Att undvika avgrunden

Vi känner alla en grupp människor och de känner också en egen grupp människor. Flera av våra bekantskaper är gemensamma, men det är dessa ”genvägar” som inte är gemensamma bekantskaper som gör hela skillnaden. Nu när vi även har våra moderna kommunikationsmedel och kan lära känna folk via nätet eller har släktingar som bor i andra länder eller på andra kontinenter, är vårt kontaktnät globalt.

En nära släkting till mig råkade under ett antal år bo granne med Barak Obama innan denne blev amerikansk president. Obama har träffat både Rysslands president Vladimir Putin och Israels krigsbrottsåtalade premiärminister, som i sin tur har träffat Yasser Arafat.

Både den krigsbrottsåtalade premiärministern och Arafat har träffat många människor i sitt liv, och man kan nog med säkerhet säga att jag personligen inte har mer än sex steg till varje person som lever i det ockuperade Palestina, inklusive Israel. För andra ser den resan ut på ett annat sätt. Man kan ha kollegor på jobbet som kommer från det ockuperade Palestina, inklusive Israel, man kanske träffat eller lyssnat på författare och andra kulturpersonligheter från området, och mycket mer.

Alla invånare i Sverige är på samma satt mycket närmare sammankopplade än man skulle kunna tro. Trots den svenska boendesegregationen och de isolerade överklassförorterna, möter människor varandra över sociala klassernas gränser. Människor som jobbar inom vården, kollektivtrafiken, inom restaurang och övrig kommersiell och servicesektor stöter på varandra dagligen och har sina egna nätverk och kopplingar.

Vi, alltså mänskligheten, är ett enda stort nätverk. Det är när vi aktivt väljer mellan att samarbeta och att inte samarbeta med varandra som vi formar det samhälle som vi lever i. Ska vi leva i ett samhälle där vi håller ihop och samarbetar eller i ett samhälle fyllt av konflikter?

Experiment gjorda av forskaren Duncan Watts, som skapade ”small world”-modellen, har visat att det kan slumpmässigt gå åt ettdera hållet. Men om deltagarna i experimentet kunde välja vem de umgås med, som i det verkliga livet, skulle det visa sig påverka resultatet. I en sådan version av experimentet visade resultatet att när deltagare visste hur de andra deltagarna tänkte – om de var villiga att samarbeta eller inte – och fick välja vilka de ville spela spelet med, blev graden av samarbete mycket högre och landade relativt snart på runt 85 % och förblev stabilt där. Vi kan alltså själva påverka det samhälle vi lever i genom att välja att samarbeta med människor runtomkring oss och påverka andra i en sådan positiv riktning.

Historien är full av samhällen och imperier som kollapsat på grund av makthavarnas hybris och på grund av folkets oförmåga eller ovilja att samarbeta, där vissa låter sig utnyttjas av makthavarna och vänder sig mot andra invånargrupper.

Idag har vi stora och alltmer växande ekonomiska klyftor, en social boendesegregation och skolsegregation som är ett resultat av medvetna politiska beslut, vilket bland annat har resulterat i det svenska problemet med gängbrottslighet. Vi har också en toxisk kultur på nätet, där dialog i princip är helt utraderad och ersatt av ilska och orubbligt fasta övertygelser, där fakta inte spelar någon roll. Inte ens rasism är längre tabu och skamligt. Människor uttrycker ren rasism via sociala medier helt öppet med sitt för- och efternamn. Människor stödjer mer och mer rasistisk och repressiv politik, samt antidemokratiska rörelser. Det är ett globalt fenomen att demokratin försvagas alltmer och fascismen och nationalismen växer sig allt starkare, där befolkningsminoriteter, i synnerhet migranter, muslimer och HBTQ-personer (och då främst transpersoner) står i skottgluggen.

Historien är också full av enskilda individer som inspirerade människor och startade rörelser som växte ut till positiva samhällsomdanande krafter och globala rörelser. Greta Thunberg inspirerade ungdomar på alla jordens kontinenter och Fridays For Future är numera en global rörelse. Thunberg fortsätter att inspirera människor i kampen för klimaträttvisa och för mänskliga rättigheter.

Klimaträttvisa handlar i slutändan om mänskliga rättigheter och om kampen mot imperialism. Det är en kamp mot den destruktiva kraften i detta sena stadium av kapitalismen som vi befinner oss i, där profit sätts före mänskliga rättigheter, och där vårt globala ekosystem förstörs och folkmord begås så länge som det är lönsamt för det fåtal av de rikaste människorna på jorden.

Frågan är om de som anklagar andra för att vara faktaresistenta och godhetsknarkare själva kommer att kunna eller vilja svälja sin stolthet och erkänna när de har fel, och börja samarbeta med andra i stället för att fortsätta vara ondskans lakejer och fortsätta att uttrycka rasism och stötta politisk splittring som missgynnar även de själva, samtidigt som det gynnar de rikaste eliterna, som är mycket rikare än medeltidens kungar och feodalherrar.

Frågan är inte vart vi är på väg, utan om vi kan byta spår och undvika att hamna i avgrunden. Vi har en skyldighet gentemot dagens barn och kommande generationer att åtminstone försöka. 

Av: Nedim Kirlić, statsvetare och kulturgeograf

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.