Alice Teodorescu Måwe förminskar Förintelsen

Att jämföra burop under ett scenframträdande med den systematiska utrotningen av judar och romer innebär att man inte tar Förintelsen på större allvar. Tvärtom. Man banaliserar den. När Auschwitz plockas fram för att kommentera publikreaktioner i ett underhållningssammanhang har man tappat allt vett kring vad Förintelsen faktiskt var.

Det handlade inte om dålig stämning. Inte om kulturkonflikter. Inte om människor som blev ledsna över kritik eller burop. Det handlade om den yttersta konsekvensen av etnonationalismens ideologiska kärna – etnisk rensning. Koncentrationsläger, svält som vapen, industriella massmord och organiserad avhumanisering av hela folkgrupper.

Samtidigt gör Teodorescu Måwe samma gamla intellektuellt lata grej där “Europa” framställs som någon slags enhetlig historisk gärningsman. Som om kontinenten bestod av en enda kollektiv vilja. Det är historielöst. Miljoner européer dog i kampen mot fascismen. Sovjetiska soldater öppnade portarna till Auschwitz. Motståndsrörelser över hela Europa krossades och slaktades av nazismen. Romer, judar, socialister, homosexuella och partisaner mördades av fascister — inte av någon mystisk “nedärvd essens”.

Det verkligt obehagliga är hur Alice Teodorescu Måwe retoriskt använder Förintelsen. Inte för att förstå historien, inte för att sprida kunskap utan för att stänga ner samtal i nuet. Den blir en moralisk klubba man drämmer i huvudet på folk för att vinna poäng i debatten. Och varje gång det sker urholkas också minnet av vad som faktiskt hände.

Det där är inte hågkomstkultur. Det är minneskonsumtion.

Och någonstans måste det ändå finnas en känsla för proportioner kvar i offentligheten. Om varje burop, varje konflikt och varje kulturdebatt till slut ska kopplas till Auschwitz, då har man fullständigt förstört alla historiska måttstockar.

Då blir Förintelsen inte längre ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. Då blir den bara ännu en slit-och-släng-referens i flödet.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Kim Fredriksson är journalist, skribent och debattör. Han har skrivit för tidningar som Aftonbladet, Aktuellt Fokus, Arbetaren och Brand, samt producerat researchmaterial till andra etablerade medier.

Född och uppvuxen i Malmö, göteborgare sedan tio år. På fritiden sysslar han gärna med gastronomi med en särskild förkärlek till Sydostasien och Italien.

Kim är en av Para§rafs fasta krönikörer.