Politikernas tramsande I Sverige stiftas allt fler repressiva lagar. I ena ändan skärps straffen till nästintill livstids fängelse för de flesta brott som i straffpåföljdshänseende inleds med ordet grovt. Kan man bara sätta grovt framför brottet verkar det inte finnas några gränser för påföljden.
All offentlig makt skall utgå från folket Folkvalda regeringsrepresentanter sitter och styr Sverige utifrån en blockpolitik. Men uppfyller denna blockpolitik verkligen förpliktelserna som grundlagen kräver?
Kan man lita på Ulf Kristersson? Nyligen kunde man i media läsa om en aktuell fråga. Frågan som ställdes var om ”Kristersson kan lita på Ebba Busch”?
Typiskt valfläsk Så har då återigen vår finansminister och hennes regeringskollegor visat att de inte förstår att det som styr konjunktionen är konsumtionen och det uppdämda köpbehovet. Om de flesta ekonomiska satsningarna görs mot de som redan har det gott ställt så dras inga hjul igång till ekonomins fromma.
Regeringens budgetplan för framtiden Här slår de på stora trumman och vill göra gällande att nu skall alla som jobbar och försörjer sig få det ekonomiskt bättre. De som av olika skäl lever på stöd eller bidrag ska få det så djävligt att de tvingas iväg till Arbetsförmedlingen och söka jobb.
Var går gränsen för straffbarhet enligt Tidögänget? Nu har vår fantastiska regering proklamerat att gränsen för straffbarhet ska sänkas till 13 år och jag funderar på vad de tror sig vinna med det. När de förväntade effekterna uteblir får man hoppas att Tidögänget är ute ur bilden annars kan man förvänta sig en ny sänkning till 11 år och därefter nya sänkningar ner till xx år. Ja var går gränsen för dessa politiker?
