Usch och fy

Efter valet. Folkviljan kristalliseras ut på de olika partikongresserna. Här förfinas den och folkets vilja får en framtolkad innebörd som i stort sett inte stämmer med vad folket vill. På partikongresserna skapas därefter således ett koncentrat som är ljusår från vad som lovats under valrörelsen.

I partikongresserna börjar politikerna köpa och sälja för att driva igenom kongressens tolkning av valrörelsen. Och nu börjar politikerna penetrera koncentratet och partikongressens vilja liknar inget av vad som lovades i valrörelsen känns igen. Och värre ska det bli eftersom de mest respekterade politikerna nu formar partiets politik långt över väljarnas huvud. Nu börjar de högsta hönsen i de olika partierna skapa sin profil som ibland nästan liknar Trumps agenda.

Till exempel så har Liberalernas starka kvinna, sedan några månader tillbaka, plötsligt, på något dygn, bestämt sig för att helt ändra på ett beslut som varit ledande för partiet under sisådär närmare ett sekel. Hon har helt plötsligt tagit beslut om att Liberalerna ska tillåta nyssnazisterna SD att ingå i en framtida regering. Efter ”hårda” förhandlingar har hon beslutat att SD är väl skickade och tillräckligt rumsrena för att ingå i en framtida borgerlig regering.

De ”hårda” förhandlingarna bestod i att SD ställde upp på Liberalernas krav för regeringsmakt. Femton punkter som de i stort sett var överens om redan innan. Så för en sked salt har Liberalerna sålt sina taskor åt räven. De femton punkterna är så allmänt hållna och till intet förpliktande att de näppeligen kommer att medföra några förändringar eller förbättringar.

Nu blev det dock protester från en uppsjö liberaler och också andra demokrater i regeringen men Simona Mohamsson låter sig inte påverkas och nu hotar partiets nuvarande ministrar att avgå om partiledaren Simona Mohamsson inte får fortsatt förtroende som partiledare för Liberalerna.

Denna upprördhet har skapats av en odemokratisk partiledare som till och med gör en kabinettsfråga av tvisten. Simona Mohamsson har visat sig helt oförstående till hur ett demokratiskt parti ska fungera. Liberalernas fem ministrar utpressar partiets anhängare genom att hävda att de regerar på Simona Mohamssons mandat och kommer att avgå även dom om Simona Mohamsson inte får stöd för sin linje.

Ett litet försumbart parti som helt lever på stödröster tar sig ton och här hotar (kanske ska ses som löfte och inte hot) deras ministrar att avgå. Vem bryr sig? Att med hot om uteblivet stöd försöka tvinga hälften av de röstande att ställa sig bakom ett minimalt parti är inte bara oförskämt utan också ovärdigt. Till och med för Liberalerna som nu tappat sitt ansikte enbart för att få vistas en stund i rampljuset. Men enligt Povel Ramel är underbart kort och så kommer det förmodligen att bli också för Liberalerna.

Nej usch och fy för högavlönade ministrar som inte förstår sin roll som varken politiker eller ministrar.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.