Därför röstar jag blankt

Jag tänker på bland annat på avslöjanden om jäv och kompisrekryteringar till statliga topptjänster och aktieaffärerna med insiderliknande beteenden som gynnar den egna plånboken, inte allmänhetens bästa. Det här är knappast att vara i folkets och demokratins tjänst.

Visserligen har en del toppar och makthavare avsatts, men det finns antingen fallskärmar med väldigt stora ekonomiska ersättningar eller reträttplatser. Elefantkyrkogården (en del av regeringskansliet) växer och där uppehåller man sig med bibehållen lön.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen under senare tid är Anna Kinberg Batra (M) som inte följde grundlagens krav på saklighet och opartiskhet i sina rekryteringar till prestigefyllda tjänster på Länsstyrelsen i Stockholm enligt JO.

Det är beklämmande att bevittna demokratins skuggsidor. I färskt minne finns också avslöjanden om Socialdemokraternas bedrägliga lotterier som finansierat partiet i årtionden och kreditbelastat äldre människor. Vidare väcker partiets bidragshärva i Botkyrka frågor om hur kommuner hanterar offentliga bidrag.

Oegentligheter förekommer i alla partikulörer. Liksom kommunikationsproblem. Vem minns inte Sverigedemokraternas anonyma trollkonton som manipulerar väljarna?

Överlag kommunicerar politikerna mer än gärna via kampanjer, slogans och pr. Man talar till väljarna snarare än med.

Positionerandet tilltar i valrörelserna och liknar mest fejkad marknadsföring som jag ser det. Ibland försöker man till och med framstå som folklig, men det känns inte autentiskt utan verkar mer som en strategi för att fiska röster. Vad tror politikerna egentligen om väljarna?

Både Novus och Medieakademins undersökningar visar på sjunkande förtroende, vilket även är kopplat till samhällsförändringarna och till tvivel på politikernas förmåga att lösa allvarliga samhällsproblem – arbetslösheten, den utbredda kriminaliteten, de ökande ekonomiska klyftorna, integrationen, sjukvårdsköerna…

Vi behöver knappast fler karriärhungriga politiker som sätter egot före allmänhetens bästa. I framtiden måste de etiska kraven på politiker bli högre, inte lägre. Ökad transparens och ett vidgat och tydligt tjänstemannaansvar framstår som betydelsefullt för att förhindra maktmissbruk.

Jag efterlyser också intellektuell hederlighet och resolut handlingskraft. Långa utredningstider och fördröjningar är ett återkommande problem både i politiken och i förvaltningarna.

Det bästa medlet mot maktmissbruk sägs vara att rösta för ett maktskifte. En del väljer populistiska och auktoritära alternativ som profilerar sig genom missnöje mot etablissemanget. Dessa alternativ med förenklade synsätt på komplicerade problem och undermineringar av rättsväsende och civilsamhälle skrämmer mig.

Som det ser ut nu röstar jag blankt i valet den trettonde september. Att rösta blankt är inte passivitet. Att rösta blankt är en aktiv protest. Förtroendet och tilliten har rämnat för att uttrycka mig kort.

Av Susanne Liljedahl, kulturskribent

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.