Tidögängets bristande rättspatos

Eftersom jag inte har fördragsamhet med lögnare, bedragare och allmänt oärliga personer så handlar det mesta, för att inte säga allt, om Tidöregeringen. Tidöregeringen begår övertramp i en utsträckning som väl räcker till för att klumpa ihop dessa med just den typ av gängbrottslingar som samma politiker vill låsa in för lång tid. Ja kanske rent av livstid.

Jag har dessutom också redan hört det mesta eftersom politikerdebatterna har en tendens att låta ungefär som förra gången. Trots det väcks tankar och funderingar som ger debatten ett visst värde ändå.

Den som kanske är lättast att överse med är Liberalernas Mohamsson som kan ursäktas med bristande kunskaper, bristande rutin och partiell blindhet. Men hon är formbar och under riksdagsdebatten sa hon inte en enda gång ”kavla upp ärmarna, ta ansvar eller jag, jag, jag.” Att slippa höra henne uttala dessa till intet förpliktande uppmaningarna gör att jag här avbryter min kritik och avvaktar till efter nästa debatt.

Kristersson går från klarhet till klarhet och det är alldeles uppenbart att han hyser den galna uppfattningen att ”en lögn blir sanning om den upprepas ofta”. Detta medför att han efterhand verkar börja tro på sina egna lögner, vilket ändå inte är det värsta. Det värsta är att han lever som han lär. Allt som inte uttryckligen är förbjudet är således tillåtet och då är det fritt fram att leva som han gör.

Kristerssons CV är en intressant läsning som efterhand blir allt svårare att förstå. Varför har han bara en fällande dom på sig och varför har han inte dömts till frihetsstraff? Brotten räcker väl till för att rendera ett frihetsstraff som inte är minimalt. Att han dessutom blandar in sin hustru i sina tvivelaktiga affärer försvårar för henne att hitta autostradan till himmelriket. Vägen leder snarare till den plats de flesta kristna vill undvika.

Fast å andra sidan styrs ju Tidögänget likt marionetter av Åkesson som känns som den gemenaste och den falskaste av dem alla. Han skrev en bok som gavs ut i en förstaupplaga på 80 tusen exemplar. En förstaupplaga av denna storlek i Sverige borde väcka Svenska Akademiens intresse för författaren som kanske borde vara en kandidat till litteraturpriset? Denna kandidatur faller dock omgående när det framkommer att böckerna inte ens gick att ge bort utan brändes på en soptipp i Stockholm.

Innan dess sålde dock Åkesson hela bokpartiet till Sverigedemokraterna som genom statliga stöd var solventa nog att betala nästan 2 miljoner kronor till Jimmie. Därutöver kostade förvaring och lagring av bokpartiet en okänd summa. Så Jimmie fick nog en hygglig lön aktuellt år?

Sedan har vi Ebba Busch som gärna vill framstå kristen och medmänsklig trots att hon tycks ha glömt bort alla Tio Guds Bud och också brutit mot desamma. Hon har förtalat en äldre man och dömts för detta, men hon tycks inte ha lärt sig över hövan av det inträffade.

Här skulle Tidö-gängets förträfflighet även fortsättningsvis kunna skildras, men redan nu borde det finnas underlag för Sverige medborgare att avgöra om detta gäng verkligen är de rätta att representera Sverige? Det mest frapperande är dock dessa inbilska politikers ovilja att kritisera denna uppenbart korrumperade bokaffär men det är klart – ”varför kasta sten i glashus?”

Politikernas rättspatos är av den arten att alla medborgare, i synnerhet med invandrarbakgrund, skall sköta sig mönstergillt. Om så inte sker skall svenska medborgare låsas in och utländska ska motas ut från landet. Deras rättspatos sträcker sig dock inte till att omfatta de politiker som är medlemmar i Tidögänget. Där ställs inte samma rigorösa renlevnadskrav utan det räcker med ett väl formulerat uttalande.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.