En processförare i själ och hjärta

Peter Danowsky ger i sin bok mycket intressanta inblickar i ett antal av det tvister, både i och utom domstolarna, i vilka han företrätt såväl stora företag som enskilda personer.

Han har genom åren gjort sig känd som expert i frågor om yttrandefrihet och andra medierättsliga frågor. Med tanke på den sekretess som advokater måste iaktta sker det mesta av en advokats arbete i det fördolda, men författaren lättar i det här fallet glädjande nog något på förlåten, utan att be om förlåtelse.

Peter Danowsky har nu, efter en jur kand i Uppsala 1972, studier vid Collège d´Europé och Colombia University, varit verksam som advokat i 50 år och är det alltjämt. I unga år skolades han av den legendariske advokaten Göran Luterkort och har även varit verksam vid bland annat advokatbyrån Chrysander i Uppsala.

I boken Slutplädering: Inblick i rättssalen berättar han med stor inlevelse om de tvister i vilka han företrätt medieföretag, banker, försäkringsbolag, branschorganisationer, reklambyråer och även myndigheter. Det har framförallt rört sig om immaterialrätt, yttrandefrihet, IT-rätt, associationsrätt och miljörätt.

Peter Danowsky satt i fem år i Advokatsamfundet styrelse och var under drygt tio år ordförande i samfundets Stockholmsavdelning. Hans memoarbok innehåller livfulla och intressanta, men naturligtvis översiktliga, skildringar av ett ganska stort antal mål som väckt stor uppmärksamhet i media. Bland annat får vi inblick i Girjas-målet, som gällde en samebys rätt att bestämma över jakt och fiske. Författaren företrädde med framgång samebyn mot staten genom justitiekanslern (JK).

Han skriver även om det så kallade “Spelmålet” där JK menade att tidningen Expressens uppgifter om “läggmatcher” kränkt vissa utpekade ishockey- och bandyspelare. Författaren låter även läsaren få inblick i målet “Pirate Bay”, som rörde fildelning på nätet som utmanade de mäktiga i musik- och filmbranschen. Även HQ-målet belyses av författaren på ett delvis avslöjande sätt.

Författaren har kompletterat sina egna berättelser med egna minnen av personer som han lärt känna och som uppenbarligen har gjort avtryck och även givit upphov till vänskap. (Det är inte förbjudet för advokater att bli vän med sina klienter). Det är bland annat chefredaktören på Expressen, Bo Strömstedt, barnboksillustratören Ilon Wikland, Björn Borg, Mikael Persbrandt, advokaterna Leif Silbersky och Henning Sjöström. Peter Danowskys ord om sin nära vänskap med Ilon Wikland är riktigt känslosamma och gripande.

Peter Danowsky vidgår, för att uttrycka sig lite processuellt, att han stortrivs i rättssalarna och den förtätade stämning och atmosfär som där ofta uppkommer. Han skriver: “Jag har aldrig ångrat att jag blev advokat. Det är särskilt stunderna i rättssalarna som blivit höjdpunkter. Rättssalen är tillvarons mest fascinerande rum. Här kan varje ord, en pausering, nära nog varje rörelse ha betydelse.”

När jag läste detta tänkte jag på att någon sagt: En advokat skall kunna läsa snabbt, tänka snabbt, men tala långsamt. Möjligen även med tillägget att en advokat ska kunna skriva väl.

Peter Danowsky berättar att han själv en sömnlös natt före en förhandlingsdag kom på och bestämde sig för att under förhandlingen tala utpräglat långsamt och tydligt i kontrast till motpartens ivrigt smattrande ombud. Möjligen bidrog detta sätt att lägga fram saken till framgången i målet.

Klart är att Peter Danowsky helt förstått betydelsen av att vara en god orator i rättssalen. I ett mål hyrde han in en känd radioröst som med sin klangfulla och för alla välkända stämma läste upp den text som hade omedelbar relevans i målet. Det måste ha varit ett ovanligt och innovativt processuellt grepp.

Min egen reflektion är att många advokater inte tycks vinnlägga sig om sitt framställningssätt i rättssalen. Många talar för lågt, för snabbt och med bristande diktion. Pausering är alltid viktig – även med tanke på att rådmännen måste få tid på sig för att anteckna och förstå.

En kollega till mig, som var advokat, hade utbildats vid scenskolan och stått på teaterscenen några år, betydligt fler än i rättssalen. Han höll sina pläderingar stående för att få det rätta magstödet. Efter en plädering, en av de få han höll, berömde rättens ordförande honom för att hans stått upp och varit så tydlig i pläderingen. Ovanligt för en advokat och än mer ovanligt för en ordförande att fälla en sådan kommentar efter en plädering. Om Peter Danowsky står upp under pläderingarna känner jag inte till och det framkommer inte heller i boken. Men att han ändå alltid står upp för sina klienter framgår klart.

Författaren uppger att hans styrka ligger i sin väl utvecklade juridiska intuition, vilket förstås inte är en rättskälla, och hans muntliga framträdanden i huvudförhandlingarna. Samtidigt nämner han att han inte är så stark i det skriftliga. Han omtalar även på ett öppet och klädsamt sätt en del misslyckanden och oväntade motgångar som han fått erfara. Alla advokater vinner som bekant inte alla mål, men mållösa är få.

Att tala inför och för andra är advokatyrkets verkliga essens, säger Peter Danowsky. Han är uppenbarligen själv i själ och hjärta processförare, en god orator. Eller litigator eller barrister, som det skulle ha formulerats i England.

Boken är mycket läsvärd och bör både välkomnas och läsas av jurister och andra. Peter Danowsky lägger på ett tydligt och föredömligt sätt ut texten om värdet av yttrandefrihet, tryckfrihet och inte minst advokatrollens betydelse. Därför önskar jag att hans trevliga och lättsamma bok läses av många, både jurister och samhällsengagerade. Det är nämligen stort värde att erfarna och insiktsfulla advokater ger ut sina minnen. Det borde ske i betydligt större utsträckning än som sker.

Advokaten Johan Eriksson, som nu är ordförande i Advokatsamfundet, gav år 2020 ut sin memoarbok, “I rättvisans tjänst – berättelse från mitt liv som advokat”. I den berättade han engagerat och insiktsfullt om försvarsadvokatens roll. Johan Eriksson är i full verksamhet och förhoppningsvis vill både han och Peter Danowsky framöver skriva mer om sina spännande och intressanta erfarenheter. Kanske kan man till och med få tycka att det är en form av plikt för erfarna advokater att på något sätt dela med sig av all sin erfarenhet och insikt.

Peter Danowsky har aldrig tjänstgjort i domstol eller i någon förvaltningsmyndighet, vilket är något jag noterat. Hade hans processföring blivit en annan om han haft erfarenhet som fiskal i hovrätten eller åtminstone varit tingsnotarie? Kanske, men inte nödvändigtvis.

Ganska ofta kan man på ett positivt sätt märka om en advokat har egen erfarenhet inifrån domstolsväsendet, men det kan även hämma den gå-på-anda som bör utmärka en god processförande advokat. Jurister med längre domarerfarenhet, som växlar över till advokatyrket, blir sällan goda processförare. Objektivitetssjukan har ofta satt sina frätmärken.

En advokat måste naturligtvis alltid ha ett gott omdöme och hålla sig till de etiska regler som gäller för samfundets ledamöter, samt alltid vara lojal mot sin klient. Gott omdöme, god etik och lojalitet har Peter Danowsky synbarligen visat under sitt långa och framgångsrika advokatliv.

Som en liten radanmärkning noterar jag att det hade varit värdefullt om boken försetts med personregister.

När jag läste boken kom jag att tänka på att så här hade det nog kunnat bli om jag råkat träffa Peter på en flygplats, där vi båda fått besked om att vårt flyg var minst 8 timmar försenat. Om jag då bett Peter att under den långa väntan i lugn och ro berättar om sitt juristliv och alla intressanta mål han haft – då hade det kanske blivit som i den här boken. Intressant, lättsamt, eftertänksamt och med självdistans och glimten i ögat.

Jag är övertygad om att Peter Danowsky har mer att berätta och hoppas därför att det blir åtminstone en bok till.

Boken Slutplädering: Inblick i rättssalen ges ut av Ekerlids förlag.

Av Thorulf Arwidson