Vill C göra Teodorescu Måwe till nästa utrikesminister?

I Ringqvists politiska underland har höger blivit mitten, konservatism blivit liberalism och ett parti som gjort Tidösamarbetet möjligt plötsligt blivit en oskyldig liten nallebjörn.

Det är som om Alice i Underlandet hade blivit politisk rådgivare åt Centerpartiet. Där går man genom spegeln och upptäcker att högerpolitik är vänsterpolitik, att Tidösamarbetets arkitekter tillhör den politiska mitten och att den som vägrar samarbeta med Vänsterpartiet samtidigt kan påstå sig representera hela den demokratiska oppositionen.

Elisabeth Thand Ringqvist vill bilda regering med S, C, MP och KD. Samtidigt har hon gjort klart att hon hellre ser ett extraval än släpper fram en regering där Vänsterpartiet ingår.

Det är en märklig definition av mitten. Men det blir ännu märkligare när man tittar på vilka man vill bjuda in.

Kristdemokraterna har inte direkt tillbringat de senaste åren med att bekämpa Tidöregeringens politiska projekt. Tvärtom har partiet varit en del av regeringsunderlaget och bidragit till att driva svensk politik i en konservativ riktning. Det är också ett parti som rekryterat Alice Teodorescu Måwe, en av högerns mer profilerade opinionsbildare, till Europaparlamentet. SVT beskrev redan 2024 hur hennes politiska profil låg väl i linje med KD:s radikala högersväng.

Och nu ska alltså detta parti förvandlas till en del av politiska mitten.

Man undrar nästan vad som krävs för att diskvalificera någon från Ringqvists politiska mitt? Måste man bära krona, kalla sig kejsare och förbjuda alla andra färger än blått? Eller räcker det med att konsekvent driva högerpolitik och sedan säga att man egentligen är ganska lagom?

I så fall kanske Centerledaren borde fråga Alice Teodorescu Måwe om hon är intresserad av att bli Sveriges nästa utrikesminister. Hon representerar ju KD i Europaparlamentet och sitter där i utskott med koppling till säkerhets- och utrikespolitik. Det borde väl passa utmärkt i Ringqvists nya mittenvärld?

Nästa steg blir kanske att lansera Jimmie Åkesson som socialliberal, Ulf Kristersson som folkhemsnostalgiker och Ebba Busch som den svenska politikens svar på Pippi Långstrump. Allt som krävs är en ny logotyp, ett pressmeddelande om samarbete och en tillräckligt entusiastisk pressträff.

Problemet är att verkligheten inte försvinner bara för att man byter etikett på den.

Centerpartiet har förstås rätt att söka regeringsunderlag där partiet vill. Men väljarna har också rätt att fråga vad en sådan regering faktiskt skulle innebära. Vilken ekonomisk politik ska föras? Vad händer med klimatpolitiken? Hur ska man förhålla sig till migrationspolitiken och de rättspolitiska reformer som KD har drivit igenom?

Det räcker inte att kalla någonting för mitten. Man måste också kunna visa vad som gör det till mittenpolitik. Och det är här Ringqvists fantasivärld blir ett politiskt problem. När höger blir mitten och vänster blir ytterkant spelar det ingen roll vad partierna faktiskt föreslår eller genomför. Allt avgörs av vem som får sätta etiketten.

Och då återstår bara en fråga: Om KD är mitten, var hamnar Moderaterna? Och om Centerpartiet ska hjälpa till att flytta KD in i den politiska mittfåran, hur långt högerut måste mitten egentligen ligga?

Är det här vad Thand Ringqvist politiska projekt går ut på, att högerradikalisera den politiska mittpunkten? Under sin tid som VD för lobbyorganisationen Företagarna var Thand Ringqvist en av de lobbyister som tidigast lyfte in SD i näringslivets värme. Frågan måste få ställas.

I Alice i Underlandet är det åtminstone tydligt att världen är upp och ner. I Ringqvists version ska vi helst tro att den står alldeles rätt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.