebär.Bakgrunden är enkel. Sverige har ett system med så kallning kvittning mellan partierna i riksdagen. Om en ledamot är frånvarande avstår en ledamot från motståndarsidan från att rösta för att styrkeförhållandena mellan blocken ska förbli desamma. Systemet bygger inte på lag utan på frivilliga överenskommelser och ömsesidigt förtroende.
Det finns heller ingen lag som förbjuder partier att bryta kvittningen. Sverigedemokraterna har därför inte brutit mot någon formell regel. Men det betyder inte att agerandet är harmlöst.
Det verkligt intressanta kom efteråt. När Jimmie Åkesson förklarade situationen sa han att “det grundläggande problemet är att vi har vildar i riksdagen”. Därmed blottades också den egentliga konflikten.
I Sverige tillhör inte riksdagsmandaten partierna. De tillhör de folkvalda ledamöterna. Det är en grundläggande princip i svensk demokrati och finns inskriven i regeringsformen.
Riksdagsledamöter är inte juridiskt bundna att följa partilinjen eller partiledarens order. De representerar väljarna och röstar efter eget ansvar.
Det är därför politiska vildar existerar över huvud taget.
Man kan tycka illa om avhoppare. Man kan anse att väljare känner sig svikna. Men den fria mandatprincipen finns där av en anledning. Den ska förhindra att partiledningar får total kontroll över folkvalda representanter och urholkar demokratin.
När Sverigedemokraterna nu talar om att förändra systemet så att politiska vildar i praktiken mister sitt inflytande försöker partiet runda grundlagens anda utan att öppet säga det. Om man verkligen anser att mandat ska tillhöra partierna finns det en demokratisk väg framåt: att driva frågan om grundlagsändring och låta svenska folket ta ställning.
Men det är inte vad Sverigedemokraterna gör. Istället försöker man flytta makten genom parlamentariska teknikaliteter och nya informella regler. Det är därför frågan är större än bara ännu ett bråk i riksdagen. Det handlar om maktförskjutningen mellan folkvalda och partiapparater.
Den senaste säsongen av The Boys kretsar till stor del kring hur Homelander inte längre nöjer sig med formell makt. Han vill att alla institutioner, regler och människor omkring honom automatiskt ska underordna sig hans vilja. Det farliga är inte bara vad han gör öppet, utan hur omgivningen börjar anpassa sig innan några nya regler ens har införts.
En ganska träffande parallell till vad Jimmie Åkesson håller på med.
Demokratier förändras sällan över en natt. Ofta sker det genom att informella normer försvagas, att institutioner pressas lite längre varje gång och att makt koncentreras utan att lagtexten först behöver skrivas om. Det är just därför Sverigedemokraternas syn på politiska vildar är långt viktigare än den aktuella kvittningskuppen. Funkar det med politiska vildar kommer det fungera i andra frågor också.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Kim Fredriksson är journalist, skribent och debattör. Han har skrivit för tidningar som Aftonbladet, Aktuellt Fokus, Arbetaren och Brand, samt producerat researchmaterial till andra etablerade medier.
Född och uppvuxen i Malmö, göteborgare sedan tio år. På fritiden sysslar han gärna med gastronomi med en särskild förkärlek till Sydostasien och Italien.
Kim är en av Para§rafs fasta krönikörer.



Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.