Var går gränsen för straffbarhet enligt Tidögänget?

Politikerna hävdar att en sänkning av straffbarhetsålder skulle ge polisen en helt ny och större verktygslåda för att klara upp brotten. Detta är inte sant eftersom det är brottet och förväntad påföljd som styr vilken verktygslåda som ska användas. När sedan misstankarna riktats mot en underårig har poliserna fortfarande tillgång till samma verktygslåda. Nu för att klarlägga om det finns någon straffmyndig inblandad i brottet. Det blir således inte någon större skillnad eftersom uppdragsgivarna oftast är straffmyndiga..

Vi pratar om barn som skapats av dagens vuxna. Vuxna som inte gett sig tid att ta hand om sina barn och lärt dessa vad som är rätt eller fel. Dagens situation är inte helt och hållet de vuxnas fel. Dagens politiker har skapat en situation där föräldrar inte hinner med barnuppfostran eftersom föräldrarna oftast måste arbeta mer än heltid för att orka med de ekonomiska krav politikerna skapat.

Politikernas fördelningsmodell av de ekonomiska resurserna gör det svårt för en del föräldrar att klara av de krav som barnuppfostran ställer men inte ens de högavlönade orkar leva upp till politikernas förväntan. Minister Forssells son visar att det inte räcker med bara hög lön utan de måste till en helt ny syn på värdet av att fostra sina barn till rättstrogna medborgare.

När sedan de styrande själva är ute i gråzonen och oftast kommer undan sina vurpor så framstår det inte heller som viktigt att följa lagar och paragrafer. Idag tycks det inte ens skämmigt att begå eller åka fast för brottsliga handlingar, utan det tycks vara en merit att genom en smart och kompetent advokat bli friad från både uppenbara och konkreta brottsliga handlingar.

Exempelvis när en medelålders man i Sverige ska åka iväg till ett jaktområde för att jaga älg. På området äger mannen en sommarstuga. För att följa vapenlagarna har han i sommarstugan ett godkänt fastmonterat vapenskåp för vapenförvaring när han inte är ute och jagar. Under jakten får han veta att hans hustru blivit akut sjuk och förts till ett sjukhus beläget mellan bostad och sommarstuga. Han bestämmer sig för att avbryta jakten och åka till henne. Och då var det ju det där med vapnen.

Han bestämmer sig för att låsa in vapnen i sommarstugans vapenskåp men slutstycke och ammunition gömmer han i sin bil. Han åker till sin hustru.

Senare fick polisen av något skäl fått reda på hans förvarande och efter utredning fråntas han alla vapen och vapenlicenser på grund av bristfällig vapenhantering.

Vid ungefär samma tid låter en minister ett antal byggjobbare renovera hans bostad. En dag lämnar han bostaden men glömmer att stänga sitt vapenskåp. Skåpet står alltså öppet med kompletta vapen och tillhörande ammunition. Här underrättas också polis, men här görs en helt annan bedömning. Ingen skugga må falla på ministern och utan någon som helst påföljd skrivs ärendet av som om gärningen ej är brott.

Med slika lagstiftare handlar det inte bara om likhet inför lagen utan också om hur medborgarna ska motiveras till laglydnad. Men motiveras medborgaren till laglydnad genom en ojämlik lagtolkning eller genom att man straffar barn i allt lägre ålder?

För övrigt… känns det inte speciellt tryggt med en handlingsförlamad och panikslagen statsminister som hoppar omkring som en rabiessmittad ekorre när en minister svimmar vid en presskonferens…

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.