”Jag har blivit trasig” Jag har bara några månader kvar av mitt straff och Kriminalvården har inte alls förberett mig för friheten. Tvärtom, de har motarbetat min rehabilitering.
”Få av oss har gått igenom ungdomsåren rena som snö” När mina barn var barn hade jag inte accepterat att deras förskollärare, lärare eller fotbollstränare var pedofil. Inte heller hade jag kunnat tänka mig att för egen del anställa en person som var dömd för allvarlig brottslighet. Men var går gränsen? Blir ett straff någonsin sonat?
