Antisocialt dominansbeteende

Enligt denna livsåskådning tillhör individen själv en grupp som de kallar för ”alfa”, medan resten av befolkningen betraktas som någon slags olycklig genmutation mitt emellan att vara man och att vara kvinna.

Jag minns att jag tog omvägar när jag hörde att jag skulle jobba med personer med denna övertygelse, eftersom jag visste på förhand hur historien skulle sluta. Alfa-personen kommer förolämpa eller köra över någon, för att sedan bli attackerad och förvandlas till ett offer.

Det slog aldrig fel. Man behövde aldrig tvivla på sambandet mellan övermod, dumdrygt beteende och våldsamma konsekvenser. Det upprepades alldeles för många gånger.

Vissa samtal när man arbetade tillsammans med personer som representerade denna typ av övertygelse var olidliga; ”såg du hur den där tönten åkte på stryk” och ”nu fick han lära sig vem som bestämmer osv”.

Ett vanligt misstag bland dessa personer var att missbedöma människor som inte levde upp till deras idéer om vad styrka är. Människor som uttryckte sig på ett milt sätt och saknade vissa fysiska kvalitéer kodades ofta som ”svaga”.Individer med denna typ av beteende utgjorde ofta den största säkerhetsrisken i dörren.

Det var bara var en tidsfråga innan individen skulle kränka, förolämpa, förnedra eller på andra sätt köra över någon. Som kollega till personer med detta beteende, löpte man en stor risk att bli tvungen att städa upp i efterhand.

När människor som blivit kränkta, förnedrade eller på andra sätt överkörda av ”alfa-individen” skulle ge tillbaks, fanns en stor risk för att flera skulle drabbas. ”Vakterna på xxx slog ner mig, kom så går vi tillbaks och hämnas”.

Under den relativt korta tid jag arbetade i dörren fick jag vara med om hur flera ”alfa-individer” blev knivhuggna, skjutna och överfallna i hemmet. Det handlade aldrig om att individerna ”var dom enda som vågade säga ifrån”, bara om att deras behov av makt, dominans och en dålig människosyn bidrog till konflikter.

De senaste åren har man kunnat se flera exempel på hur personer med samma beteende har tagit plats i politiken.

Om vi tittar på både Trump och Benjamin Netanyahu kan vi se att de styrs av samma övertygelser och har ett likadant beteende. En självbild som är grandios och verklighetsfrånvänd. Ett synsätt som innebär att människor som betraktas som svaga, förtjänar att bli överkörda. Alla former av ömsesidighet och respekt saknas.

De är duktiga på att manipulera andra och få dem att agera i enlighet med deras nycker och önskemål och människor som befinner sig i deras närhet förväntas underkasta sig. Många förnuftiga människor har sedan långt tillbaka förstått att detta är ett ”recipe for a complete disaster”.

Det senaste halvåret har Israels ledare med stöd av Trump angripit sex närliggande stater i något slags uttryck för storhetsvansinne och total likgiltighet inför förlorade människoliv. Beteendet påminner om beteendet hos människor som är så maxade på kokain att dom har tappat alla former av verklighetsförankring.

Precis som med erfarenheterna i dörren, har omvärldens reaktioner på dessa individers beteende börjat få effekt. Omvärlden har börjat ta avstånd.

Den senaste tiden har Saudi formaliserat ett samarbete med Pakistan som innebär att Saudi erbjuds skydd under Pakistans kärnvapenparaply. Egypten och Turkiet har genomfört gemensamma militärövningar i området runt Sinai, nära gränsen till Israel. De gemensamma övningarna var dom första som genomförts på många år och var synnerligen vältajmade med den civila Freedom Flotilla som då var på väg mot Gaza med förnödenheter.

Afghanistan har nyligen deklarerat att USA inte är välkomna att använda sig av den enorma flygbas som USA själva byggde upp under tiden i landet. Det ryktas om att Kina kommer få access till basen, som har finansierats av amerikanska skattemedel.

Flera rika s.k Gulf-stater som tidigare betalat ”beskyddarpengar” till USA, har insett att Trump är fullständigt opålitlig och har därför börjat söka andra partnerskap.

Den fråga man bör ställa till både Trump och Netanyahu är: var det värt det?

Är det såhär ”winning” ser ut? Är detta ett uttryck för styrka?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.