Vad står partierna för?

Straff och villkorlig frigivning bör skärpas.

Vänsterpartiet är mycket kritiska till generella straffskärpningar och vill i stället prioritera förebyggande insatser och sociala åtgärder. De värnar om nuvarande system för villkorlig frigivning och är kritiska till förändringar som innebär att fler dömda ska sitta längre tid i anstalt.

Socialdemokraterna vill skärpa straffen för vissa allvarliga brott, särskilt kopplade till gängkriminalitet och våld. De har också föreslagit förändringar som innebär hårdare regler för återfallsbrottslighet och kan stödja skärpta villkor för frigivning i vissa fall.

Miljöpartiet är generellt sett mot straffskärpningar. De motsätter sig bland annat sänkt straffbarhetsålder, visitationszoner och dubbla straff för gängkriminella. Bara för ett fåtal, mycket allvarliga brott, vill de höja straffen.

Centerpartiet vill skärpa straffen för vissa brott, men betonar samtidigt att kriminalpolitiken måste balanseras med förebyggande insatser. De är försiktiga med förändringar i villkorlig frigivning och vill värna ett system som möjliggör återanpassning.

Liberalerna vill skärpa både straffen och reglerna kring villkorlig frigivning. De förespråkar att fler dömda ska avtjäna en större del av straffet i anstalt och att villkorlig frigivning i större utsträckning ska villkoras av skötsamhet och insatser.

Moderaterna vill skärpa straffen för framför allt vålds- och sexualbrott. De vill även skärpa reglerna för villkorlig frigivning och att fler dömda ska avtjäna en större del av straffet i anstalt. Partiet vill samtidigt minska mängdrabatten vid flera brott.

Kristdemokraterna vill se tydliga straffskärpningar och skärpta regler för villkorlig frigivning. De betonar att villkorlig frigivning bör kopplas tydligare till skötsamhet och deltagande i behandling eller andra insatser under verkställigheten.

Sverigedemokraterna vill kraftigt skärpa straffen för allvarlig och organiserad brottslighet. De vill också begränsa villkorlig frigivning och öka tiden i anstalt, särskilt för återfalls- och gängkriminella.

Kriminalvården bör fokusera mer på rehabilitering, utbildning och vård än i dag.

Vänsterpartiet anser att fängelser inte borde vara ren förvaring, utan att de ska ha ett starkt fokus på rehabilitering, vård, återfallsförebyggande åtgärder och utbildning. De vill ta fram fler evidensbaserade behandlingsprogram och förbättra möjligheterna till utbildning.

Socialdemokraterna vill öka behandlingen i fängelse för att minska risken för återfall. De vill lägga mer resurser på att erbjuda fler behandlingsprogram och utbildningsmöjligheter på insidan.

Miljöpartiet anser att fokus ska ligga på rehabilitering och utbildning framför ökad strafflängd. De menar att vård och utbildning är grundläggande rättigheter och förutsättningar för att dömda personer ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden efter avtjänat straff.

Centerpartiet vill att varje intagen ska ha en individuell plan för rehabilitering, utbildning och arbetsträning. De förespråkar också att deltagande i sådana insatser ska vara en central del av verkställigheten.

Liberalerna vill kombinera straff med tydliga rehabiliterande insatser som utbildning, missbruksvård och psykiatrisk behandling. De vill också stärka kraven på deltagande i dessa insatser för att minska återfall i brott.

Moderaterna anser att Kriminalvårdens huvuduppgift är att verkställa straff och skydda samhället, men att rehabiliterande insatser är viktiga för att minska återfall. De stödjer insatser som utbildning och behandling där de bedöms vara effektiva.

Kristdemokraterna anser att vård och behandling är en viktig del av det förebyggande arbetet. De betonar särskilt missbruksvård, ansvarstagande och insatser som ökar möjligheterna till arbete och återanpassning efter frigivning.

Sverigedemokraterna vill att Kriminalvården främst ska fokusera på säkerhet och att verkställa straff, men stödjer rehabiliterande insatser där de bedöms bidra till minskad återfallsrisk. De betonar också vikten av ansvarstagande hos den intagne.

Samhällets stöd efter frigivning (jobb, bostad, myndighetskontakt) bör byggas ut.

Vänsterpartiet vill se ett kraftfullt stöd efter frigivning med övervakning och sociala insatser. De fokuserar på att erbjuda stöd i form av arbete, bostad och fungerande utbildningsmöjligheter för att ge en meningsfull väg tillbaka in i samhället.

Socialdemokraterna vill bland annat ha individuella frigivningsplaner som syftar till att stötta upp individen på bästa sätt. Partiet förespråkar en sammanhållen process av tidiga insatser, tydliga planer och återanpassning är centralt.

Miljöpartiet vill förbättra samarbete mellan Kriminalvården, kommuner och andra berörda myndigheter för att säkra en smidig övergång från anstalt till frihet. De vill också stärka organisationer som arbetar med socialt stöd.

Centerpartiet vill se en personcentrerad frigivningsplan med tydligt stöd från olika relevanta aktörer. De vill också att rehabiliteringen ska fortsätta även på utsidan, exempelvis fortsatt missbruksvård om detta bedöms vara aktuellt.

Liberalerna är i grunden positiva till bättre stöd efter frigivning, men ser det främst som en del av en strikt och strukturerad återanpassning kopplad till krav, kontroll och rehabilitering. De vill stärka samverkan mellan myndigheter och insatser som arbete och utbildning, men betonar att stödet ska vara villkorat och minska återfall i brott.

Moderaterna ser stöd efter frigivning som ett verktyg för att minska återfall i brott, men vill att det sker inom en stram och kontrollerad kriminalvårdsstruktur snarare än genom en generell utbyggnad av sociala stödinsatser.

Kristdemokraterna är positiva till stärkt stöd i övergången från fängelse till frihet, men de uttrycker det främst genom rehabilitering, behandling och återanpassning inom Kriminalvårdens ram – snarare än som en separat välfärdsutbyggnad efter frigivning.

Sverigedemokraterna är skeptiska till en generell utbyggnad av samhällets stöd efter frigivning och vill istället lägga större vikt vid kontroll, längre verkställighet och begränsad villkorlig frigivning. De kan stödja återanpassningsinsatser, men främst om de bedöms minska återfall och stärka samhällsskyddet.

Reglerna för utvisning och medborgarskap bör skärpas för personer som begår brott.

Vänsterpartiet är starkt emot förslaget om att kunna återkalla medborgarskap vid brott, eftersom de menar att det strider mot grundlagarna. De anser att grova eller upprepade brott ska kunna leda till utvisning, men att man måste ta hänsyn till individens koppling till Sverige.

Socialdemokraterna står bakom förslaget att återkalla medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap som begått grova brott, om detta kan göras på ett rättssäkert sätt. De vill att alla brott som ger strängare straff än böter ska leda till utvisning, och att återreseförbudet ska förlängas markant.

Miljöpartiet är starkt emot att ett svenskt medborgarskap ska kunna återkallas på grund av brottslighet, då de menar att detta är rättsosäkert. De stöder utvisning vid grova brott, men poängterar att detta måste ske på ett humanitärt sätt och inte innebära några risker för den utvisade personen.

Centerpartiet är för återkallande av svenskt medborgarskap, om personen har dubbelt medborgarskap eller har fått sitt medborgarskap på falska grunder. De vill också att utländska medborgare som begår grova eller upprepade brott ska utvisas ur Sverige, men understryker att personer som sköter sig måste få stanna i landet.

Liberalerna har tidigare varit mycket tveksamma till att svenska medborgarskap ska kunna återkallas, men har nu tillsammans med Tidöpartierna ställt sig bakom förslaget. Partiet vill också att tröskeln för att utvisa personer som begår brott vars påföljd är strängare än böter ska sänkas betydligt.

Moderaterna vill införa möjligheten att återkalla svenska medborgarskap om personen döms för grova brott eller om medborgarskapet fåtts på felaktiga grunder. De vill också att alla brott som kan leda till fängelsestraff ska leda till utvisning, och att åklagare som huvudregel ska döma till utvisning vid fängelsedomar.

Kristdemokraterna anser att medborgarskapet är en stark rättighet, men att det ska kunna dras in vid allvarlig brottslighet. De anser också att utländska medborgare som begår brott i Sverige har förbrukat sin rätt att vistas här, och att det ska bli lättare att utvisa personer i kriminella nätverk även om de inte dömts för något specifikt grövre brott.

Sverigedemokraterna vill kunna återkalla medborgarskap, och att återkallelsen främst ska rikta sig mot personer med dubbelt medborgarskap för att inte göra dem statslösa. Partiet vill också att det ska bli obligatoriskt att pröva utvisning för alla brott som kan ge fängelse, oavsett om personen har familjeband eller långvarig anknytning till Sverige.

Av Nathalie Wästerlund